Mal (fisk)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Mal
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Mal (Silurus glanis)
Mal (Silurus glanis)
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Överklass Benfiskar
Osteichthyes
Klass Strålfeniga fiskar
Actinopterygii
Ordning Malartade fiskar
Siluriformes
Familj Egentliga malar
Siluridae
Släkte Silurus
Art Mal
S. glanis
Vetenskapligt namn
§ Silurus glanis
Auktor Linné, 1758
Utbredning
Utbredningröd = ursprungligblå = vid havetorange = introducerad
Utbredning
röd = ursprunglig
blå = vid havet
orange = introducerad
Synonymer
(se "Namngivning")
Hitta fler artiklar om djur med

Mal[2] (Silurus glanis),[3] ibland kallad europeisk mal, är en stor sötvattensfisk. Den ingår i släktet Silurus och familjen malfiskar.[4][5][2] Mal är en av världens största sötvattensfiskar, med storleksrekord på närmare fem meter och över 300 kg. Fisken trivs i lugnvatten från Spanien till Centralasien. I Sverige finns den dock endast i tre olika vattensystem i sydöstra delen av landet, och population är hotad på grund av miljöförändringar.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Översikt[redigera | redigera wikitext]

Malen kan bli upp till fem meter lång och väga 300 kg.[6] Näst efter europeisk stör är den Europas längsta sötvattensfisk.

Malen har sex stycken skäggtömmar.

Malen har en lång, hög, hoptryckt kropp, med en slät hud utan fjäll och som ofta är täckt av slem.[7] Kroppen är kilformig och smalare bak än fram.[6] Undersidan av kroppen är marmorerad, och färgen på översidan är blåsvart.[8] Huvudet är platt med två långa skäggtömmar från överkäken och fyra kortare från underkäken, och skäggtömmarna fungerar som känselorgan (motsvarande morrhår hos katter); på skäggtömmarna sitter också smaklökar som är till hjälp vid födosökandet. Den breda munnen är full av små tänder.[6] Fisken har en mycket liten ryggfena och en mycket lång analfena.[7] Till det yttre påminner malen närmst om lake.[8]

Rekordstorlek[redigera | redigera wikitext]

Europeisk mal är en av de största sötvattenfiskarna i världen. De största uppmätta exemplaren innehar också storleksrekord bland sötvattenfiskar.

Det största infångade exemplaret i Sverige fångades 1870,[9][a] där det i Eskilstuna Tidning för den 10 augusti stod att läsa: "en owanlig fisk warit införd å Eskilstuna torg. Det war näml. en 6 alnar lång mal, som infångats i sjön Båfwern."[12] Sjön går idag under namnet Båven, fiskaren skulle ha varit fiskaren Anders Petter Karlsson Sandberg,[13] och 6 alnar motsvarar 3,6 meter. Vikten var enligt uppgift hela 180 kg. Den köptes av åkaren J. E. Jacobsson som sedan skänkte skinnet till det nybyggda läroverket.[14]

Den näst största malen fångad i svenska vatten vägde 127,5 kg och fångades i Ivösjön i nordöstra Skåne, även den på 1800-talet.[15] Det näst tyngsta exemplaret, med vikten 139 kg, fångades i Emån.

Internationellt har några av de största exemplaren fångats i Ryssland (eller områden som tillhört Ryssland). Den absoluta toppnoteringen gäller ett exemplar som på 1800-talet fångades i Dnepr, med en längd på 4,57 meter och en vikt på 336,3 kg. Denna notering gäller också som storleksrekord vad gäller sötvattenfiskar överhuvud taget.[16] Det italienska rekordet är på 2,78 meter och 144 kg, uppmätt på en fisk fångad i Pos delta.[17]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Malen förekommer i sötvatten och bräckt vatten, där den föredrar näringsrika vatten.[18] Den är en bottenlevande art som förekommer ner till 30 meters djup[19] och trivs bäst i långsamt flytande vatten. I vatten med nedhängande rötter av gråvide, hålor, stenblock och liknande trivs arten. Även översvämningsmarker och våtmarker är en passande biotop.[8]

Malar kan även äta sjöfågel. I bildserien ses jakt på duvor i den franska floden Tarn.

