Mal (fisk)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Mal
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Mal (Silurus glanis)
Mal (Silurus glanis)
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Överklass Benfiskar
Osteichthyes
Klass Strålfeniga fiskar
Actinopterygii
Ordning Malartade fiskar
Siluriformes
Familj Egentliga malar
Siluridae
Släkte Silurus
Art Mal
S. glanis
Vetenskapligt namn
§ Silurus glanis
Auktor Linné, 1758
Utbredning
Utbredningröd = ursprungligblå = vid havetorange = introducerad
Utbredning
röd = ursprunglig
blå = vid havet
orange = introducerad
Synonymer
vetenskapliga namn
  • Silurus glanis Kessler, 1872[2]
  • Silurus silurus Wulff, 1765[2]
  • Siluris glanis Linnaeus, 1758[2]
trivialnamn
  • Europeisk mal
Hitta fler artiklar om djur med

Mal[3] (Silurus glanis)[4], ibland kallad europeisk mal, är en fiskart som beskrevs av Carl von Linné 1758, som ingår i släktet Silurus och familjen malfiskar.[5][6][3]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Malen förekommer i stora delar av södra och mellersta Europa, så långt norrut som till södra Sverige, och så långt söderut som till Spanien och Turkiet, och vidare till Centralasien i öster.[7][5] Den förekommer i avrinningsområden vid Nordsjön, Östersjön, Svarta havet, Kaspiska havet, Aralsjön, vid Maritza i Egeiska havet och Strumas till Sperchios avrinningsområden i Turkiet men saknas i övriga flodbäcken runt Medelhavet. Arten är idag vida introducerad och omförflyttad i hela Europa och introducerad till Balchasjsjön.[5]

Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Arten förekommer i Götaland och Svealand,[8] främst i Emåns vattensystem i östra Småland samt i sjön Båven i Södermanland. Sparsamt förekommer den även i Möckeln i Kronobergs län samt ett antal mindre sjöar i Småland och Södermanland.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Malen kan bli upp till fem meter lång och väga över 180 kg. Näst efter europeisk stör är den Europas största sötvattensfisk.

Malen har en lång, hög, ihoptryckt kropp och ett platt huvud med två långa skäggtömmar från överkäken och fyra kortare från underkäken. Den har en mycket liten ryggfena och en mycket lång analfena. Kroppen saknar fjäll och är ofta täckt av slem.[7]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Malen förekommer i sötvatten och bräckt vatten, där den föredrar näringsrika vatten.[9] Den är en bottenlevande art som förekommer ner till 30 meters djup och .[10] Malen livnär sig förutom på fiskar och kräftdjur även på sjöfågel. Den kan bli åtminstone upp till 30 år gammal.[10] Malen är framför allt nattaktiv.[7] Malen leker nära stranden under sommaren. Äggen fastnar på vattenväxter och vaktas av hanen.[7]

Malen och människan[redigera | redigera wikitext]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Globalt är inte arten hotad utan kategoriseras av IUCN som livskraftig LC.[1] Enligt den finländska rödlistan[9] är arten nationellt utdöd i Finland. I flera områden där arten introducerats har malen haft ogynnsamma effekter på den lokala ekologin.

Status i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Malen är i Sverige upptagen som starkt hotad (EN) på rödlistan och därför fridlyst.[8] Anledningen till den svenska malstammens kraftiga tillbakagång de senaste 50 åren tros vara kraftverksbyggen och förstörda lekplatser. I Hjälmaren försvann malen i samband med sjösänkningen under 1880-talet. Projekt för att säkra malens överlevnad i Sverige har satts igång och man har kunnat bevisa att malen har förökat sig i några få svenska vattendrag de senaste åren. För att försöka rädda arten i Sverige håller ett åtgärdsprogram på att tas fram av Fiskeriverket. Eftersom arten är fridlyst i Sverige måste malar som fångas sättas tillbaka oskadade.

I kulturen[redigera | redigera wikitext]

Malen är Smålands landskapsfisk.

Sportfiske[redigera | redigera wikitext]

Rekord i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Det största infångade exemplaret i Sverige fångades 1870[11] i Båven av fiskaren Anders Petter Karlsson Sandberg[12] Malen var 3,6 meter lång, vägde hela 180 kg och köptes av åkaren J. E. Jacobsson, som sedan skänkte skinnet till det nybyggda läroverket.[13] Den näst största malen fångad i svenska vatten vägde 127 kg och fångades i Ivösjön i nordöstra Skåne, även den på 1800-talet[källa behövs].(Den näst tyngsta vägde 139 kg (Emån). En mal som var 3,1 meter lång och vägde 127,5 kg ska ha fångats i Ivösjön i slutet av 1800-talet av fiskaren Jonas Johnsson.)

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] 2008 Silurus glanis Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 2012-10-24.
  2. ^ [a b c] Kottelat, M. (1997) European freshwater fishes., Biologia 52, Suppl. 5:1-271.
  3. ^ [a b] Dyntaxa Silurus glanis
  4. ^ Kobayakawa, M. (1989) Systematic revision of the catfish genus Silurus, with description of a new species from Thailand and Burma., Jap. J. Ichthyol. 36(2):155-186.
  5. ^ [a b c] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/services/res/2011AC_26July.zip. Läst 24 september 2012. 
  6. ^ FishBase. Froese R. & Pauly D. (eds), 2011-06-14
  7. ^ [a b c d] Lars Nielsen, Ulf Svedberg 2006 Våra fiskar ISBN 91-518-4572-5
  8. ^ [a b] Gärdenfors Ulf, red (2010). Rödlistade arter i Sverige 2010 = The 2010 red list of Swedish species. Uppsala: Artdatabanken i samarbete med Naturvårdsverket. Libris 11818177. ISBN 978-91-88506-35-1. http://www.slu.se/sv/centrumbildningar-och-projekt/artdatabanken/om-oss/publikationer/bocker/2010-rodlistade-arter-i-sverige-2010/ 
  9. ^ [a b] (på finska/engelska) Suomen lajien uhanalaisuus 2010= / The 2010 red list of Finnish species. Helsinki: Ympäristöministeriö. 2010. Libris 12130085. ISBN 978-952-11-3805-8. http://www.ymparisto.fi/default.asp?contentid=371161&lan=en 
  10. ^ [a b] FishBase
  11. ^ [Eskilstuna Tidning den 10 augusti 1870]
  12. ^ Ansedel Anders Petter Karlsson Sandberg
  13. ^ Sörmlandsbygden (Nyköping). - Nyköping : Södermanlands hembygdsförbund, 1932-. - ISSN 0349-0297. ; 1997 (65), s. 137-150

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]