Magnus Nilsson (kung)
Magnus Nilsson (danska: Magnus Nielsen), född omkring 1106-1107, död 4 juni 1134, var prins av Danmark och valdes till kung i Västergötland. Magnus var son till kung Niels och hans svenskfödda drottning Margareta, och gifte sig med Rikissa av Polen, dotter till Boleslav III. I viss litteratur har han även kallats Magnus den starke utan att det finns legitima källor för tillnamnet.
Efter Inge den yngres död valdes Magnus till kung av Sverige i Västergötland cirka 1125, men valet accepterades inte av svearna. Han lönnmördade sin rival, kusinen Knut Lavard, den 7 januari (därefter kallad Knutsdagen) 1131 och kröntes till kung av den tysk-romerske kejsaren 15 april 1134. Knappt två månader senare, den 4 juni 1134, stupade han emellertid i slaget vid Foteviken mot Erik Emune vid Fotevik i Skåne.
Det finns ett felplacerat gravmonument tillägnat kung Magnus i Vreta klosterkyrka som antagligen har tillkommit genom att Rasmus Ludvigsson förväxlade uppgifterna från fragment av en äldre gravsten med att kung Magnus Henriksson har sin grav någonstans i kyrkan eller ruinerna, samt att det sannolikt är riddaren Magnus Bengtsson (Folkungaätten) eller dennes sonson och namne som egentligen har sin familjegrav i koret där monumentet står-[1][2]
Barn:
[redigera] Källor
- Nationalencyklopedin, 2007
[redigera] Noter
- ^ Ahnlund, Nils i Historisk tidskrift 1945 s. 336
- ^ Lindberg, Markus i Meddelanden från Östergötlands länsmuseum 2003 ISBN 91-85908-52-5 s. 74
- ^ Herman Lindqvist Historien om Sveriges drottningar Norstedts, Stockholm 2006 s. 46
| Företrädare: Inge den yngre Kung av Sverige |
Kung i Västergötland Cirka 1125–1130 Ragnvald Knaphövde motpretendent möjligtvis till 1126 |
Efterträdare: Sverker den äldre Kung av Sverige |
| Företrädare: Ragnvald Knaphövde Svensk tronpretendent |
