Maria Wetterstrand

Från Wikipedia
Maria Wetterstrand


Tid i befattningen
12 maj 2002–21 maj 2011
tillsammans med Peter Eriksson
Företrädare Lotta Nilsson Hedström
Efterträdare Åsa Romson

Mandatperiod
2001–2002[1]
2002–2006
Valkrets Södermanlands län[2]
Mandatperiod
2006–2010
2010–2011[3]
Valkrets Stockholms kommun[4]
Uppdrag i riksdagen
Tidigare uppdrag[5]
ordinarie ledamot
vice ordförande i näringsutskottet (2010–2011)
ledamot i krigsdelegationen (2002–2011)
ledamot i miljö- och jordbruksutskottet (2001–2002)
ledamot i näringsutskottet (2010)
suppleant i försvarsutskottet
suppleant i miljö- och jordbruksutskottet
suppleant i Nordiska rådets svenska delegation
suppleant i utrikesutskottet

Född 2 oktober 1973 (50 år)
Eskilstuna
Politiskt parti Miljöpartiet de gröna
Alma mater Göteborgs universitet
Yrke biolog, fil.mag.
Make Ville Niinistö (2004–2012)
Barn 2
Webbplats mariawetterstrand.se

Ingrid Maria Wetterstrand, född 2 oktober 1973 i Eskilstuna (Fors),[6] är en svensk politiker (miljöpartist), samhällsdebattör, konsult och biolog. Hon var ordinarie riksdagsledamot 20012011 och språkrör för Miljöpartiet 2002–2011[5] tillsammans med Peter Eriksson.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Wetterstrand är född och uppvuxen i Eskilstuna och tog studenten vid S:t Eskils gymnasium. Hon har en magisterexamen i biologi från Göteborgs universitet. Hon har även gått på en ettårig dramalinje på folkhögskola, varit krönikör i en dagstidning och jobbat ett år som sekreterare på Miljöpartiets riksdagskansli.

Hon blev medlem i Miljöpartiet efter valet 1988, och startade sedan en lokalavdelning av Grön Ungdom på hemorten. Under 1996–1999 var hon språkrör för Grön Ungdom tillsammans med Paulo Silva. Hon var mötesordförande på flera av Miljöpartiets kongresser under 1990-talet. Åren 1998–2000 var hon kommunpolitiskt aktiv i Göteborg, som ledamot i kommunfullmäktige och ordförande i konsumentnämnden[7].

Riksdagsledamot[redigera | redigera wikitext]

Wetterstrand kandiderade i riksdagsvalet 1998 och blev ersättare.[8] Hon utsågs till ny ordinarie riksdagsledamot från och med 17 oktober 2001 sedan Birger Schlaug avsagt sig uppdraget.[1]

I riksdagen var hon ledamot av miljö- och jordbruksutskottet 2001–2002 och mellan 2010 och 2011 vice ordförande i näringsutskottet.

Wetterstrand avsade sig uppdraget som riksdagsledamot i september 2011 och till ny ordinarie riksdagsledamot från och med 16 september 2011 utsågs Per Bolund.[3]

Språkrör[redigera | redigera wikitext]

Tillsammans med Peter Eriksson var Wetterstrand under perioden 2002–2011 språkrör för Miljöpartiet[9]. Under hennes och Erikssons ledning deltog partiet i tre riksdagsval där man gick från 4,5 till 7,3 procents röstandel, med ökande siffror för varje val.

Efter riksdagen[redigera | redigera wikitext]

I augusti 2011 meddelade Wetterstrand att hon lämnar sin plats som riksdagsledamot i samband med riksdagens öppnande i september. Wetterstrand har sedan dess arbetat som fristående grön debattör och föreläsare.[10] År 2015 utsågs hon till ordförande för det nyinrättade Miljömålsrådet vars uppgift är att samordna svenska myndigheters miljöarbete.[11] 2017–2020 var hon vd för det finländska public relations-företaget Milttons då nystartade dotterbolag Miltton Purpose, som arbetar med rådgivning inom ämnesområdena miljö och hållbarhet.[12] Sedan 2020 arbetar hon som vd för företagets Europakontor Miltton Europe.[13]

Hennes intresse för snooker har bland annat lett till ett uppdrag som kommentator för Eurosport i december 2012.[14]

Privatliv[redigera | redigera wikitext]

Wetterstrand var mellan 2004 och 2012 gift med Finlands tidigare miljöminister Ville Niinistö, med vilken hon har två gemensamma barn.[15] Den 7 juni 2012 offentliggjordes att paret skulle gå skilda vägar.[16]

Som riksdagsledamot i Sverige med make som minister i Finland hade Wetterstrand tre hem: Tullinge utanför Stockholm, i Åbo och i Helsingfors. Som skolspråk valde paret finska i Sverige och svenska i Finland. I en intervju för Hufvudstadsbladet beklagade hon att det inte finns tvåspråkiga skolor i Finland.[17] Wetterstrands utspel "Det är synd med enspråkigt svenska skolor, i ett tvåspråkigt land borde man ju värna om tvåspråkigheten"[17] väckte en livlig diskussion i Finland,[18] där man i finlandssvenska kretsar i allmänhet är mycket mån om de "svenska rum" de svenskspråkiga skolorna utgör; nominellt tvåspråkiga lösningar brukar konsekvent leda till att svenskan trängs undan. I partier andra än Svenska folkpartiet fick förslaget stöd.

