Manfred von Brauchitsch

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Flag of Germany.svg Manfred von Brauchitsch
Manfred von Brauchitsch i en IFA racerbil 1954.
Manfred von Brauchitsch i en IFA racerbil 1954.
Grand Prix racing
Aktiv 1929 - 1939

Manfred Georg Rudolf von Brauchitsch, född den 15 augusti 1905 i Hamburg, avliden den 5 februari 2003 i Gräfenwarth, utanför Schleiz, var en tysk racerförare. Han var brorson till fältmarskalk Walther von Brauchitsch.

Karriär[redigera | redigera wikitext]

Familjen von Brauchitsch var gammal preussisk militäradel och unge Manfred förväntades göra karriär i den tyska armén, men efter en motorcykelolycka 1927 avskrevs han som invalid. Under konvalescensen fick han prova sin kusins Mercedes-Benz SS och bestämde sig för att bli racerförare. von Brauchitsch fick sitt genombrott när han vann Avusrennen 1932 och från säsongen 1934 ingick han i Mercedes-Benz fabriksstall.

von Brauchitsch vann sin första tävling som fabriksförare, Eifelrennen 1934, men därefter var det tunnsått med framgångarna. Hans benägenhet att krascha eller av andra orsaker bryta i slutet av tävlingar, ofta i ledningen eller på annan framskjuten plats gav honom smeknamnet ”Olycksfågeln”. Andra påpekade att von Brauchitsch ”otur” snarare berodde på hans körstil och vana att ge 100 procent hela tiden, där en mer taktiskt lagd förare hade slagit av på farten och bevakat sin position.[1] von Brauchitsch var ökänd för sin arrogans, något som inte minst gick ut över förarkollegan Hermann Lang som kom från enkla förhållanden och som börjat sin karriär i Mercedes-stallet som mekaniker.[1] von Brauchitsch kanske främsta seger kom i Monacos Grand Prix 1937, efter en tuff kamp med Mercedes-kollegan Rudolf Caracciola och i direkt trots mot stallchefen Alfred Neubauers order.

von Brauchitsch tillbringade andra världskriget bakom ett skrivbord, eftersom hans skador diskvalificerade honom från aktiv tjänst. Framtiden för en man med von Brauchitsch bakgrund såg allt annat än ljus ut i det besegrade Tyskland. Efter krigsslutet emigrerade han till Argentina, där han lyckades göra sig till ovän med allt och alla och han var snart tillbaka i Västtyskland igen.[1] von Brauchitsch vägrade, sin vana trogen, att rätta in sig i ledet och deltog i olika sportevenemang i östzonen. Detta ledde till slut till att han arresterades, anklagad för högförräderi. 1955 släpptes han mot borgen och flydde omgående till DDR. Där utsågs han till ansvarig för landets motorsportsorganisation. Senare blev han ledare för rörelsen för att främja de olympiska idealen, ett arbete som belönades med Internationella olympiska kommitténs högsta utmärkelse.[1]

von Brauchitsch deltog från mitten av 1980-talet i olika arrangemang anordnade av sin forne arbetsgivare Mercedes-Benz och efter Hermann Langs död var han den siste överlevande föraren från Silverpilarnas tid.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Nekrolog från The Independent, 18 februari 2003

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Commons-logo.svg
Wikimedia Commons har media relaterad till Manfred von Brauchitsch.