Midsommarstång

Större midsommarstång på Skansen i Stockholm, Sverige.

Midsommarstång eller majstång (maja=löva) kallas en stång som kläs med löv och blommor, och reses på midsommaraftonen. Runt majstången dansar unga och gamla och håller varandra i handen, och formar ringar på ringar, där varannan ring dansar åt ett håll, varannan ring åt andra hållet. Ringarnas antal beror på hur många som deltar. Sång- och dansleken Små grodorna förknippas ofta med dans kring midsommarstången i Sverige.

Traditionen med majstång är vanlig i Sverige, men förekommer också i andra nordiska länder. Stången täcks helt med björklöv som dekoreras med blommor. Den vanligaste midsommarstången har en horisontell bom, så att den får formen av ett kors, med en krans fästad längs ut på varje arm. Utseendet på installationen varierar både lokalt och regionalt. Stångtraditionen finns också i de svenskspråkiga områdena i den finländska skärgården.

I Finland, Norge och Danmark är det tradition med midsommareld i stället för stångresning (Kokko, Sankt Hansbål).

Midsommarstång i Skara avbildad av Erik Dahlberg i slutet av 1600-talet. Stången syns till höger i bilden.

Midsommarstång i Jönköping. Stången syns mitt i bilden. Erik Dahlberg, sent 1600-tal.

Historia

Många av de äldsta beläggen för majstänger förekommer i olika former av förbud, de flesta riktar sig dock inte mot resandet av själva stången utan mot festupptågen omkring den. I Erik Dahlbergs stora 1600-talsverk Suecia antiqua framgår att majstångsbruket var tämligen vanligt i städerna under samma århundrade. Skillnaden var dock att stängerna stod uppresta året om. Olika byar tävlade sinsemellan om vem som kunde resa den vackraste stången.

Midsommarstänger omnämns så här av Carl von Linné i berättelsen om hans resa till Västergötland år 1746:

”

Midsommarafton kommo vi efter 9 kvarts resa, tillbaka ifrån Läckö till Lidköping, klockan 12 om natten, då vi hela vägen sett ungdomen, i sin ålders midsommar, fägna sig av årets behageligaste tid. Majstänger voro på många ställen upprättade och beklädde med löv och blomster, omkring vilka drängar och pigor, efter sina förfäders urgamla vis, årligen dansade natten för och efter midsommardagen. Detta menlösa nöje nekades fuller dem av själesörjarna; men det hade så rotat sig från hedenhös, att det svårligen kunde tagas bort, och tjänstefolket, som nu gjorde sig ledigt, tyckte med skäl kunna påstå ett par nätters ro av sitt årliga arbete.

„

Enligt Mai Fossenius inspirerades den svenska midsommarstången av en tysk tradition där man pyntade med löv och grönt vid festliga tillfällen, och som blev populär i Sverige under 1300-talet. Förmodligen är det ett romerskt bruk att pynta med grönt i samband med nyår som anknutits till första maj-firandet i norra Europa eftersom 1 maj räknats som en nyårsdag.

Etymologi

Ordet majstång kommer av att midsommarafton ursprungligen firades genom att man lövade "majade" sina hem. Det kan hänga samman med årstiderna; i maj slår löven ut, att klä något med löv blir då att "maja" detta. En annan förklaring till ordet majstång är att den äldre tyska traditionen var att man reste majstången kring första maj, efter att man bränt upp vinterns häxerier i valborgsmässobålet. Att Sverige, som nästan enda land i världen, har majstång i juni skulle bero på att de tyskar som bosatte sig i Sverige inte fann de blommor de ville ha i maj, och därför sköt upp majfirandet till juni. Ordvarianten midsommarstång finns bevarad i skrift sedan 1600-talet.

Fastlandssvensk midsommarstång

Liten midsommarstång på Gålö i Sverige.

Majstång i Dalarna vintertid.

En vanlig midsommarstångtyp på det svenska fastlandet är den helt lövade stången med en korsarm från vars ändar det hänger lövade och ofta blomsterprydda kansar. Lövningen utförs vanligen med björklöv.

I bland annat Småland förekommer en helt lövad midsommarstångtyp utan korsarm och med en stor krans som hängs vågrätt omkring stången nära stångens topp. Lövningen utförs vanligen med björklöv och kompletteras ofta med blommor.

Åländsk midsommarstång

Majstång i Nagu, Finland

Midsommarstängerna kan se mycket annorlunda ut. En av de mera spektakulära är den åländska midsommarstången, som för övrigt är bland de största som överhuvudtaget reses i Norden, runt 20-30 meter. Vid stångresningen behövs en hel del folk att hantera saxarna, trägafflarna som stången, ibland vägande över ett ton, stöttas med under rensningen, och repen som drar upp stången den sista biten. Stångkaptenen leder arbetet, som numera ofta underlättas av vinschar.