Riksdagsuppdrag[redigera | redigera wikitext]

Publikationer[redigera | redigera wikitext]

  • 2010Den nya gröna vågen. Bokförlaget Forum.
  • 2011Fiskesubventioner och andra bottennapp (tillsammans med Mattias Svensson). Timbro.
  • 2011Enkel biljett? (red. Ylva Larsdotter & Josefin Almer). Söderströms.
  • 2011Med andan i halsen. Teknikföretagen.
  • 2014Vad är miljö och 100 andra jätteviktiga frågor (tillsammans med Gabriel Liljenström). Bokförlaget Langenskiöld.
  • 2016Kärnkraftsmyten. Hydra förlag.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Wetterstrand utsågs till ny ordinarie riksdagsledamot från och med 17 oktober 2001 sedan Birger Schlaug avsagt sig sitt uppdrag. Detta framgår av Sveriges riksdags protokoll 2001/02:12 (§ 1) och 2001/02:13 (§ 1).
  2. ^ Wetterstrand var invald i Sveriges riksdag för Södermanlands läns valkrets. Valkretsen framgår av Sveriges riksdags protokoll 1998/99:1 (§ 2; ersättare) respektive 2002/03:1 (§ 2).
  3. ^ [a b] Per Bolund utsågs till ny ordinarie riksdagsledamot från och med 16 september 2011 sedan Wetterstrand avsagt sig sitt uppdrag. Detta framgår av Sveriges riksdags protokoll 2011/12:1 (§ 6) och 2011/12:3 (§ 1).
  4. ^ Wetterstrand var invald som ordinarie riksdagsledamot av Sveriges riksdag för Stockholms kommuns valkrets. Valkretsen framgår av Sveriges riksdags protokoll 2006/07:1 (§ 2) respektive 2010/11:1 (§ 2).
  5. ^ [a b] ”Maria Wetterstrand (MP)”. Sveriges riksdag. https://www.riksdagen.se/sv/ledamoter-partier/ledamot/Maria-Wetterstrand_eb9064fc-c2f1-11d5-88f7-0040ca15020f/. Läst 17 december 2021. 
  6. ^ Sveriges befolkning 1990, Version 1.01, Sveriges Släktforskarförbund: Wetterstrand, Ingrid Maria
  7. ^ "Maria Wetterstrand". Svt.se, 2010-08-23. Läst 15 december 2014.
  8. ^ Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:1 Måndagen den 5 oktober (§ 2), Sveriges riksdag. Läst 23 maj 2022.
  9. ^ Miljöpartiets hemsida: http://www.mp.se/om/historia/fakta Läst 20140127
  10. ^ Lindbom, Victor. ”Maria Wetterstrand lämnar riksdagen”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/politik/maria-wetterstrand-lamnar-riksdagen. Läst 27 augusti 2011. 
  11. ^ ”Maria Wetterstrand gör comeback inom miljöpolitiken”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/politik/maria-wetterstrand-gor-comeback-inom-miljopolitiken/. Läst 9 januari 2015. 
  12. ^ Expressen 12 april 2017, "Exspråkröret Maria Wetterstrand blir VD"
  13. ^ ”Maria Wetterstrand tar över Milttons Bryssel-kontor”. www.resume.se. https://www.resume.se/alla-nyheter/folk-pa-vag/maria-wetterstrand-tar-over-milttons-bryssel-kontor/. Läst 2 juli 2020. 
  14. ^ Hulander, Samuel (2012-10-23): "Maria Wetterstrand kommenterar snooker". Expressen.se. Läst 23 oktober 2012.
  15. ^ Marias många ministermöjligheter, Dagens nyheter 2010-02-14.
  16. ^ ”Nu går paret skilda vägar”. www.aftonbladet.se. https://www.aftonbladet.se/a/BJbKnl. Läst 8 juli 2021. 
  17. ^ [a b] ”Wetterstrand vill ha tvåspråkiga skolor”. Hufvudstadsbladet. 11 september 2011. Arkiverad från originalet den 11 december 2011. https://web.archive.org/web/20111211170254/http://hbl.fi/nyheter/2011-09-11/wetterstrand-vill-ha-tvasprakiga-skolor. Läst 30 oktober 2012. 
  18. ^ Nora Hämäläinen (16 november 2011). ”Tvåspråkig skola”. Ny Tid. http://www.nytid.fi/2011/11/tvasprakig-skola-2/. Läst 30 oktober 2012. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Företrädare:
Yvonne Ruwaida
Håkan Wåhlstedt
Grön Ungdoms språkrör
1996–1999
Tillsammans med
Paulo Silva
Efterträdare:
Sofi Löfstedt
Gustav Fridolin
Företrädare:
Lotta Hedström
Matz Hammarström
Miljöpartiet de grönas språkrör
2002–2011
Tillsammans med
Peter Eriksson
Efterträdare:
Åsa Romson
Gustav Fridolin
Företrädare:
Tomas Eneroth
Näringsutskottets vice ordförande
2010–2011
Efterträdare:
Jonas Eriksson