Marcel Proust

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Marcel Proust
Marcel Proust 1900.jpg
Född Valentin Louis Georges Eugène Proust
10 juli 1871
Auteuil, Frankrike
Död 18 november 1922 (51 år)
Paris, Frankrike
Yrke Romanförfattare, essäist, kritiker
Nationalitet Fransman Frankrike
Genrer Prosa
Framstående verk På spaning efter den tid som flytt

Valentin Louis Georges Eugène Marcel Proust [maʁsɛl pʁust], född 10 juli 1871 i Auteuil nära Paris, död 18 november 1922 i Paris, var en fransk författare. Han var son till en läkare och hade judiskt påbrå. Från 1905 levde han ett isolerat liv, i princip helt avskärmad från omvärlden.

Proust författade romansviten På spaning efter den tid som flytt om sju delar på närmare tretusen sidor, vilka publicerades under åren 1913 till 1927. Romanen, som är Prousts livsverk, skildrar det utgående 1800-talets och sekelskiftets (La belle époque) franska societetsliv. Verket innehåller därtill en djupstudie av bokens berättare, i vilken Proust - närmast med ett psykoanalytiskt förhållningssätt - analyserar sitt eget själsliv.

Prousts arbeten brändes 1933 i universitetsstädernas bokbål i Nazityskland.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Barndom[redigera | redigera wikitext]

Marcel Proust föddes den 10 juli 1871 i Auteuil, två månader efter att frankfurtfreden formellt avslutade fransk-tyska kriget. Han föddes i sin morfars bror Louis Weils hus, på rue La Fontaine 96. Hans mor, Jeanne Weil, dotter till en affärsman från en släkt av konverterade judar från Alsace, förde med sig en rik och utvecklad kultur, och visade sonen en ibland översvallande tillgivenhet. Hans far, Adrien Proust, son till en köpman i Illiers (i Eure-et-Loir), var professor på medicinska fakulteten i Paris; efter att först ha påbörjat studier på prästseminarium hade han blivit Frankrikes första stora hygienist och rådgivare åt regeringen i kampen mot epidemierna. Marcel döptes i Saint-Louis-d'Antin-kyrkan i Paris. Men vid denna tid är härjades Paris av de våldsamheter som omgav undertryckandet av kommunen. En kväll i maj då Adrien Proust kom hem, träffades han av en kula i benet, vilket försatte Jeanne i svår chock.

Frankrike 1876; Portraits à la campagne av Gustave Caillebotte

Marcel Prousts barndom sammanfaller med upprättandet av Tredje franska republiken. (På spaning efter den tid som flytt skildrar bland annat de breda förändringar som skedde, såsom aristokratins nedgång och medelklassens uppgång i Frankrike kring den tredje franska republiken och fin de siècle.) Marcel var mycket känslig och våren var hans svåraste årstid: han led av svår pollenallergi vilken framkallade svåra astmaattacker. Vid nio års ålder, när han kom hem från en promenad i Bois de Boulogne med sina föräldrar drabbades han av ett kvävningsanfall, och kunde inte återfå andningen. Fadern trodde att pojken var död, innan han till slut återkom till livet. I de verk Marcel Proust som vuxen kom att skapa kan man finna tydliga spår av den traumatiska händelsen.

Ungdomsår[redigera | redigera wikitext]

Efter studier vid Lycée Condorcet, där han gick på samma föreläsningsserie som Jacques Bizet, son till kompositören Georges Bizet, och Lucien Daudet, son till författaren Alphonse Daudet, utförde han militärtjänst i Orléans, i 76:e regementet i infanteriet. När han återvänt till det civila livet gick han på École libre des sciences politiques, för Albert Sorel (som bedömde sin student som "högst intelligent" vid den muntliga tentamen) och Anatole Leroy-Beaulieu; samt vid Sorbonne för Henri Bergson, som var gift med Prousts kusin, och vars tänkande kom att utöva ett avgörande inflytande på författarens verk.

År 1894 publicerade Proust Les Plaisirs et les Jours (på svenska Nöjen och dagar), en samling prosapoem, porträtt och noveller i fin de siècle-stil, ett lovande verk. Boken, illustrerad av Madeleine Lemaire, vars salong Proust besökte med sin vän kompositören Reynaldo Hahn, passerade tämligen obemärkt och kritiken var hård - i synnerhet från skribenten Jean Lorrain, känd för sina fräna omdömen. Sedan denne även gjort anspelningar på hans homosexualitet utmanade Proust honom på pistolduell. Två skott avlossades men ingen av duellanterna sårades. Les Plaisirs et les Jours förlänade författaren ett rykte som societetslejon och dilettant, en bild som dröjde sig kvar tills den första delen av På spaning efter den tid som flytt publicerades.

Jean Béraud, La Sortie du lycée Condorcet

Engagemang i litteratur och politik[redigera | redigera wikitext]

Familjens förmögenheter gjorde Proust i princip ekonomiskt oberoende och gav honom möjligheten att vistas i salongerna inom den borgerliga och aristokratiska miljön. Han kunde där samla material till det verk som han senare kom att bygga upp. De erfarenheter han gjorde kom senare att omformas och omstruktureraras utifrån den stora komposition han skulle beskriva som en tidens katedral.

Mot slutet av år 1895 påbörjade Proust en roman som gestaltade livet för en ung man som förälskat sig i litteraturen i Paris vid 1800-talets slut. Romanen gavs ut först 1952 med den postuma titeln Jean Santeuil, efter sin huvudperson, men är inget fullbordat verk, utan utgörs snarare av fragment utan tydligt sammanhang. Romanen övergavs men mycket av dess innehåll återkommer i På spaning efter den tid som flytt.

Proust var djupt engagerad i Dreyfusaffären och en av de första att låta en petition gå runt där man tog Dreyfus i försvar, en namnlista som bland andra Anatole France undertecknade.

Boldini, Robert de Montesquiou

Översättning av Ruskin[redigera | redigera wikitext]

John Ruskin - La Bible d'Amiens - 001.jpg

Kring 1900 övergav Proust arbetet med sin roman, som förblev handskrivna fragment, tills den, först på 1950-talet upptäcktes och gavs ut av Bernard de Fallois, under titeln Jean Santeuil. Proust började istället ägna sig åt den engelske estetiske tänkaren John Ruskin. Denne hade förbjudit att hans verk översattes under hans livstid, och Proust mötte honom främst genom artiklar och böcker som behandlade hans idéer, till exempel Robert de La Sizerannes Ruskin et la religion de la beauté ("Ruskin och skönhetens religion"). Vid Ruskins död år 1900 tog sig Proust an översättningen. Av denna anledning företog han flera "ruskinska pilgrimsfärder", till nordfrankrike, till Amiens, och framför allt till Venedig, dit han reste tillsammans med sin mor.

Verk översatta till svenska[redigera | redigera wikitext]

Marcel Prousts grav, Cimetière Père-Lachaise, Paris.

Litteratur om Proust[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]