Majestatis

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Dopfunten i Löderups kyrka med Majestas Domini-motivet på cuppan.
Fallande figur på Tryde kyrkas dopfunt.
Dopfunten i Valleberga kyrka

Magister Majestatis Domini (översatt "Mästaren till Herrens Majestät") eller Trydemästaren är namn på en romansk anonymmästare från 1100-talets andra hälft som Johnny Roosval under 1910-talet på stilistisk grund tolkade att vara upphovsman till ett tiotal huvudsakligen gotländska och skånska stenskulpturer, framförallt dopfuntar, på vilka det så kallade Majestas Domini-motivet ofta är framträdande.[1] Enligt Jan Svanberg, professor emeritus i konstvetenskap vid Stockholms universitet, är detta mästarens "signaturmotiv".[2] Roosvals gruppering av verken kom att accepteras av efterföljande forskare, även om andra namn ibland förekom i akademiska texter. Monica Rydbeck brukade till exempel beteckningen "Trydemästaren" efter dopfunten i skånska Tryde kyrka, och Armin Tuulse använde på 1960-talet formen "Tryde-Hablingboverkstaden" för att markera verkgrupperingens koppling mellan Skåne och Gotland samt för att komma bort från den förmenta individfixeringen inom dåtidens konsthistoriska forskning.[3] I nutida forskning, framförallt inom konstvetenskapen, används formen "Magister Majestatis" (ordagrant "majestätsmästaren") eller kort och gott bara "Majestatis".[4] Namnet sätts då även oftast inom citationstecken (") för att indikera att det är ett anonymnamn det rör sig om och inte ett namn på en historiskt belagd person.

Platser där verk av Majestatis återfinns[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Jan Svanberg: "Trydefuntens tolkning" i Ting och Tanke. Ikonografi på liturgiska föremål (red. Pegelow, I), Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademiens handlingar, antikvariska serien, fyrtioandra delen, Stockholm 1998.
  • Jan Svanberg: "Stenskulpturen" i Signums svenska konsthistoria. Den romanska konsten, Bokförlaget Signum, Lund 1995.

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Johnny Roosval: Die Steinmeister Gottlands. Stockholm 1918.
  • Monica Rydbeck: Skånes stenmästare före 1200. Lund 1936.
  • Signums svenska konsthistoria. Den romanska konsten. Lund 1995.
  • Lars Tynell: Skånes medeltida dopfuntar. Stockholm 1913-1921.
  • Ingalill Pegelow (red.): Ting och Tanke – ikonografi på liturgiska föremål. Stockholm 1998.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Svanberg, J: "Trydefuntens tolkning" i Ting och Tanke. Ikonografi på liturgiska föremål (red. Pegelow, I), Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademiens handlingar, antikvariska serien, fyrtioandra delen, Stockholm 1998, s. 47; Svanberg, J: "Stenskulpturen" i Signums svenska konsthistoria. Den romanska konsten, Bokförlaget Signum, Lund 1995, s. 166.
  2. ^ Svanberg, J: Trydefuntens tolkning, 1998, s. 65.
  3. ^ Svanberg, J: Trydefuntens tolkning, 1998, s. 47; Svanberg, J: Stenskulpturen, 1995, s. 166f samt s. 119 för den förmenta individfixeringen.
  4. ^ Svanberg, J: Stenskulpturen, 1995, s. 166f.