Maria av Medici

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Maria av Medici
Maria av Medici, målning av Peter Paul Rubens (cirka 1622).
Kröning 13 maj 1610
Företrädare Margareta av Valois
Efterträdare Anna av Österrike
Barn Ludvig XIII av Frankrike
Elisabet av Frankrike
Christine Marie av Frankrike
Nicholas Henri
Gaston av Orléans
Henrietta Maria av Frankrike
Föräldrar Frans I av Toscana
Johanna av Österrike
Född 26 april 1575
Palazzo Pitti, Florens
Död 3 juli 1642 (67 år)
Köln
Begravd Katedralen i Köln
Maria av Medici som ung

Maria av Medici, född Maria di Francesco de' Medici 26 april 1575Palazzo Pitti i Florens, död 3 juli 1642 i Köln, var en fransk drottning; hon var Frankrikes regent 1610-1617.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Maria av Medici tillhörde den mäktiga florentinska släkten Medici; hennes far var storhertig Frans I av Toscana, och hennes mor, Johanna av Österrike, var dotter till den tysk-romerske kejsaren Ferdinand I. Maria fick en god utbildning; hon intresserade sig för vetenskap och smycken, utbildades i teckning av Jacopo Ligozzi och spelade musik och tyckte om teater och dans. Hon ansågs dock inte intellektuell utan snarare håglös och lat. Hon gifte sig år 1600 med Henrik IV av Frankrike, vilket var hans andra äktenskap.

Drottning[redigera | redigera wikitext]

Äktenskapet arrangerades av ekonomiska skäl: Henrik lovades en hemgift på 600.000 kronor, och Maria kallades ”storbanken”. Vigseln skedde per ombud i Florens och i person i Lyon efter ett högtidligt välkomnande vid ankomsten till Marseille, där två tusen människor samlats för att se henne. Hon utvecklade konsten i Frankrike genom att agera beskyddare åt konst, bland annat balett, och var även konstsamlare.

Relationen mellan Maria och Henrik var stormig och präglad av offentliga scener vid hovet. Maria var temperamentsfull och svartsjuk och ifrågasatte Henriks otrohet, medan Henrik ofta vägrade betala hennes räkningar; han fördröjde också hennes kröning fram till 13 maj 1610, dagen före hans egen död.

Regent[redigera | redigera wikitext]

Vid Henriks död blev Maria Frankrikes regent som förmyndare för sin minderårige son, Ludvig XIII. Efter en tid avskedade hon makens rådgivare. Hon befann sig i en svag position gentemot adeln och utlandet. Hon blev impopulär genom sitt gynnande av favoriterna Leonora Galigari och Concino Concini, och uppfattades av adeln som en utlänning med målet att undergräva kungariket av Frankrike. Maria och hennes rådgivare, Concino Concini (som var gift med Marias före detta kammarjungfru, Leonora Dori), styrde om utrikespolitiken i starkt katolsk och prospansk riktning. Hon tvingades möta uppror från adelns sida under prinsen av Condé.

Enligt fördraget i Saint Menehould 15 maj 1614 sammankallade hon ständerna i Paris. Hon slöt en allians med Spanien genom äktenskapet mellan Ludvig XIII med Anna av Österrike den 21 november 1615 i Bordeaux. 1616 tillförsäkrades protestanterna en förlängning på sex år av sin religionsfrihet. År 1616 arresterades slutligen Conde, och den 25 november 1616 blev Richelieu utsedd till statssekreterare för krig och utrikespolitik. Hennes regeringstid fick ett rykte dominerat av italienska favoriter, korruption och ekonomisk kris.

24 april 1617 avsattes hon som regent genom en kupp beordrad av sonen Ludvig XIII, vilken får Concino Concini mördad av markisen de Vitry. Maria avsattes och förvisades till Château de Blois.

Senare liv[redigera | redigera wikitext]

Den 22 februari 1619 rymde Maria och utlöste ett uppror mot sin son kallat Mor- och sonkriget. Efter en tillfällig fred i Angouleme framförhandlad av Richelieu, utbröt det andra Mor- och sonkriget. Inbördeskriget avslutades med Marias nederlag i slaget vid Les Ponts-de-Cé, varefter Maria och hennes anhängare försonades med monarken.

Hon återvände 1620 till hovet, där hon lät uppföra Palais du Luxembourg. Då Charles d'Albert, hertig av Luynes avled 1622 försonades Maria reellt med Ludvig och kunde tack vare Richelieu ta plats i kungens råd. Hon grundade även en samling av tavlor vilka senare blev en grund för museet i Louvren. När Richelieu år 1624 blev försteminister hos Ludvig XIII och då frångick den prospanska politiken, så försökte Maria störta honom, men tvingades 1630 ge upp.

År 1631 flydde Maria till Bryssel , där hon förklarade sin avsikt att störta Richelieu. Då hon genom att ha flytt till Frankrikes fiender klassificerats som förrädare fråntogs hon sin titel som drottning och det tillhörande underhållet. Hon besökte därefter flera hov, bland annat i England och i Tyskland. Hon avled som gäst hos Peter Paul Rubens i Köln i 3 juli 1642, av kallbrand. Hennes kropp fördes till Saint-Denis utan mycket ceremoni.

Barn[redigera | redigera wikitext]

  1. Ludvig XIII av Frankrike, (1601-1643)
  2. Elisabet (1602-1644), gift med Filip IV av Spanien
  3. Christine Marie (1606-1663), gift med Victor Amadeus I av Savojen
  4. Nicholas Henri, hertig av Orléans (1607-1611)
  5. Gaston, hertig av Orléans (1608-1660), gift med Maria av Montpensier (Marie de Bourbon-Montpensier)
  6. Henrietta Maria, (1609-1669), gift med Karl I av England

Anfäder[redigera | redigera wikitext]

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Giovanni de' Medici il Popolano
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Giovanni dalle Bande Nere
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Caterina Sforza
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Cosimo den store
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Jacopo Salviati
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Maria Salviati
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Lucrezia de' Medici
 
 
 
 
 
 
 
 
Frans I av Toscana
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Fadrique Álvarez de Toledo, 1:e hertig av Alba
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Pedro Álvarez de Toledo, markis av Villafranca
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Isabel de Zúñiga y Pimentel
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Eleonora de Toledo
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Luís de Pimentel y Pacheco
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Maria Osorio
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Juana de Osorio y Bazán
 
 
 
Maria av Medici
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Maximilian I (tysk-romersk kejsare)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Filip I av Kastilien
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Maria av Burgund
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Ferdinand I (tysk-romersk kejsare)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Ferdinand II av Aragonien
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Johanna den vansinniga
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Isabella I av Kastilien
 
 
 
 
 
 
 
 
Johanna av Österrike
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Kasimir IV av Polen
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Vladislav II av Böhmen och Ungern
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Elisabet av Österrike
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Anna av Böhmen och Ungern
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Gaston de Foix, greve av Candale
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Anna av Foix-Candale
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Infanta Katarina av Navarra
 
 
 

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från franskspråkiga Wikipedia


Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Succession[redigera | redigera wikitext]

Föregångare:
Margareta av Valois
Drottning av Frankrike (ej regent)
16001610
Efterträdare:
Anna av Österrike