Högst uppe på de höga stängerna står oftast en liten trägubbe, fäktargubben, som har huvudbonad och är klädd i vit skjorta, slips och väst eller någon sorts uniform. Han snurrar i vinden, fäktar med armarna för god skörd och symboliserar flit och arbete. I vissa byar, särskilt i skärgården, används en knopp i stället för fäktargubben.

Under fäktargubben sitter en vimpel – förr i tiden var det viktigt att veta varifrån det blåste. Den har haft olika utformning i olika kommuner – ibland har den haft årtal och/eller text, till exempel "Johannefest" eller "Midsommar". Efter att Åland fick sin egen flagga 1954 har de flesta vimplarna de åländska färgerna. Tidigare satt flaggorna i en så kallad flaggkäft, men idag spikas de på eller träs över en rörlig träram.

Små segelbåtar sitter på kortare korsarmar som monterats så att de roterar i vinden om båtarna riggats väl och stången står bra. Utseendet varierar från fullständiga miniatyrer till träbitar med plåtsegel. Båtarna anses symbolisera den åländska sjöfartsnäringen.

Mellan midsommarstångens korsarmar hängs lövade snören, så kallade streck. Olika byar använder olika löv bland annat asplöv och liljekonvaljblad. De tillverkas på midsommarafton, antingen tidigt på dagen eller just före de ska sättas på stången. Streckningen sker så att formen av timglas eller rutor bildas, beroende på antalet korsarmar. Det har tolkats som symboler för god skörd.

Kronorna, som hänger i rårnas ändar, finns på stängerna på fasta Åland. De är midsommarstängernas mest iögonfallande prydnader och besläktade med julkronan av halm. Tillverkningen är tidsödande, och kronorna binds eller repareras senast några veckor innan midsommarafton. Tidigare bands kronorna runt en stomme av vass, men nu används ofta ståltråd. Runt stommen binds papper i olika färger, vanligen de åländska.På Eckerös midsommarstänger används kronor av ståltråd, en del klär in ståltråden i vitt crepepapper. Ett visst antal tofsar ska sen bindas fast på kronorna. Tofsarna består oftast av crepepapper i sju olika färger. Pappret är tillklippt i längder som knyts ihop med ett snöre och så kan det sitta en rödfärgad ulltåt på varje tofs.

I skärgården är det vanligt att använda enris-, löv- eller blomsterkransar i stället för kronor. På fasta Åland används också kransar, men de är placerade på stången. De binds några dagar innan midsommar och dekorerades ibland också med färgad ull eller papper.

I Eckerö har man en sol på midsommarstången. Under vimpeln finns solhjulet eller solen, en stiliserad sol av trä eller plåt som målats i olika färger. Den ska monteras på stången så att den är vänd mot öster och möter den uppgående solen då stången är rest. På solens baksida sitter ofta en vindflöjel.

Under solen har man i Eckerö en spillkas. Namnet kommer troligen från ordet spirkas, en vårdkase som tändes för att varna trakterna omkring vid fara. Spillkasen görs av en tvärslå av trä som har flera halvcirkelformade vidjor eller ståltrådar som kläs med tofsar. I vardera änden finns en tofspinne eller en knopp och där hänger också en liten krona.

Korsarmarna kan vara dekorerade med crepepapper och blommor till exempel midsommarblomster, hundkex och smörblommor.

Tofspinnarna sitter längst ut på korsarmarna är dekorerade med papper eller ull. Ibland används också kvastar av björklöv och blommor och i vissa byar sätter man grantoppar eller miniatyrstänger ovanför kronorna.

Midsommarstången tas ner i god tid före midsommar så att man ska hinna se över den och reparera eventuella trasiga detaljer. Gamla kronor tas ner och fjolårslöven skärs bort. Det är stångkaptenen som leder arbetet och ser till att allt är klart då stången ska resas. Ofta är det också stångkaptenen som ser till att det finns löv att göra streck av. Stångkaptenen har också juridiskt ansvar i fall en olycka skulle hända.

Exempel på visor och danslekar kring majstången

• Domaredansen
• Du tycker du är vacker
• Flickorna de små
• Höga berg och djupa dalar
• Jag gick mig ut en afton
• Karusellen
• Morsgrisar är vi allihopa
• O jänta å ja
• Och flickan hon går i dansen
• Prästens lilla kråka
• Raketen
• Ritsch ratsch filibom bom bom
• Räven raskar över isen
• Sju vackra flickor i en ring
• Små grodorna
• Så går vi runt om ett enrissnår
• Tre små gummor
• Uppå källarbacken
• Vi äro musikanter
• Viljen I veta och viljen I förstå
• Ålänningens sång (vanlig på Åland)

Källor

Eckerös midsommarstänger, Eckerö biblioteks- och kulturnämnd 1997 Text: Peter Winquist, Illustration: Tage Wilén

Externa länkar

• Midsommar