Maria Antonia av Österrike

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ej att förväxla med Marie Antoinette.
Maria Antonia av Österrike

Maria Antonia av Österrike, född 1669, död 1692, var kurfurstinna av Bayern. Hon var gift med kurfursten Maximilian II Emanuel av Bayern. Hon var fram till sin död Spaniens tronarvinge.

Maria Antonia var dotter till Leopold I, tysk-romersk kejsare och Margarita Teresa av Spanien. Hon beskrivs som lung, seriös, intelligent och musikintresserad. Hon var arvtagare till spanska tronen och sedan födseln trolovad med spanska kungen, men varken tronanspråken eller denna vigsel förverkligades på grund av flera politiska förvecklingar. Maria Antonias mor hade utsetts till Spaniens tronarvinge efter sin bror, den sjuklige Karl II av Spanien, och vid moderns död 1673 övertogs denna arvsrätt av Maria Antonia. Redan vid hennes födsel betraktades hon som en lämplig kandidat för ett äktenskap med sin morbror Karl II, men detta giftermål blev aldrig realiserat. År 1684 mottog hon i stället ett giftermålsanbud av kurfurst Maximilian. Vigseln ägde rum i Wien den 15 juli 1685. Orsaken bakom äktenskapet var uteslutande politiskt, då Maximilian genom henne hoppades på att få makten i Spanien. Relationen mellan Maria Antonia och Maximilian beskrivs som olycklig. Den extroverta och energiska Maximilian hade inget gemensamt med den seriösa och tillbakadragna Maria Antonia, som kränktes av hans otrohet, något som ska ha förorsakat en depression. Maken höll kontakt med hennes spanska släktingar, och 1691 untämndes han till guvernör i Spanska Nederländerna, där han bosatte sig i Bryssel med sin älskarinna, grevinnan Canozza. Maria Antonia reste samtidigt till Wien för att besöka sin far kejsaren, och det antogs då allmänt att separationen skulle bli permanent. Hennes far försökte förgäves få Maximilian att bryta med Canozza.

Maria Antonia avled i barnsängsfeber. Strax före sin död avsade hon sig sin arvsrätt till den spanska tronen för sig och sin son, något som tolkats som em hämndeakt mot maken, som hon också uteslöt från sitt testamente. Detta godkändes dock inte av Spanien, som betraktade hennes son som hennes arvtagare av de spanska arvsanspråken. Hennes son, Josef Ferdinand (1692-1699), var av stor betydelse för den europeiska politiken under Europas spekulation över den spanska tronföljden.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • BAVIERA, Príncipe Adalberto de, Mariana de Neoburgo, Reina de España (Madrid: Espasa Calpe, 1938).
  • HAMANN, Brigitte, Die Habsburger: Ein Biografisches Lexicon (Munich: Piper, 1988).
  • HÜTTL, Ludwig, Max Emanuel. Der Blaue Kurfürst 1679-1726. Eine politische Biographie (Munich: Süddeutscher Verlag, 1976).
  • MAURA GAMAZO, Gabriel, Vida y reinado de Carlos II (Madrid: Espasa Calve, 1942).
  • PFANDL, Ludwig, Carlos II (Madrid: Afrodisio Aguado, 1947).
  • SCHRYVER, Reginald de, Max Emanuel von Bayern und das spanische Erbe: die europäischen Ambitionen des Hauses Wittelsbach, 1665-1715 (Maguncia: Von Zabern, 1996).
  • WEISSENSTEINER, Friedrich, Liebeshimmel und Ehehöllen (Heyne Taschenbuchverlag, 1999).


Företrädare:
Henrietta Adelaide av Savojen
Kurfurstinna av Bayern
1685-1692
Efterträdare:
Theresa Kunigunda Sobieska