Marguerite-Marie Alacoque

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sankta Marguerite-Marie Alacoque
Sankta Marguerite-Marie Alacoque
Jungfru
Född 22 juli 1647
Hautecour, Saône-et-Loire, Frankrike
Död 17 oktober 1690
Paray-le-Monial, Saône-et-Loire, Frankrike
Vördas inom Romersk-katolska kyrkan
Saligförklarad 18 september 1864, Rom av
Pius IX
Helgonförklarad 13 maj 1920, Rom av
Benedictus XV
Helgedom Chapelle des Apparitions, Paray-le-Monial
Helgondag 16 oktober
Attribut Iklädd visitationssystrarnas ordensdräkt, knäböjande inför Jesus Kristus

Marguerite-Marie Alacoque, född 22 juli 1647 i Hautecour, Saône-et-Loire, Frankrike, död 17 oktober 1690 i Paray-le-Monial, Saône-et-Loire, Frankrike, var en fransk nunna och mystiker. Hon vördas som helgon inom Romersk-katolska kyrkan med festdag 17 oktober. Hennes visioner är upphovet till den katolska kulten av Jesu heliga hjärta i dess moderna form.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Marguerite-Marie Alacoque föddes i den lilla byn Hautecour, som idag ingår i kommunen Verosvres.

Det berättas att Alacoque från tidig barndom visade stark kärlek till det välsignade sakramentet (nattvarden) och att hon föredrog tystnad och bön framför barnlekar. Hon skall ha varit förlamad i fyra år men botades sedan, som hon uppgav, av jungfru Maria. Hon bytte av den anledningen sedan namn till Marie och avlade ett löfte att ägna sitt liv åt att tjäna Maria.

Glasmålning föreställande den knäböjande Marguerite-Marie Alacoque inför Jesus Kristus

Alacoque inträdde 1671 i Visitationssystrarnas kloster i Paray-le-Monial. Hon fick den 16 juni 1675 en uppenbarelse av Jesus. Han visade henne sitt av eld flammande och av törnen krönta heliga hjärta och sade: "Se Hjärtat, vilket så mycket älskar människorna". Han bad henne upprätta en festdag för det heliga hjärtat.

Den förste som trodde på Alacoques uppenbarelser var en ung jesuitpräst, fader Claude de la Colombière, som blivit utsedd till biktfader i klostret. Det var dock inte förrän tio år senare, 1685, som festdagen firades för första gången. Efter hennes död spreds kulten runt Frankrike och till de katolska befolkningarna i ett flertal länder. Jesuiterna vurmade för kulten, som var föremål för kontroverser i kyrkan.

Alacoques handlingar, uppenbarelser, tänkespråk och uttalanden om det heliga hjärtat genomgick ingående undersökningar och blev så småningom godkända. I mars 1824 förklarade påven Leo XII henne som venerabilis (andra steget i kanoniseringsprocessen) och 18 september 1864 saligförklarades hon av Pius IX. Hon blev slutligen helgonförklarad av Benedictus XV 1920.

Alacoques korta fromhetsskrift La Devotion au Sacré-Coeur de Jesus publicerades av Croiset 1698 och är populär bland katoliker som tilltalas av religiös mystik. Kulten av Jesu hjärta är en av de mest populära fromhetsutövningarna i Katolska kyrkan.

Jag tror att vår Herres stora längtan att hans heliga hjärta skall hedras på särskilt sätt har det syftet att återlösningens verkan skall förnyas i våra hjärtan. Det heliga hjärtat är en outtömlig källa som inget hellre vill än att flöda över i de ödmjukas hjärtan och göra dem fria och beredda att ge sitt eget liv efter hans vilja.
— Ur ett brev från Marguerite-Marie Alacoque.[1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Farmer, David Hugh, The Oxford Dictionary of Saints. 3rd ed. Oxford: Oxford University Press 1992. ISBN 0-19-283069-4
  • The Book of Saints: A Dictionary of Servants of God. 6th ed. London: Cassell 1994. ISBN 0-304-34357-9

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Läsningar till Kyrkans dagliga bön, bd 8. 28-34 veckan "under året". Stockholm: Stockholms katolska stift och Katolska liturgiska nämnden 1996, s. 189.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]