Malens favoritföda är karpfiskar som mört och björkna.[20] Malen har dock en varierande diet som ofta även inkluderar grodor[20] och i varierande grad även kräftdjur och sjöfågel; vid minst ett tillfälle har den setts jaga duvor (!) som uppehållit sig vid strandkanten. Den är framför allt nattaktiv.[7]

Europeisk mal kan bli åtminstone 30 år gammal,[19] och det svenska åldersrekordet hålls av en 40 år gammal fisk på 38 kg.[8] Teoretiskt bedöms att arten kan nå 80 års ålder.[6]

Malen leker nära stranden under sommaren, där äggen fastnar på vattenväxter.[7] Honan kan producera cirka 30 romkorn per gram kroppsvikt, vilket innebär att en hona på 10 kg kan lägga 300 000 korn. Det är hanen som sedan vaktar rommen, tills de kläcks; kläckningen tar 2-3 dygn beroende på vattentemperatur.[6] Favorittemperaturen i vattnet är 22 °C,[8] och i de kalla svenska vattnen växer fisken långsamt.[6]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Malen förekommer i stora delar av södra och mellersta Europa – så långt norrut som till södra Sverige och så långt söderut som till Spanien och Turkiet – samt vidare till Centralasien i öster.[7][4] Den förekommer i avrinningsområden vid Nordsjön, Östersjön, Svarta havet, Kaspiska havet, Aralsjön, vid Maritza i Egeiska havet och Strumas till Sperchios avrinningsområden i Turkiet men saknas i övriga flodbäcken runt Medelhavet. Arten är idag vida introducerad och omförflyttad i hela Europa och introducerad till Balchasjsjön.[4]

Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Arten förekommer i Götaland och Svealand,[21] främst i Emåns vattensystem i östra Småland samt i sjön Båven i Södermanland (del av Nyköpingsåns vattensystem[22]). Sparsamt förekommer den även i Möckeln (del av Helge ås vattensystem)[8] i Kronobergs län samt ett antal mindre sjöar i Småland och Södermanland som är del av de här tre uppräknade vattensystemen.[6]

Malens förekomst i södra Sverige är en kvarleva från den tid (för 8 000 år sedan) då hela Östersjön var en insjö. Idag förekommer fisken inte i saltvattnet i Östersjön, vilket har isolerat den svenska populationen från resten av malbestånden på den eurasiska kontinenten.[8]

Malen och människan[redigera | redigera wikitext]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Globalt är inte arten hotad utan kategoriseras av IUCN som livskraftig LC.[1] Enligt den finländska rödlistan[18] är arten nationellt utdöd i Finland. I flera områden där arten introducerats har malen haft ogynnsamma effekter på den lokala ekologin.

Emån är en av malens få kvarvarande biotoper i Sverige.
Status i Sverige

Malen är i Sverige upptagen som starkt hotad (EN) på rödlistan och därför fridlyst.[21] Anledningen till den svenska malstammens kraftiga tillbakagång de senaste 50 åren tros främst vara kraftverksbyggen, sjösänkningar, förstörda lekplatser, utdikningar och föroreningar.[8] Dessutom är det kalla svenska vattnet en försvårande faktor.[20] I Hjälmaren försvann malen i samband med sjösänkningen under 1880-talet.

Projekt för att säkra malens överlevnad i Sverige har satts igång, och man har kunnat bevisa att malen har förökat sig i några få svenska vattendrag de senaste åren. I Helge å, där beståndet i den nedre delen av ån försvann på 1960-talet på grund av föroreningar, utplanterades ett antal exemplar 1999.[8] "Projekt Malen" har pågått sedan 1982, startat på initiativ av Högskolan i Kalmar och Sportfiskarna.[8] Omsorgen om malen har gjort att kanaliseringen av Emån i slutet av 1980-talet inte gjordes på den för malen passande Fliserydsplatån längs med ån.[20]

För att försöka rädda arten i Sverige håller ett åtgärdsprogram på att tas fram av Fiskeriverket. Eftersom arten sedan 1994 är fredad i Sverige,[23] måste malar som fångas sättas tillbaka oskadade.

