Malcolm Sinclair

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Malcolm Sinclair
Malcolmsinclair.png
Malcolm Sinclair iklädd uniform, av Johan Henrik Scheffel
Information
Född 1690
Död 17 juni, 1739
Mördad utanför Naumburg i Schlesien
Försvarsgren Armén
Land Sverige
Tjänstetid 1708-1739
Grad Major
Enhet Livgardet
Slag/krig Stora nordiska kriget

Malcolm Sinclair, född 1690, död 17 juni 1739 (mördad), var en svensk friherre och officer, främst bekant för att han som svenskt sändebud på väg hem från Osmanska riket mördades av rysk militär, en händelse som resulterade i den så kallade Sinclairvisan och bidrog till hattarnas ryska krig (1741–1743) mellan Sverige och Ryssland.

I Statens porträttsamlingGripsholms slott ingår Johan Henrik Scheffels målning av Sinclair i uniform och harnesk från 1728.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Sinclair, av skotsk invandrarsläkt, föddes år 1690. Han valde den militära banan, blev fänrik vid Livgardet 1708 men hamnade redan året därpå i rysk krigsfångenskap efter arméns kapitulation vid Perevolotjna och återvände till Sverige först 1722.

1737 sändes den då till major utnämnde Sinclair som sändebud för att inhämta underrättelser om det rysk-osmanska kriget. I juli 1738 var det dags för en ny, liknande resa. Då var även syftet att försöka ordna en säkrare beskickningsväg till Osmanska riket. Sinclair medförde ett extra exemplar av ett brev som även skickades med annan kurir. Brevet, avsett för de svenska ministrarna i Konstantinopel, gällde förhandlingar med Osmanska riket om en eventuell allians mot Ryssland. Trots att uppdraget omgavs med den största sekretess lyckades den ryske ministern i Stockholm, Bestusjev, få kännedom om det och vidarebefordrade upplysningar, inklusive ett porträtt av Sinclair till ryska regeringen.

Sinclairs utresa gick dock bra, han utförde sitt uppdrag och kunde i början av april 1739 lämna Konstantinopel med brev från sultanen, storvesiren och de svenska sändebuden. Han anade att ryssarna kunde vara ute efter honom och färdades med först osmansk, därefter polsk eskort tills han nådde österrikiskt territorium. Nordost om Naumburg i nordvästra Schlesien blev han emellertid den 17 juni ikappriden av två ryska officerare. De ryska militärerna, en kapten Küttler samt en löjtnant Levitskij, tog ifrån Sinclair hans diplomatiska papper, ryckte ut honom ur vagnen samt förde honom avsides till ett skogsbryn där han mördades och plundrades.[1]

Politiska effekter av mordet[redigera | redigera wikitext]

Hela historien kom fram genom en fransk köpman Couturier, som hade rest i sällskap med Sinclair. Han fördes först till Dresden, där den ryske ministern, von Keyserlingk, en tid höll honom fången. Han frigavs dock snart, erhöll 500 dukater i skadestånd och begav sig till Stockholm för att vittna om vad som skett. Den ryska regeringen förnekade dock ansvar för dådet i officiella skrivelser till de europeiska hoven.

I Sverige väckte dådet en oerhörd förbittring landet runt och ett rysshat som kom att bidraga till 1741 års krig. Stor del i att framkalla dessa känslor hos allmogen hade den av Anders Odel författade Sinclairvisan, som i inte mindre än 95 strofer skildrar hur major Sinclair "på andra sidan" möter Karl XII, redogör för sitt öde och manar svenskarna till hämnd mot Ryssland.

På platsen för mordet restes 1909 en minnesvård. Texten på sockelns marmortavla lyder: "Hier fiel durch Mörderhand d. schwed. Gesandte Baron v. Sinclair 17. VI. 1739"[2] (sv. Här föll för mördarhand det svenska sändebudet Baron Sinclair 17 juni 1739).

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Swahn, Jan-Öjvind, Svenska mord. Märkliga mordfall ur den svenska kriminalhistorien, 2003, s. 62
  2. ^ Swahn, Jan-Öjvind, Svenska mord. Märkliga mordfall ur den svenska kriminalhistorien, 2003, s. 60

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]