Maria Turtschaninoff

Från Wikipedia
Maria Turtschaninoff
Född1977
Helsingfors
Medborgare iFinland
Utbildad vidGöteborgs universitet
SysselsättningFörfattare[1]
Utmärkelser
Finlandia Juniorpriset (2014)[2][3]
Svenska Yles litteraturpris (2014)
Längmanska kulturfondens Finlandspris (2018)
Svenska kulturfondens stora pris
Webbplatsmariaturtschaninoff.com/
Redigera Wikidata

Maria Turtschaninoff, född 21 februari 1977 i Helsingfors, är en finlandssvensk författare. Hon har publicerat flera prisbelönta ungdomsromaner i fantasygenren och en hyllad roman för en vuxen läsekrets i form av en släktkrönika som sträcker sig över flera sekler.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Maria Turtschaninoff föddes 1977 i Helsingfors som dotter till journalisterna Peter Turtschaninoff och Christine Saarukka. Föräldrarna separerade tidigt och Maria Turtschaninoff bodde hos modern under hela sin uppväxt.[4] Turtschaninoff flyttade som 19-åring till Göteborg för studier i humanekologi, engelska och journalistik.[5] År 2000 avlade hon examen som filosofie magister i humanekologi. Hon flyttade därefter tillbaka till Finland och arbetade som redaktör på radiokanalen Vega med fokus på program om matkultur och matlagning.[6]Turtschaninoff är bosatt i Karis med sin familj.

Författarskap[redigera | redigera wikitext]

Maria Turtschaninoff har skrivit sedan barndomen och närde tidigt en förhoppning att bli författare. Hennes första publicerade bok 2006, Min mat och mammas, är en kokbok som som hon skrev tillsammans med sin mor Christine Saarukka.

De följande åren publicerade hon ett antal ungdomsromaner i fantasygenren. En viktig inspirationskälla är enligt författaren Ursula K Le Guin.[7] Huvudpersonerna är unga kvinnor som står inför olika utmaningar och rustas med krafter utöver det normala. Romanerna i Maresitrilogin kan uppfattas som allegorier för hederskultur. Författaren menar att fantasylitteratur av tradition innehåller allegori och politik men att de tre romanerna framför allt handlar om vårt förhållande till döden och om kunskapens kraft.[7]Trilogin har nått internationell framgång och jämförelser har gjorts med Margaret Atwoods The Handmaid’s tale och Ursula Le Guins Earthsea-svit.[8]Författaren har tilldelats flera priser för sina ungdomsromaner och även för romanen Arvejord. Hennes böcker är översatta till flera språk.[9]

Fantasy för ungdom[redigera | redigera wikitext]

2007 kom ungdomsboken De ännu inte valda. Två styvsyskon bor tillfälligt hos en faster som är författare och de dras in i en sagovärld.[6]I Arra :legender från Lavora utspelas handlingen under medeltiden där flickan Arra föds i en fattig och kärlekslös familj och blir stum och utstött. Hon visar sig dock så småningom ha övernaturliga förmågor.[10][6] Underfors är beteckningen på en stad som finns under den verkliga Helsingforsstadsdelen Kronogården och som bebos av allehanda sagoväsen. Tonåringen Alva lockas dit men vännen Joel följer efter för att rädda henne från trollens värld.[6]Boken har beskrivits utgöra ett exempel på "urban fantasy"-litteratur.[11][12]Anaché: Myter från akkade handlar om en ung nomadflicka som umgås med andar och som genom sin bror får kunskaper som annars är förbehållna stammens män.[13]Tre böcker handlar om den unga kvinnan Maresi som på flykt undan svält hamnar på en ö med ett kloster som kommer att utgöra en tillflyktsort för kvinnor och flickor i utsatta lägen.[14][15][16][17] Den andra boken i serien, Naondel, är delvis fristående, handlar om de vuxna kvinnor som grundade klostret och utspelar sig under en längre tidsperiod. En recensent menar att den med sitt mörker och beskrivning av grymhet och sexuellt våld egentligen riktar sig till en vuxen läsekrets.[18] Den tredje delen är utformad som en brevroman och skildrar hur Maresi efter flera år i klostermiljön återvänder till sin hembygd för att sprida kunskap om urmodern och vikten av att lära sig läsa, skriva och räkna vilket stöter på motstånd.[19]

