Margareta Eriksdotter (Leijonhufvud)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Margareta Eriksdotter
Samtida målning av Margareta.
Sveriges drottning
Regeringstid 1 oktober 1536–26 augusti 1551
&&&&&&&&&&&&&014.&&&&&014 år och &&&&&&&&&&&&0329.&&&&&0329 dagar
Företrädare Katarina av Sachsen-Lauenburg
Efterträdare Katarina Gustavsdotter
Gemål Gustav Vasa
Barn Johan III
Katarina
Cecilia
Magnus
Karl
Anna
Sten
Sofia
Elisabet
Karl IX
Ätt Leijonhufvud
Far Erik Abrahamsson
Mor Ebba Eriksdotter
Född 1 januari 1516
Ekebergs säteri i Lillkyrka i Närke
Död 26 augusti 1551
&&&&&&&&&&&&&035.&&&&&035 år och &&&&&&&&&&&&0237.&&&&&0237 dagar
Tynnelsö slott
Begravd 21 december 1560
Uppsala domkyrka
Enligt sägnen gömde sig Margareta på slottsvinden när Gustav Vasa friade till henne. Bild från utställning på Gräfsnäs slott.

Margareta Eriksdotter (Leijonhufvud), född omkring 1516Ekebergs säteri, Lillkyrka, Närke, död 26 augusti 1551Tynnelsö slott i Mälaren, var som Gustav Vasas andra gemål drottning av Sverige 1536-1551.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Margareta var dotter till Erik Abrahamsson (Leijonhufvud) och Ebba Eriksdotter (Vasa). Hon var fyra år gammal när hennes far halshöggs på Stortorget i Stockholm under Stockholms blodbad 8 november 1520. I samband med faderns död flyttade hon tillsammans med modern och sina syskon till Lo slott, som låg på ön Loholmen i sjön Anten två mil söder om Nossebro i Västergötland.

Drottning[redigera | redigera wikitext]

Den 1 oktober 1536 gifte hon sig med kungen i hans andra äktenskap efter Katarina av Sachsen-Lauenburg, som hade avlidit lite över ett år tidigare. Margareta var tjugo år yngre än sin gemål, men trots åldersskillnaden tycks hon ha funnit sig väl till rätta i sin roll. Med sitt milda, vänliga sätt lär hon ha utövat ett lugnande inflytande över Gustav Vasa. Hon beskrivs som en mycket älskad drottning av både sin make och svenska folket. Gustav började sina brev till sin hustru "Min allra hjärtans käraste Margareta". Detta tillsammans med allt ansvar, som Gustav gav henne, visar att han hade ett stort förtroende för henne.

Margareta behöll hela livet sin katolska tro, medan Gustav Vasa genomförde reformationen. Hon får en påfallande positiv beskrivning i samtida dokument. Hon beskrivs som en trofast hustru som inte överträdde sina befogenheter, som en ansvarstagande förälder, en skicklig organisatör av hovets hushåll och en barmhärtig filantrop mot de nödlidande. Som drottning skötte hon hovets inköp och kontakten med dess leverantörer, hon anställde hovets personal, utfärdade privilegiebrev för hantverkare och köpmän och uprätthöll diplomatiska förbindelser med andra icke regerande drottningar. Hon hade ansvar för de kungliga godsen och korreponderade med de kungliga befallningsmännen.

I arvföreningen av år 1544 förklarades att Margareta tillsammans med representanter för ridderskapet skulle ingå i en eventuell förmyndarregering om Gustav Vasa skulle avlida då Erik var omyndig. I de slottslovenbrev som Gustav utfärdade vid 1540-talets början ålades kungens ståthållare för slotten i Läckö, Stegeborg, Gripsholm och Stockholm att hålla slotten för Margaretas räkning fram till Eriks myndighetsdag om denne blev monark som omyndig, vilket var en förberedelse för en eventuell förmyndarregering ledd av Margareta. Hon fick vid flera tillfällen uppdrag av Gustav att se över mindre myndighetsutövare så som fogdar och övervaka att de skötte sina sysslor och inte missbrukade sin ställning, och även att förhindra godsägare från att begå övergrepp mot bönder med tanke på de uppror som annars kunde bli följden. Vintern 1543 fick hon i uppdrag att sända ut spioner bland allmogen i Södermanland för att undersöka om det låg någon sanning i rykten om upprorsförberedelser.

Margareta agerade också med framgång inför monarken för andras förmån. Ett exempel är då hon lyckades utverka att den landsflyktuge Wulf Gylers maka återfick en del av parets konfiskerade egendom: Gustav påpekade då att "Det var för vår kära husfru drottning Margaretas flitiga bön och begärans skull". Att hustrun till en makthavare talade med honom för andras skull uppfattades som ingående i normen under denna tid, och båda släktingar och allmänheten anlitade enligt uppgift ofta Margareta för detta. Hon upprätthöll en aktiv korrespondens med sin syster Kung Märta och agerade ofta för dennas räkning inför monarken: Märta vidarebefordrade ofta i sin tur supplikanters böner till Margareta, bland annat hennes makes, som förde vidare dem till kungen. Det finns endast ett tillfälle, år 1550, då Margareta dokumenteras ha sagt nej till att tala med Gustav för en annans förmån. Hon bedöms ha haft en diplomatisk förmåga som gjorde att hon inte irriterade Gustav med sina böner för andras räkning utan som regel hade framgång. Hennes roll beskrivs närmast som stereotyp: enligt Luthers hustavla var det hennes uppgift som husmor att ge råd och ta hand som sina underlydande och mildra makens stränghet, och hon ansågs inte överträda sina befogenheter utan endast utöva precis så mycket inflytande som var acceptabelt och sågs som normalt för hennes ställning. Ett tecken på detta var att Margareta inte betraktades som politiskt aktiv och inte förebråddes för sin påverkan av Gustav Vasa, medan Gunilla Bielke, som på samma sätt utövade inflytande över Johan III, till skillnad från henne ansågs utöva orättfärdigt politiskt inlytande.

Drottning Margareta på gravmonumentet i Uppsala.

Margareta avled i augusti 1551 efter en kort tids sjukdom. Enligt Aegidius Girs krönika tackade hon på dödsbädden maken för sin ställning som drottning, bad om ursäkt för att hon inte visat sig värdig positionen, och bad sina barn att hålla sams. En solförmörkelse ska ha inträffat då hon uppgav andan: det är inte känt om detta var bokstavligt menat eller inte. Enligt hennes testamente gavs donationer till domkyrkor, skolor och hospital för de fattiga. Hon begravdes i Uppsala domkyrka 1551. Genom sina döttrars giftermål blev hon stammoder till samtliga kungahus som regerade i Europa vid början av 1900-talet.

Barn[redigera | redigera wikitext]

Margareta födde tio barn under en period på tretton år. Av dessa överlevde åtta barndomen, vilket var en ovanligt hög siffra på 1500-talet.

  1. Johan III (1537-1592), kung av Sverige 1568-1592
  2. Katarina (1539-1610), gm. Edzard II av Ostfriesland
  3. Cecilia (1540-1627), gm. Christoph II av Baden
  4. Magnus (1542-1595), hertig av Östergötland
  5. Karl (1544), död späd
  6. Anna (1545-1610), gm. Georg Johan I av Pfalz-Veldenz
  7. Sten (1546-1547)
  8. Sofia (1547-1611), gm. Magnus II av Sachsen-Lauenburg (1543-1603), brorson till Gustav Vasas första gemål
  9. Elisabet (1549-1597), gm. Cristoph av Mecklenburg
  10. Karl IX (1550-1611), kung av Sverige 1604-1611

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]