År 2012 ansågs att det fanns knappt 250 malar som var reproduktionsdugliga i hela Sverige.[20]

I kulturen[redigera | redigera wikitext]

Malen är Smålands landskapsfisk.[24]

Namngivning[redigera | redigera wikitext]

Europeisk mal beskrevs och klassificerades första gången av Carl von Linné, år 1758. Arten har getts tre olika vetenskapliga namn:

  • Siluris glanis – Linaeus, 1758[25]
  • Silurus silurus – Wulff, 1765[25]
  • Silurus glanis – Kessler, 1872[25]

Det svenska trivialnamnet för arten är i litteraturen europeisk mal.[6]

Kommentarer[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Uppgift finns om att året istället skulle ha varit 1871 och relaterat till Eskilstuna.[10] Eskilstunas vattensystem har dock ingen direkt koppling till Båven. Dessutom lär den aktuella artikelförfattaren senare ha erkänt att 1870 är det rätta året.[11]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] 2008 Silurus glanis Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 2012-10-24.
  2. ^ [a b] Dyntaxa Silurus glanis
  3. ^ Kobayakawa, M. (1989) Systematic revision of the catfish genus Silurus, with description of a new species from Thailand and Burma., Jap. J. Ichthyol. 36(2):155-186.
  4. ^ [a b c] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/services/res/2011AC_26July.zip. Läst 24 september 2012. 
  5. ^ FishBase. Froese R. & Pauly D. (eds), 2011-06-14
  6. ^ [a b c d e f g h] "Europeisk mal". Nordensark.se. Läst 27 februari 2015.
  7. ^ [a b c d e] Lars Nielsen, Ulf Svedberg 2006 Våra fiskar ISBN 91-518-4572-5
  8. ^ [a b c d e f g h i j] "Malen". Wwf.se. Läst 27 februari 2015.
  9. ^ Eskilstuna Tidning, 10 augusti 1870
  10. ^ mal i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 28 februari 2015.
  11. ^ Diskussion på Facebook. Facebook.com. Läst 28 februari 2015.
  12. ^ Steen, Håkan"Den glupska malen kan bli fyra meter lång". Tidningenland.se. Läst 28 februari 2015.
  13. ^ Ansedel Anders Petter Karlsson Sandberg
  14. ^ Sörmlandsbygden (Nyköping). - Nyköping : Södermanlands hembygdsförbund, 1932-. - ISSN 0349-0297. ; 1997 (65), s. 137-150
  15. ^ "Malen kan återinföras i Ivösjön". Kristianstadsbladet.se, 2003-03-07. Läst 28 februari 2015.
  16. ^ Carwardine, Mark (2008): Animal Records, s. 195. Sterling Publishing, New York. Läst 27 februari 2015. (engelska)
  17. ^ "Un pesce siluro di 127 chili". Gazzettadiparma.it, 2015-02-26. Läst 27 februari 2015. (italienska)
  18. ^ [a b] (på finska/engelska) Suomen lajien uhanalaisuus 2010= / The 2010 red list of Finnish species. Helsinki: Ympäristöministeriö. 2010. Libris 12130085. ISBN 978-952-11-3805-8. http://www.ymparisto.fi/default.asp?contentid=371161&lan=en 
  19. ^ [a b] FishBase
  20. ^ [a b c d e] Soler, Teresa (2012-01-26): "Mal". Slu.se. Läst 27 februari 2015.
  21. ^ [a b] Gärdenfors Ulf, red (2010). Rödlistade arter i Sverige 2010 = The 2010 red list of Swedish species. Uppsala: Artdatabanken i samarbete med Naturvårdsverket. Libris 11818177. ISBN 978-91-88506-35-1. http://www.slu.se/sv/centrumbildningar-och-projekt/artdatabanken/om-oss/publikationer/bocker/2010-rodlistade-arter-i-sverige-2010/ 
  22. ^ "INVENTERING AV Mal Silurus glanis i Båvenområdet 2007 och 2008" (Rapport 2009;13), s 8. Lansstyrelsen.se. Läst 28 februari 2015.
  23. ^ "Mal (Silurus glanis)". Lansstyrelsen.se. Läst 28 februari 2015.
  24. ^ "Sveriges landskapsfiskar". Havochvatten.se. Läst 28 februari 2015.
  25. ^ [a b c] Kottelat, M. (1997) European freshwater fishes., Biologia 52, Suppl. 5:1-271.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]