Marianne Ahrne
Siv Marianne Ahrne, född 25 maj 1940 i Lund, Malmöhus län, är en svensk filmregissör och författare. Hon växte upp i Falköping hos sina morföräldrar men bor numera i Stockholm.
Hon studerade vid Lunds universitet och blev 1965 filosofie magister. Hon var 1966-1967 förste amanuens vid Umeå universitet, gick 1967-1969 regilinjen vid Svenska filminstitutet. Hon har också varit litteraturkritiker i Svenska Dagbladet och filmkritiker i filmtidskriften Chaplin. Efter en rad kortfilmer och dokumentärer inspelade i såväl Sverige som många andra europeiska länder med start 1967 spelfilmsdebuterade hon 1976 med den uppmärksammade långfilmen Långt borta och nära, som även fick Guldbagge för Bästa regi, en skildring av relationen mellan en mentalvårdare och en stum patient vars tema hon vidareutvecklar i debutromanen Äppelblom och ruiner (1980).
Hon har inspirerats mycket av den polske teaterteoretikern, skaparen av den sk fysiska teaterns form, Jerzy Grotowski, och skildrat honom i såväl boken Katarina Horowitz drömmar (1990) som filmen Jerzy Grotowskis Teatr Laboratorium (1992; för italienska TV RAI). Hon har också samarbetat mycket internationellt, bland annat med franska författaren Simone de Beauvoir (prisbelönta filmen Promenad i de gamlas land mm).
Marianne Ahrne skildrar ofta kontaktproblem mellan män och kvinnor och är intresserad av psykoanalytiska processer. Hon företagit ett stort antal upptäcktsresor i bland annat svårtillgängliga trakter av Asien och Afrika, vilket hon skildrar i flera av sina böcker. 1989 skildrar hon i filmen Kamelresan hur hon begav sig till indiska Rajasthan för att delta i kapplöpningstävling med kameler.
Hon är en av ledamöterna i Skaraborgs Akademi. Sedan 2003 är hon filmkonsulent på Svenska filminstitutet och har där varit inblandad i ett stort antal svenska filmer, och deltog bland annat i manusarbetet till storfilmerna om Arn. Flera av hennes filmer och böcker har prisbelönats internationellt, såsom TV-serien Maskrosbarn (1989; Bästa regi respektive Manus, Monte Carlofestivalen). Hon har även skrivit dramatik och regisserat på teater och på Radioteatern.
Innehåll |
[redigera] Annan namne
Hon ska inte förväxlas med sin namne, översättaren Marianne Ahrne, född 1944, som har översatt böcker av Marcel Mauss och Torben Weinreich till svenska.
[redigera] Filmer (egna)
- Fem över tolv (2000)
- Flickor, kvinnor - och en och annan drake (1997)
- Gott om pojkar, ont om män? (1995)
- Jerzy Grotowskis Teatr Laboratorium (1992)
- Flickan vid stenbänken (1989)
- Kamelresan (1989)
- Maskrosbarn (1989)
- På liv och död (1986)
- Den tredje lyckan (1983)
- Svenska färger (1981)
- Frihetens murar (1978)
- Långt borta och nära (1976)
- Fem dagar i Falköping (1975)
- Drakar, drömmar - och en flicka från verkligheten (1974)
- Promenad i de gamlas land (1974)
- Jag gillar inte att leva ute i det fria
- Schackspelet
- Den siste riddarvampyren (1972)
- Varning för tjuren (1972)
- Abortfrågan i Frankrike (1971)
- Få mig att skratta (1971)
- Italiensk skilsmässa (1971)
- Balladen om Therese (1970)
- Ferai (1970)
- Från ett avlägset land (1968)
- Tagning Bodishka och hunden (1967)
- Illusionernas slott
[redigera] TV-serier (urval)
- Den tredje lyckan 1982
- Maskrosbarn 1989
- Flickan vid stenbänken 1989
[redigera] Bibliografi
- Äppelblom och ruiner, 1980
- Den tredje lyckan, 1983
- Katarina Horowitz drömmar, 1990
- Äventyr, vingslag, 1992
- Och tänk den fagra prinsessan, 1994
- Fader okänd, (en delvis självbiografisk roman) 1998
- Lejon, kackerlackor och en mycket värdefull hund, 1999
- Falköpings fångna leoparder, 2001
- Jag har hört kamelerna sjunga och andra berättelser, 2004
[redigera] Källor
- Vem är det 1997
