Marie-Louise Ekman
| Marie-Louise Ekman | ||||||
.JPG) Marie-Louise Ekman. | ||||||
| Född | Marie-Louise Ester Maude Fuchs 5 november 1944 Stockholm, Sverige | |||||
|---|---|---|---|---|---|---|
| Andra namn | Marie-Louise De Geer Marie Louise De Geer Bergenstråhle | |||||
| Make | Carl Johan De Geer (1966–1971) Johan Bergenstråhle (1971–1980) Gösta Ekman (1989–2017) | |||||
| ||||||
| IMDb SFDb | ||||||
Marie-Louise Ester Maude Ekman, tidigare De Geer och De Geer Bergenstråhle, född Fuchs den 5 november 1944 i Stockholm, är en svensk konstnär och filmare. Hon var åren 2009–2014 chef på Kungliga Dramatiska teatern.
Biografi
Marie-Louise Ekman är dotter till PR-mannen Walter Fuchs[1] och Maude, född Lönnqvist. Ekman gjorde några uppmärksammade fotomodelluppdrag för blivande maken Carl Johan De Geer avseende Mah-Jong-kläder 1966. Hon har sedan debuten 1967 på Galleri Karlsson[1] i Stockholm varit en framträdande gestalt i svenskt kulturliv. Hon var en av de konstnärer som var med i kretsen kring tidningen PUSS. Återkommande teman är relationer, identitet, drömmar, sexualitet/underliv, vardag och populärkultur.
Som konstnär har hon arbetat med varierande tekniker, medier och genrer. Förutom måleri, film och TV-serier har hon arbetat med skulptur, barnböcker, affischer, dockskåpsmiljöer, scenografi och skämtteckningar. Hennes filmer och TV-serier handlar ofta om mänskliga relationer – ofta både tragiska och absurda, till exempel TV-serien, Vennerman & Winge och filmen Nu är pappa trött igen. Filmdebut gjorde hon 1976 med Hallo Baby, där hon både stod för manus och spelade huvudrollen.[2] Benny Andersson har ofta svarat för musiken i hennes filmer. Hennes filmiska stil är egensinnig, experimenterande och utmanande, ofta med tämligen stillastående bildspråk, med män i kvinnoroller etc,[1] inte olikt långa videoinstallationer i spelfilmsform.
I linje med den experimenterande inriktningen gjorde hon under sin chefstid på Dramaten hösten 2013 webb-TV-serien Den dramatiska asylen med medarbetarna på Dramaten bland annat i rollen som henne själv som teaterchef och filmare, skildrande livet bakom kulisserna på ett egensinnigt dramatiskt sätt, med film- och teatermanuskript, regi och foto av henne själv.[3][4] Den 23 mars 2014 premiärvisades serien också i långfilmsformat på Dramaten.[5]
Marie-Louise Ekman var professor i måleri på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm 1984–1991,[1] rektor för Kungliga Konsthögskolan 1999–2008 samt VD och teaterchef för Kungliga Dramatiska Teatern 2009–2014.[6][7][2] Ekman finns representerad vid bland annat Göteborgs konstmuseum[8] och Kalmar konstmuseum[9].
Marie-Louise Ekman var gift första gången 1966–1971 med Carl Johan De Geer, andra gången 1971–1980 med Johan Bergenstråhle och tredje gången från 1989 med Gösta Ekman fram till hans död 2017.
Under 2017 hade Marie-Louise Ekman sin största utställning över hennes varierande konstnärskap på Moderna museet i Stockholm med uppemot 350 verk inom måleri, skulptur och film.[10]
Filmografi i urval
- 1968 – Fiskbullar i hummersås
- 1970 – Lyckliga skitar
- 1976 – Hallo Baby
- 1977 – Mamma pappa barn
- 1979 – Barnförbjudet
- 1983 – Moderna människor
- 1985 – Stilleben
- 1986 – Sagan om den lilla flickan och den
- 1987 – Fadern, Sonen och Den Helige Ande...
