Margareta II av Flandern

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Margareta II av Flandern

Margareta II av Flandern, född 1202, död 1280, var monark, med titeln grevinna, i Flandern 1244-1278 och i Hainaut 1244-1280. Hon var dotter till Balduin I av Konstantinopel och Maria av Champagne.

Hennes far lämnade Flandern före hennes födelse, och hennes mor följde honom till Konstantinopel två år senare. Då modern dog 1204 och fadern året därpå blev Margareta sin syster Johanna I:s tronarvinge. Hon blev liksom sin syster Johanna överlämnad till sin farbror, Filip I av Namur, som blev deras förmyndare och statens regent. Farbrodern överlämnade år 1208 systrarna till Filip II August av Frankrike. År 1212 gifte sig Margareta med adelsmannen Bouchard d'Avesnes från Hainaut. Äktenskapet var inte ett arrangerat politiskt parti utan ett kärleksförhållande, som hade ingåtts med tillstånd av hennes syster Johanna I.

Margareta och Johanna kom så småningom i konflikt över en arvstvist, och Johanna försökte då få Margaretas äktenskap annullerat. Påven Innocentius III utfärdade ett formellt fördömande av Margaretas äktenskap, men upplöste det inte formellt, och paret fortsatte att leva tillsammans. År 1219 lät Johanna fängsla d'Avesnes, och frigav honom först år 1221 på villkor att han vallfärdade till Rom för att få påvens absolution och att paret separerade. Under hans resa till Rom övertalade Johanna Margareta att gifta sig med Vilhem II av Dampierre. Margaretas andra äktenskap orsakade skandal, och diskussionerna om vilket av hennes äktenskap som var legalt fortsatte i decennier.

När Margareta tillträdde tronen år 1244 förorsakade turerna kring vilket av hennes äktenskap som skulle räknas som lagligt tronföljdskriget mellan Flandern och Hainaut, då barnen från hennes olika äktenskap båda hävdade att de var legitima och därmed hade arvsrätt. År 1246 förklarade Ludvig IX av Frankrike att Flandern skulle ärvas av Margaretas barn med Dampierre och Hainaut av hennes barn med Avesnes. År 1253 övertalade dock Margaretas äldste son Johan den tyske kungen att ockupera landet i egenskap av överhuvud för områdets vasaller. Margareta tvingades då lämna ifrån sig makten i Hainaut till Johan. Inbördeskriget slutade med Avesnes seger över Dampierre i Slaget vid Walcheren 1254. År 1257 kunde Margareta dock återta kontrollen i Hainaut efter sin äldste son Johans död. År 1278 abdikerade Margareta i Flandern för sin son i andra äktenskapet, Guy de Dampierre. Hon fortsatte dock att regera i Hainaut till sin död 1280, där hon efterträddes av sin sonson.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från nederländskspråkiga Wikipedia


Företrädare:
Johanna I av Flandern
Greve av Flandern
1244-1278
Efterträdare:
Guy de Dampierre
Företrädare:
Johanna I av Flandern
Greve av Hainaut
1244-1280
Efterträdare:
Johan I av Hainaut