Maria Teresia av Österrike (1638–1683)

Maria Teresia av Österrike
Maria Teresia av Österrike
	Maria Teresia tillsammans med sin son kronprins Ludvig
Företrädare	Anna av Österrike
Efterträdare	Marie Leszczyńska
Barn	Ludvig av Frankrike m.fl
Ätt	Habsburg
Föräldrar	Filip IV av Spanien ; Elisabet av Frankrike
Född	10 september 1638; El Escorial, Spanien
Död	30 juli 1683 (44 år); Versailles
	Heraldiskt vapen
	;
	Monogram
	;

Den här artikeln handlar om drottningen av Frankrike. För andra betydelser, se Maria Teresia (olika betydelser).

Maria Teresia av Österrike, infanta av Spanien, infanta av Portugal, ärkehertiginna av Österrike, i Frankrike kallad Marie Thérèse d'Autriche, född 10 september 1638, död 20 juli 1683, drottning av Frankrike, gift med kung Ludvig XIV av Frankrike.^[1] Som ättling till en österrikisk ärkehertig hade hon rätt att tituleras "av Österrike", något som syftade på hennes tillhörighet i ätten Habsburg snarare än på landet Österrike.

Tidigt liv[redigera | redigera wikitext]

Maria Teresia var dotter till Filip IV av Spanien och Elisabet av Frankrike. Hennes mor avled då hon var sex år, och fadern gifte 1649 om sig med hennes jämnåriga nära släkting.

Hon placerades under vård av kungliga guvernanter, främst Luisa Enríquez Manrique de Lara. Hon fick en blygsam undervisning under övervakning av tre franciskaner, som främst fokuserade på att uppfostra henne till en from katolik i motreformationens strängaste tappning.

När hennes bror Baltasar Carlos avled 1645 blev Maria Teresia Spaniens tronarvinge vid sju års ålder. Hon fortsatte att vara tronföljare i tolv år, fram födelsen av hennes halvbror Felipe Próspero (1657–1661), när hon var nitton år gammal.

Giftermål[redigera | redigera wikitext]

Maria Teresia var tidigt föremål för äktenskapsplaner, och hennes ställning som tronarvinge gjorde hennes framtida äktenskap särskilt viktigt. Hennes äktenskap skulle potentiellt resultera i att Spanien förenades i en personalunion med hennes blivande makes eventuella tron.

Spanien och Frankrike hade till och från befunnit sig i krig sedan 1635, och det lades tidigt fram förslag om att Maria Teresia skulle gifta sig med sin kusin Ludvig XIV för att åstadkomma fred mellan länderna. Detta förslag lades för första gången fram formellt år 1656, med stöd av Frankrikes änkedrottning (hennes faster), och kardinal Mazarin. Hennes ställning som spansk tronarvinge komplicerade dock saken eftersom ett sådant äktenskap skulle kunna leda till en framtida personalunion mellan Frankrike och Spanien.

Ännu ett äktenskap föreslogs med kejsar Leopold I, ett förslag som stöddes av hennes styvmor (då Leopold var hennes bror), och ansågs mindre kontroversiellt då Österrikes och Spaniens dynastier var grenar av samma dynasti Habsburg och länderna redan tidigare hade varit förenade i personalunion.

År 1657 började situationen förändras eftersom Maria Teresia genom sin brors födelse inte längre var spansk tronarvinge. År 1658 arrangerade kardinal Mazarin, som ville förhindra ett äktenskap mellan Ludvig XIV och Marie Mancini, ett möte mellan den franska kungen och en tänkbar brud, prinsessan av Savojen. Denna incident fick Filip IV att i december 1658 slutligen bestämma sig för att acceptera det franska frieriet. Mazarin avbröt då genast förhandlingarna med Savojen, och de två länderna inledde förhandlingar om en kombinerad fred mellan Frankrike och Spanien symboliserad genom ett äktenskap mellan Ludvig XIV och Maria Teresia.

