Maria Josefina av Savojen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Maria Josefina av Savojen av Alexander Kucharsky ca. 1790.
Maria Josefina av Savojen, 1775

Maria Josefina Lovisa av Savojen, italienska: Maria Giuseppina Luigia, franska: Marie Josèphe Louise, född 2 september 1753 i Turin, död 13 november 1810 i Hartwell House i England, fransk ingift prinsessa (grevinna av Provence) och titulärdrottning. Gift 14 maj 1771 i Versailles med kung Ludvig XVIII av Frankrike. Hon ansågs vara Frankrikes drottning av rojalisterna från 1795 till sin död, då maken av dessa ansågs vara monark, men hade i realiteten aldrig denna ställning då hon avled innan Ludvig reellt blev kung 1814.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Född som dotter till kung Viktor Amadeus III av Sardinien och Maria Antonia av Spanien blev hon bortgift med prins Ludvig av Frankrike, greve av Provence; hennes syster, Maria Teresa, blev gift med hennes svåger, den blivande Karl X 1773, och hennes svägerska Clothilde av Frankrike blev 1775 gift med hennes bror. Äktenskapet hade delvis arrangerats med hjälp av hennes kusin prinsessan de Lamballe. Hon beskrevs som ful, okunnig och tråkig av hovet, och maken ska ha vägrat ha samlag med henne på grund av hennes dåliga hygien.

Det är osäkert huruvida äktenskapet fullbordades eller inte. Maken skröt dock officiellt om deras aktiva samliv, troligen på grund av kungaparets ofullbordade äktenskap. Hon fick två missfall (1774 och 1781), men förblev barnlös. Maria Josefina ska ha haft ett förhållande med en av sina hovdamer, Madame de Gourbillon, och levde mer eller mindre separerad från sin man under hela äktenskapet. År 1774 blev makens bror kung, varav han fick tilltalet Monsieur medan hon kallades Madame. Liksom maken ofta grälade med kungen och 1778 rent av ifrågasatte dennes förstfödda barn, grälade även Maria Josefina med drottning Marie Antoinette. Vid dopet av prinsessan Marie Thérèse 19 december 1778 var hon representant för barnets gudmor Maria Teresia av Österrike. Hon levde ett isolerat liv utan inflytande i Versailles.

Paret befann sig på slottet under Kvinnotåget till Versailles vid franska revolutionens utbrott 1789 och följde hovet till Paris, där de dock stannade i Luxemburgpalatset i stället för Tuilerierna.

I juni 1791 lämnade hon och maken Frankrike och reste till Belgien parallellt med kungaparets misslyckade flyktförsök till Varennes och blev överhuvuden för det franska exilhovet av rojalistemigranter i Tyskland. Under exilen ska deras personliga förhållanden varit dåligt med många gräl över hennes förhållanden med Madame de Gourbillon. 8 juni avled den före detta kungens son, makens brorson "Ludvig XVII av Frankrike", som av rojalisterna ansågs vara Frankrikes kung, i Paris, och den 16 juni 1795 förklarades maken av rojalisterna enligt rojalistisk ideologi som kung. Maria Josefina ansågs då av rojalisterna vara drottning av Frankrike, s.k. titulärdrottning. Paret tillbringade mycket tid åtskilda: år 1798 bodde hon hos en vän i Schleswig-Holstein. Hon vägrade 1799 att närvara bröllopet i Mitau mellan hennes makens brorson Ludvig Anton, hertig av Angoulême, och brorsdotter Marie Therese av Frankrike, då maken krävde att hon skulle komma utan Madame de Gourbillon.

Det franska exilhovet hade 1807 flyttat till England, där det sedan 1809 bodde i herrgården Hartwell House. År 1808 förde Ludvig Anton Maria Josefina och sin fru till England. Hon avled av ödem 1810, omgiven av det franska exilhovet, och bad då om förlåtelse för allt ont hon kunde ha gjort. Hennes begravning i Westminster Abbey åtföljdes av den brittiska kungafamiljen, blev en stor manifestation för exilrojalisterna, där franska spioner antecknade namnen på begravningsgästerna till Napoleon I. Hon återbegravdes 1811 i Caligarikatedralen på Sardinien på makens order. Hon dog innan maken reellt blev kung, men brodern reste ett monument över henne på Sardinien i Cagliari med titeln drottning av Frankrike.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia