Mamluksultanatet (Kairo)
Mamluksultanatet i Egypten regerades av mamluker från 1250 till 1517.
Saladin som var grundaren av ayyubidernas härskarätt (1171-1250), förenade Egypten jämte Syrien, delar av Arabien och Eufratländerna med mera under sitt välde. Eter Saladins död 1193 blev Egypten, under en av hans söner, åter ett rike för sig.
En av Saladins efterträdare, Melik es-Salih (Ayyub), köpte omkring 1240 tusentals slavar från Tjerkessien och Turan, lät öva dem i vapnens bruk och bildade av dem en stark livvakt, det så kallade mamlukernas, det vill säga slavarnas, garde. Hans efterträdare, Turan-schah, blev samma år mördad av mamlukerna vilka nu blev Egyptens herrar. Mamlukerna styrde landet under inbördes strider med ofta förekommande byten av sultaner. Trots detta utvecklade mamlukerna under de turanska bachriternas (baharidernas) dynasti mellan 1260 och 1382, en förvånande kraft utåt. De jagade mongolerna över Eufrat, förstörde de sista spillrorna av de västerländska kristnas välde i Syrien genom erövringen av Acre 1291 och blev härskare över ett rike lika stort som Saladins varit förut. Sultanen Bibars gav 1261 fristad i Kairo åt en ättling av de abbasidiske kaliferna i Bagdad. Vid deras hov upprätthölls som ett ärftligt andligt ämbete ett skuggkalifat ända till landets erövring av osmanerna 1517.
Tronen bestegs 1382 av en ny mamlukdynasti, de tjerkessiske bordjiternas. Den mest betydande av deras sultaner var Kansuh el-Ghury (1501-16), vilken 1503-13 bekrigade portugiserna i Indiska oceanen för att åt sig och venezianerna rädda handeln på Indien. Genom det stöd han lämnade schah Ismaîl Safi i Persien kom han i tvist med osmanerna, och deras sultan Selim I, som även harmades över att Kansuh givit fristad i Egypten åt en osmansk tronpretendent, anföll 1516 Syrien och slog mamlukhären vid Marj-Dabik nära Aleppo. Kansuh stupade, och hans efterträdare, Tuman bej, den siste mamluksultanen, förmådde inte hindra Selim från att 1517 erövra Kairo och hela Egypten.
Källor [redigera]
- Egypten i Nordisk familjebok (2:a upplagan, 1907)