Den 17 oktober 1659 mottog Maria Teresia formellt frieriet genom det franska sändebudet i Madrid, och 7 november undertecknades den spansk-franska pyreneiska freden. Enligt en klausul i äktenskapskontraktet avstod Maria Teresia från alla anspråk på den spanska tronen för båda sig själv och sina ättlingar. De franska förhandlarna kringgick dock detta genom att stipulera att överenskommelsen trädde i kraft först då Maria Teresias hemgift på 500 000 écus i guld hade betalats, vilket den aldrig blev. Maria Teresias arvsrätt kom därför att spela en viktig roll i det spanska tronföljdskriget, som utbröt 1700 och som ledde till att en gren av den franska kungafamiljen ärvde Spaniens tron.

Bröllop[redigera | redigera wikitext]

En första vigsel genom ombud ägde rum den 3 juni 1660 i katedralen i Fuenterrabia med Luis de Haro som brudgummens representant. Den 4 juni möttes de spanska och franska hoven informellt i en paviljong vid den spansk-franska gränsen, och 6 juni officiellt, då fredsfördragen undertecknades.

Den visuella kontrasten mellan de spanska och franska hoven har ofta nämnts, då det spanska hovet vid denna tid fortfarande klädde sig i mörka kläder med de ålderdomliga vertugaller och andra modedetaljer som man i resten av Europa hade lagt bort, medan det franska bar moderna, fladdrande plagg i glada ljusa färger. Den 7 juni fick Maria Teresia ta farväl av sin far och överlämnas till det franska hovet i en högtidlig rituella ceremoni, varpå hon fick klä sig i franskt mode och kallas vid den franska versionen av sitt namn, Marie-Thérèse.

Den andra vigseln ägde rum 9 juni 1660 firades i kyrkan i Saint-Jean-de-Luz. Maria Teresia ska enligt vittnesmål ha blivit förälskad i sin make vid första ögonblicket och äktenskapet fullbordades omedelbart, något som ska ha gjort båda parter nöjda. Hon kom genast väl överens med sin svärmor, som också var hennes faster, och bad framgångsrikt om att bröllopsnatten inte skulle ske offentligt, något som annars var sed vid det franska hovet.

Den 26 augusti 1660 gjorde slutligen det nya kungaparet ett högtidligt intåg i Paris. Eftersom drottningar slutade krönas i Frankrike efter 1610, var detta högtidliga intåg Maria Teresias offentliga presentation som drottning.

Drottning[redigera | redigera wikitext]

Relation till Ludvig XIV[redigera | redigera wikitext]

Äktenskapet mellan Maria Teresia och Ludvig XIV beskrivs initialt som lyckligt. Hon blev förälskad i honom vid deras bröllop och fortsatte av allt att döma att vara olyckligt förälskad i honom i hela sitt liv. Bland hennes goda egenskaper brukar framhållas hennes blygsamhet, dygd och uppriktiga kärlek och vördnad för sin make. Hon ska ha bett kungen lova henne att hon aldrig ska behöva vara skild från honom, och han blev smickrad över hennes begäran och biföll den. Under hela deras äktenskap tog han alltid med henne på sina resor, även då det innebar att hon behövde bo obekvämt. Han fortsatte att ha regelbundna samlag med henne och tillbringade varenda natt fram till hennes död åtminstone en kvart i hennes säng, även under perioder då han hade en älskarinna. När hon en gång tillfrågades om hon inte hade älskat någon man vid det spanska hovet, svarade hon: "Hur skulle jag kunna det, när där inte fanns någon annan kung än min far?"

Ludvig XIV ska ha varit henne trogen under deras första år som gifta, men tappade därefter intresset för henne. Det sades att hon alltid var den sista som fick höra talas om Ludvigs senaste kärleksaffär. Under hans första otrohet med Louise de la Vallière utbröt en konflikt mellan kungaparet då Maria Teresia protesterade och vägrade ha samlag med honom, men efter medling av hennes svärmor övertalades hon att ignorera saken. I fortsättningen resignerade hon inför hans otrohet och låtsades utåt inte om hans mätresser, och han var noga med att i största mån visa henne hänsyn i hennes egenskap av drottning, och krävde att omgivningen skulle göra detsamma. Vid invasionen av Spanska Nederländerna 1667 tog kungen med sig både henne, sin dåvarande officiella älskarinna Louise de la Vallière och sin nya inofficiella älskarinna Madame de Montespan i samma vagn, en scen som fick folk att säga att han tog med sig Frankrikes tre drottningar.

