Mallomys istapantap

Från Wikipedia
Mallomys istapantap
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningGnagare
Rodentia
FamiljRåttdjur
Muridae
SläkteMallomys
ArtMallomys istapantap
Vetenskapligt namn
§ Mallomys istapantap
AuktorFlannery, Aplin, Groves & Adams, 1989
Hitta fler artiklar om djur med

Mallomys istapantap[2] är en däggdjursart som beskrevs av Flannery, Aplin, Groves och Adams 1989. Mallomys istapantap ingår i släktet Mallomys och familjen råttdjur.[3][4] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[3]

Artepitetet i det vetenskapliga namnet kommer från ett pidginspråk som brukas i Melanesien. Det betyder "han stannar på toppen" och syftar på utbredningen i bergstrakter.[5]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Arten är med en kroppslängd (huvud och bål) av 400 till 430 mm, en svanslängd av 280 till 365 mm och en genomsnittlig vikt av 1,9 kg en stor gnagare. Bakfötterna är 63 till 80 mm långa och öronen är cirka 30 mm stora. Den långa och delvis ulliga pälsen på ovansidan bildas av hår med bruna, gråa, svarta och vita avsnitt vad som ger ett brunt till gråsvart utseende. Undersidan är täckt av vit päls och fötterna är mörka. Huvudet kännetecknas av avrundade ljusa öron och av långa morrhår. Vid svansen är en fjärdedel till hälften nära bålen mörk och spetsen vit. Honor har två spenar på bröstet och fyra vid ljumsken. I motsats till Mallomys gunung har framtänderna oftast en orange färg.[6]

Utbredning och ekologi[redigera | redigera wikitext]

Denna gnagare förekommer i bergstrakter på Nya Guinea. Den vistas i regioner som ligger 2450 till 3850 meter över havet. Habitatet utgörs av bergsskogar och av andra alpina områden med gräs och örter. Individerna gräver underjordiska bon. En upphittad hona var dräktig med en unge.[1] Födan utgörs antagligen av gräs och ormbunkar.[6]

Hot[redigera | redigera wikitext]

Mallomys istapantap jagas för köttets skull och några exemplar dödas av fri gående hundar. En stor del av utbredningsområdet besöks sällan av människor. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Helgen, K., Bonaccorso, F., Singadan, R., Wright, D. & Aplin, K. 2016 Mallomys istapantap . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 10 december 2022.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Mallomys istapantap
  3. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (13 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/mallomys+istapantap/match/1. Läst 24 september 2012. 
  4. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  5. ^ Conder & Strahan, red (2007). Mallomys istapantap. Dictionary of Australian and New Guinean Mammals. CSIRO PUBLISHING. sid. 75. ISBN 978-0-643-10006-0 
  6. ^ [a b] Wilson, Lacher Jr. & Mittermeier, red (2017). ”Mallomys istapantap”. Handbook of the Mammals of the World. "7 - Rodents II". Barcelona: Lynx Edicions. sid. 692. ISBN 978-84-16728-04-6 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]