Roman[redigera | redigera wikitext]

Romanen Arvejord är författarens första för en vuxen läsekrets. Den är utformad som en krönika över den österbottniska gården Nevabacka och de som levt där under fyra sekler. Det är unga och gamla som strävar för att klara sin försörjning på vad gården ger, genom goda tider omväxlande med år av missväxt och krig. Den besjälade naturen, som stundtals hjälper men också straffar den som vill utnyttja den på fel sätt till exempel genom att utdika den stora, vilda mossen, skildras ingående och kärleksfullt.[20][21][22]Det är "en berättelse om människan och hennes plats på jorden"[23]. Författaren har själv rötter i den delen av Finland och säger att det är hennes mest personliga bok.[24]2022 tilldelades författaren Svenska Yles litteraturpris för romanen.[24]

Dramatik (medförfattare Anna Simberg)[redigera | redigera wikitext]

Månskensprinsen är en familjepjäs som utspelar sig i en fantasyvärld. Planerad urpremiär försenades av pandemin men pjäsen spelades vårvintern 2023 på Karelia i Ekenäs.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, läst: 18 december 2022.[källa från Wikidata]
  2. ^ läs online, www.kirjasampo.fi , läst: 9 maj 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ läs online, kirjasaatio.fi , läst: 9 maj 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ ”Tillsammans till slutet – Christine Saarukka och Maria Turtschaninoff hade en ovanligt varm mor-dotterrelation”. svenska.yle.fi. https://svenska.yle.fi/a/7-1241133. Läst 26 november 2023. 
  5. ^ ”Intervju med Maria Turtschaninoff”. FIBUL r.f.. 12 januari 2015. https://fibul.fi/2015/01/12/intervju-med-maria-turtschaninoff/. Läst 26 november 2023. 
  6. ^ [a b c d] ”Turtschaninoff, Maria - Alex Författarlexikon”. Alex. https://www.alex.se/lexicon/article/turtschaninoff-maria. Läst 28 november 2023. 
  7. ^ [a b] Philip Teir (7 jan. 2017). ”"Jag upptäcker min värld medan jag skriver"”. Dagens Nyheter (Peter Wolodarski). 
  8. ^ ”Maria Turtschaninoff | Nordiskt samarbete”. www.norden.org. https://www.norden.org/sv/nominee/maria-turtschaninoff-0. Läst 14 december 2023. 
  9. ^ ”Intervju med Maria Turtschaninoff”. FIBUL r.f.. 12 januari 2015. https://fibul.fi/2015/01/12/intervju-med-maria-turtschaninoff/. Läst 14 december 2023. 
  10. ^ Ying Toijer-Nilsson (17 aug. 2009). ”Originell historia om myt och legend”. Svenska Dagbladet (Anna Careborg). 
  11. ^ Bella Stenberg (7 mars 2011). ”Både roligt och allvarligt Underfors”. Göteborgs-Posten (Christofer Ahlqvist). 
  12. ^ Per Israelson (1 mars 2011). ”Storstadsfantasy på högsta nivå”. Svenska Dagbladet (Lisa Irenius). 
  13. ^ ”Anaché : myter från akkade av Maria Turtschaninoff (Bok)”. Bokus.com. https://www.bokus.com/bok/9789515230157/anache-myter-fran-akkade/. Läst 12 december 2023. 
  14. ^ ”Recension av Maresi, Maria Turtschaninoff: Spännande miljö – men det räcker inte”. LitteraturMagazinet. http://www.litteraturmagazinet.se/maria-turtschaninoff/maresi/recension/eleni-schmidt. Läst 12 december 2023. 
  15. ^ Tin Carleson (23 feb. 2021). ”Starka kvinnor som slåss för sin sak”. Östra Sörmlandsposten (Jessica Gustâv). 
  16. ^ ”Maresi (The Red Abbey Chronicles, #1)” (på engelska). Goodreads. https://www.goodreads.com/book/show/28818217-maresi. Läst 12 december 2023. 
  17. ^ ”Maresi (Punaisen luostarin kronikoita #1) - Maria Turtschaninoff”. www.risingshadow.fi. https://www.risingshadow.fi/library/book/7116-maresi. Läst 12 december 2023. 
  18. ^ Niklas Sandström. ”Ursystrarna berättar sin historia” (på svenska). www.vastranyland.fi. https://www.vastranyland.fi/artikel/fb987786-da3a-4673-8bdd-c5c45954b085. Läst 13 december 2023. 
  19. ^ ”Bokrecension: Maria Turtschaninoffs Breven från Maresi infriar förväntningarna med råge”. svenska.yle.fi. https://svenska.yle.fi/a/7-1326845. Läst 12 december 2023. 
  20. ^ ”Bokrecension: Maria Turtschaninoffs första vuxenroman är en vindlande och vidunderlig läsupplevelse om jorden vi ärvde”. svenska.yle.fi. https://svenska.yle.fi/a/7-10019856. Läst 13 december 2023. 
  21. ^ Urban Jarvid (1 oktober 2022). ”Storslagen släktsaga om gården, mossen och arvet”. Norra Skåne. https://www.nsk.se/kultur/storslagen-slaktsaga-om-garden-mossen-och-arvet-5299d183/. Läst 13 december 2023. 
  22. ^ Rolf Karlman (15 nov. 2022). ”Passionerad roman om 400 år på en finsk gård”. Norrländska Socialdemokraten Premium (Peter Lindvall). 
  23. ^ Lena Kjersén Edman (25 nov. 2022). ”Vidunderlig berättelse om jorden vi ärvde”. Västerbottens-Kuriren (Jessica Wennberg). 
  24. ^ [a b] Ylva Perera. ”Maria Turtschaninoff vinner Svenska Yles litteraturpris” (på svenska). www.hbl.fi. https://www.hbl.fi/artikel/b08f30f5-df63-450f-919b-d34d4a930dae. Läst 13 december 2023. 
  25. ^ ”Svenska litteratursällskapet i Finland rf.”. archive.is. 25 maj 2012. Arkiverad från originalet den 25 maj 2012. https://archive.is/20120525235902/http://www.sls.fi/doc.php?docid=714. Läst 12 maj 2017. 
  26. ^ ”Utdelade pris och beviljade stipendier 2013”. Svenska litteratursällskapet i Finland rf. 5 januari 2015. Arkiverad från originalet den 12 oktober 2016. https://web.archive.org/web/20161012230338/http://www.sls.fi/sv/forskning/utdelade-pris-och-beviljade-stipendier-2013. Läst 12 maj 2017. 
  27. ^ ”Mord i röda klostret”. http://svenska.yle.fi/artikel/2014/10/24/mord-i-roda-klostret. Läst 12 maj 2017. 
  28. ^ ”Akademens litteraturpris”. Oyj Stockmann Abp. Arkiverad från originalet den 23 juni 2018. https://web.archive.org/web/20180623034233/http://www.stockmanngroup.com/sv/akademens-litteraturpris. Läst 12 maj 2017. 
  29. ^ Förlaget (10 maj 2017). ”Maria Turtschaninoff får Kulturfondens stora kulturpris”. Förlaget. https://forlaget.com/maria-turtschaninoff-far-kulturfondens-stora-kulturpris/. Läst 19 december 2023. 
  30. ^ Maria Turtschaninoff har skrivit årets bästa finländska fantasyroman Läst 24 oktober 2019
  31. ^ "Maria Turtschaninoff får Svenska Yles litteraturpris för sin roman Arvejord". svenska.yle.fi 29 oktober 2022. Läst 29 oktober 2022.
  32. ^ "Tack för boken-medaljen till Maria Turtschaninoff". Huvudstadsbladet 24 april 2023. Läst 24 april 2023.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]