Madame de Montespan ska ha provocerat henne och visat brist på respekt för henne. Madame de Maintenon uppmanade kungen att visa henne mer uppmärksamhet, något som gjorde att hon under sina sista år fick mer kontakt med kungen än på många år.

Roll som drottning[redigera | redigera wikitext]

Maria Teresia beskrivs som from, blyg och naiv. Till det yttre beskrivs hon som en kort, knubbig, blåögd blondin med vacker hy och dåliga tänder, och hon ansågs inte vara en skönhet. Hon anpassade sig aldrig helt till det lättsinniga franska hovlivet, som kontrasterade starkt mot det stela och strängt religiösa spanska hovet. Hon lärde sig aldrig tala franska flytande och detta, i kombination med hennes tillbakadragna natur och brist på bildning och intellektuella intressen, gjorde att hon hade svårt att delta i umgängesstilen vid det franska hovet, där en ironisk kvickhet och en lättsam och frivol konversation spelade en viktig roll. Den franska adeln uppfattade henne som tråkig och klumpig och gjorde tidvis narr av henne. Till skillnad från sin svärmor lyckades hon aldrig skapa sig någon personlig maktposition vid hovet, utan levde mest i skuggan av sin make. Hennes ställning som drottning var dock tidigt säkrad genom födseln av en kronprins.

Maria Teresia spelade aldrig någon personlig politisk roll. Däremot spelade hon en indirekt sådan då kungen använde sig av hennes arvsrättigheter. År 1667 invaderade Ludvig de Spanska Nederländerna med hänvisning till att Maria Teresia borde anses som rättmätig arvtagare till en del av dem, Brabant.

Maria Teresia umgicks mest i en krets av så kallade "hovdvärgar" andra favoriter från Spanien, som hon lade ut sina pengar på. Hon föredrog att anställa spanska tjänare: hon hade under hela sitt liv en spansk präst (Alfonso Vázquez, Michel de Soria och Bonaventura de Soria), och hennes främsta favorit var hennes spanska hovdam Maria Molina. Hon tyckte om varm choklad, och är känd som den som gjorde denna dryck modern i Frankrike och därefter i resten av Europa. Hon hade få intressen och ägnade sig mest åt sina hundar, åt att spela kort (som hon förlorade stora summor på) och katolsk religionsutövning. Vid sin ankomst till Frankrike blev hon nära vän med sin svärmor, och tillsammans ägnade de sig åt att utöva den katolska religionen, bedriva välgörenhet och besöka kloster. När svärmodern avled, förlorade Maria Teresia ett viktigt stöd.

Maria Teresia utförde gärna och ofta den traditionella fromhetsövningen för franska drottningar, som bestod i att rituellt tvätta fötterna på de fattiga, och hon utövade ibland välgörenhet på fattigsjukhus. Hon gynnade särskilt franciskanerorden, och grundade ett vandrarhem för pilgrimer.

Död[redigera | redigera wikitext]

Maria Teresia insjuknade plötsligt i Versailles efter hemkomsten från en resa, och de laxermedel och åderlåtning läkarna vid denna tid rutinmässigt använde vid samtliga sjukdomssymptom försvagade kraftigt hennes motståndskraft. Hon avled 30 juli 1683. På sin dödsbädd ska hon ha sagt att hon sedan hon blev drottning inte hade varit lycklig en enda dag.

På grund av hennes plötsliga insjuknade misstänktes gift, med det finns det inget som tyder på. Ludvig XIV tycktes uppriktigt sörja henne och kommenterade hennes död med: "Detta var första gången hon orsakade mig sorg".

Barn[redigera | redigera wikitext]

Ludvig av Frankrike, "Le Grand Dauphin" , dauphin, född 1661, död 1711, far till Filip V av Spanien och farfar till Ludvig XV av Frankrike
Anne Elisabeth av Frankrike, född och död 1662.
Marie Anne av Frankrike, född och död 1664.
Marie Thérèse av Frankrike, född 1667, död 1672.
Filip av Frankrike, Hertig av Anjou, född 1668, död 1671.
Louis François av Frankrike, Hertig av Anjou, född och död 1672.