- 1990 – Målarskolan
- 1990 – Den hemliga vännen
- 1991 – Duo jag (TV-serie)
- 1992 – Vennerman & Winge (TV-serie)
- 1996 – Nu är pappa trött igen
- 2001 – Puder
- 2005 – Asta Nilssons sällskap
- 2013 – Den dramatiska asylen
Teaterpjäser
- 1993 – I fru Vennermans fall för Kulturhuset, Kilenscenen i Stockholm
- 1998 – Godnatt Herr Morris för Kulturhuset, Kilenscenen i Stockholm
- 2007 – Gäckanden för Lilla scenen, Dramaten
- 2014 – Dödspatrullen för Lilla scenen, Dramaten
- 2017 – Försökskaninerna för Stora scenen, Dramaten
Bibliografi i urval
- Ekman, Marie-Louise; Maria Lind (1994). Marie-Louise Ekman: ett urval bilder. Malmö: Fogtdal. Libris 7772289. ISBN 91-88482-30-8
- Ekman, Marie-Louise; red. Maria Lind (1998). Marie-Louise Ekman. Stockholm: Carlsson. Libris 7622240. ISBN 91-7203-265-0
- Ekman, Marie-Louise; Bjarne Melgaard (2007). Monster baby: Bjarne Melgaard / Marie-Louise Ekman. Malmö: Malmö konstmuseum. Libris 11776651
- Ekman, Marie-Louise (2008). Marie-Louise Ekman. Stockholm: Angelica Knäpper Gallery. Libris 11243964. ISBN 978-91-976955-5-8
- Klas Gustafson: Marie-Louise Ekmans två liv, Leopard förlag, Stockholm 2015
Priser och utmärkelser
- 2007 – Prins Eugen-medaljen[11]
- 2014 – Natur & Kulturs kulturpris[12]
- 2015 – S:t Eriksmedaljen[13]
- 2017 – Kungliga priset[14]
Källor
Noter
- ^ [a b c d] ””Jag vill förbluffa mig själv””. Svenska Dagbladet. 15 maj 2005. http://www.svd.se/kultur/jag-vill-forbluffa-mig-sjalv_421767.svd. Läst 14 april 2015.
- ^ [a b] ”Bye, bye, baby!”. Tidningen Vi. 27 november 2014. http://www.vi-tidningen.se/2014/11/bye-bye-baby/. Läst 14 april 2015.
- ^ ”Dramaten ger: Mobilsåpa”. Aftonbladet. 2 december 2013. http://www.aftonbladet.se/kultur/article17945027.ab. Läst 14 april 2015.
- ^ ”Den dramatiska asylen”. Dramaten. http://www.dramatenplay.se/den-dramatiska-asylen/om-serien/. Läst 14 april 2015.
- ^ ”En farsartad Hadesvandring”. Svenska Dagbladet. 26 mars 2014. http://www.svd.se/kultur/scen/kultmarie-louise-ekman_3401288.svd. Läst 14 april 2015.
- ^ ”Ekman Marie-Louise - Dramaten”. www.dramaten.se. http://www.dramaten.se/medverkande/regissorer/Ekman-Marie-Louise-/. Läst 2 april 2017.
- ^ ”Marie-Louise Ekman ny chef för Kungliga Dramatiska Teatern”. Pressmeddelande från Kulturdepartementet. Regeringskansliet. 6 mars 2008. Arkiverad från originalet den 14 april 2015. https://web.archive.org/web/20150414085741/http://www.regeringen.se/sb/d/10178/a/99881. Läst 14 april 2015.
- ^ Göteborgs konstmuseum
- ^ Kalmar konstmuseum
- ^ ”MARIE-LOUISE EKMAN”. Moderna museet. http://www.modernamuseet.se/stockholm/sv/utstallningar/marie-louise-ekman/. Läst 17 september 2017.
- ^ ”PRINS EUGEN-medaljen – för framstående konstnärlig gärning”. Pressmeddelande via Mynewsdesk. Kungl. Hovstaterna. 5 november 2007. http://www.mynewsdesk.com/se/pressreleases/prins-eugen-medaljen-foer-framstaaende-konstnaerlig-gaerning-177571. Läst 14 april 2015.
- ^ ”Natur & Kulturs Kulturpris 2014 till Marie-Louise Ekman”. Natur & Kultur. 20 april 2014. Arkiverad från originalet den 14 april 2015. https://web.archive.org/web/20150414082627/http://www.nok.se/Om-oss/stiftelsen/Nyheter/Natur--Kulturs-Kulturpris-2014-till-Marie-Louise-Ekman/. Läst 14 april 2015.
- ^ ”2015 års medaljörer, Marie-Louise Ekman”. Stockholms stad. http://www.stockholm.se/OmStockholm/Fakta-och-kartor/Stadens-historia/St-Erik/St-Eriksmedaljen/Fortjanta-stockholmare/?kontakt=. Läst 14 april 2015.
- ^ Svenska Akademiens kungliga pris Svenska Akademien 20 december 2017
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Marie-Louise Ekman.
|
- Sommarvärdar 1977
- Sommarvärdar 1986
- Sommarvärdar 1987
- Sommarvärdar 1993
- Sommarvärdar 1999
- Sommarvärdar 2008
- Svenska konstnärer under 1900-talet
- Svenska konstnärer under 2000-talet
- Svenska skulptörer
- Svenska skådespelare
- Svenska filmregissörer
- Svenska manusförfattare
- Svenska dramatiker
- Ledamöter av Konstakademien
- Kvinnor
- Födda 1944
- Levande personer
- Svenska teaterchefer
- Professorer vid Kungliga Konsthögskolan
- De Geer
- Mottagare av Prins Eugen-medaljen
- S:t Eriksmedaljörer
- Representerade vid Göteborgs konstmuseum
- Ekman (skådespelarsläkt)
- