Maria Luisa av Spanien

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Maria Ludovika av Spanien.
Maria Luisa av Spanien av Goya (1800).

Maria Luisa Josefina Antonieta Vicenta av Spanien, född 1782 i San Ildefonso, Spanien , död 1824 i Rom , var en spansk prinsessa, drottning och sedan regent av Etrurien och monark (hertiginna) av Lucca, gift med Ludvig av Parma.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Maria Luisa var dotter till kung Karl IV av Spanien och Maria Luisa av Parma och beskrivs som livlig och charmfull. Det fanns en överenskommelse om att Ludvig av Parma skulle gifta sig med en av Karls döttrar, och då han besökte Spanien valde han Maria Luisa, som då var tretton år. Maria Luisa och Ludvig gifte sig 25 augusti 1795. Deras relation blev lycklig. Ludvig beskrivs som vacker men sjuklig och passiv och mycket beroende av henne i allt, särskilt sedan han efter ett fall började få anfall av epilepsi . De stannade i Spanien efter bröllopet.

Drottning av Etrurien[redigera | redigera wikitext]

År 1800 slöt Napoleon förbund med Spanien där han erbjöd Ludvig och Maria Luisa det nyligen skapade Etrurien (Toscana) med Florens som huvudstad i utbyte mot Parma, på villkor att paret kom till Paris för att ta emot ämbetet av honom. 24 maj 1801 firades de i Paris som kung och drottning av Etrurien. Ludvig beskrevs som vacker men dum, Maria Luisa som ful men charmerande. Paret blev impopulära i Florens där de betraktades som Napoleons marionetter. 1802 besökte de Spanien och vid återkomsten blev Ludvig så sjuk att Maria ensam fick utföra statens affärer.

Etruriens regent[redigera | redigera wikitext]

Ludvig dog 1803, och Maria Luisa blev regent för sin son. Hon grundade skolan för naturhistoria och vetenskap i Florens. Hon höll mottagningar för konstnärer och en offentlig bankett för 200 barn, som fick ta hem besticken efteråt. År 1807 bestämde sig Napoleon för att avsätta henne och gav henne order att lämna Florens omedelbart. Napoleon lovade henne i Milano kungadömet Norra Lusitanien, som han tänkte skapa efter erövringen av Portugal, mot att hon gifte sig med Lucien Bonaparte, och önskade att hon bosatte sig i Nice, men hon tackade nej. Hon reste till Spanien 1808, där hon agerade medlare mellan fadern och den franska generalen Murat.

Fångenskap[redigera | redigera wikitext]

Hon kallades med den övriga spanska kungafamiljen till Frankrike där hon tillfångatogs av Napoleon. Hon och den övriga familjen hölls sedan under arrest i Frankrike. Hon protesterade mot konfiskationen av Parma, som var sonens arvland. hon fick tillstånd att resa till Parma, men arresterades och hölls fången i Nice. Då hon försökte fly till England, dömdes hon att bli inlåst i ett kloster i Rom, år 1811, medan sonen överlämnades i hennes fars vård. Hon fick tillstånd att träffa sin familj 1812. I fängelset skrev hon sina memoarer. Hon blev fri efter Napoleons fall 1814.

Regent i Lucca[redigera | redigera wikitext]

Vid Wienkongressen 1815 företrädde hon sin sons anspråk på Parma. Hon erbjöds Lucca, men accepterade inte förrän hon 1817 fick löftet att sonen skulle få både Lucca och Parma efter hennes och Marie Louise av Österrikes död. Hon fick även behålla titeln drottning. Det fanns planer på ett giftermål med Karl X av Frankrike. Hon regerade enväldigt och förbjöd en konstitution, färdigställde Palazzo Lucca och Viareggio-porten, gynnade vetenskap samt kyrkan och grundade 16 kloster. Hon dog av cancer.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia