Mantelbabian

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Mantelbabian
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Hamadryas Baboon.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Primater
Primates
Underordning Haplorhini
Familj Markattartade apor
Cercopithecidae
Släkte Babianer
Papio
Art Mantelbabian
P. hamadryas
Vetenskapligt namn
§ Papio hamadryas
Auktor Linné, 1758
Utbredning
Utbredningsområde
Utbredningsområde
Hitta fler artiklar om djur med

Mantelbabian (Papio hamadryas) är en art i släktet babianer som tillhör familjen markattartade apor.[2]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Mantelbabianen är den mest nordligt förekommande babianen med ett utbredningsområde som sträcker sig längs västkusten av Röda havet från Eritrea till Etiopien och Somalia. Även på Arabiska halvön förekommer de. Det är tills vidare okänt om de infördes till halvön av människor. Arten levde under historisk tid i Egypten men den dog ut där, troligen under 1500-talet.[1]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Närbild av hannens huvud

Hanarna är gråbruna och upp till dubbelt så stora som de olivgrön till brunaktiga honorna. Hanar har dessutom en lång silverfärgad man på huvudet och på skuldran.[3] Ansiktet är hos bägge könen rosafärgat (hos honor ofta något mörkare). Vid stjärten finns hos båda kön förtjockad hud som har en rosa färg.[3] Arten når en kroppslängd (huvud och bål) mellan 61 och 76 centimeter samt en svanslängd mellan 38 och 61 centimeter. Vikten ligger vid 21 kilogram för hannar och vid 9 kilogram för honor.[3]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Mantelbabianer lever i grupper i halvöken, på savann och i klippiga områden. Individerna vistas vanligen i regioner som ligger lägre än 1500 meter över havet. Ibland besöker de 3300 meter höga högplatåer.[1] De behöver klippor för att gömma sig under natten. En hanne lever vanligtvis tillsammans med sju till femton honor och deras ungar. Vanligen har flocken inte fler än 23 medlemmar. De är aktiva på dagen och vistas främst på marken.[3]

De är allätare och livnär sig på gräs, rötter, unga växtskott, insekter och ryggradsdjur.[1][3]

Hannen håller uppsikt på sina honor och passar på att ingen hona lämnar gruppen. Ungdjur lämnar sin ursprungliga grupp oftast innan de blir könsmogna. Ibland förekommer strider mellan hannar om vakanta flockar av honor men hannar har även andra möjligheter för att etablera ett harem. De följer till exempel en flock och länkar honornas uppmärksamhet till sig för att locka bort dem. Eller de samlar unga honor kring sig som lämnade sin flock. Hannen uppvaktar sina nya honor och vårdar deras päls. Flera mindre flockar bildar ibland en större grupp som upplösas efter en tid. Den stora gruppen kan ha upp till 750 medlemmar. Konflikter inom gruppen, till exempel om sovplatser, vattenställen och födan åtgärdas med hjälp av korta strider mellan hannarna.[3][4]

Liksom andra babianer har de olika kommunikationsmöjligheter som ansiktsuttryck, kroppsställning och olika läten.[3] Dessutom förbättras relationer genom ömsesidig pälsvård.[4]

Hos mantelbabianer finns inga särskilda parningstider. Efter dräktigheten som varar i genomsnitt 172 dagar föder honan vanligen ett enda ungdjur. Ungen väger vid födelsen mellan 600 och 900 gram och har en svart pälsfärg. Efter 6 till 15 månader slutar honan att ge di. Ungarna är efter 5 till 7 år könsmogna.[3]

Den äldsta kända individen i fångenskap blev 37 år gammal.[3]

Hotbild[redigera | redigera wikitext]

Mantelbabianens naturliga fiender är leopard och på Arabiska halvön klippörn (Aquila verreauxii) men det finns bara få av dessa kvar.[3] Ett större hot är utbredningen av åker och betesmarker. Ibland dödas hanar för pälsens skull. Mantelbabian fanns tidigare även i Egypten men där finns arten inte kvar. På Arabiska halvön är de kulturföljare och letar bland annat i soptunnor efter föda. IUCN listar arten som livskraftig (least concern).[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 8 augusti 2010.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] IUCN - Papio hamadryas Läst 2014-12-25.
  2. ^ Wilson & Reeder, red (2005). Papio hamadryas (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4 
  3. ^ [a b c d e f g h i j] N. Shefferly (2004). Papio hamadryas (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Papio_hamadryas.html. Läst 25 december 2014. 
  4. ^ [a b] Sean Flannery (2007). ”Hamadryas Baboon” (på engelska). Primate Fact Sheets. http://www.theprimata.com/papio_hamadryas.html. Läst 25 december 2014. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Thomas Geissmann: Vergleichende Primatologie. Springer Verlag 2003 ISBN 3-540-43645-6
  • Ronald M. Nowak: Walker's Mammals of the World. 6 upplaga. Johns Hopkins University Press, Baltimore 1999, ISBN 0-8018-5789-9.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]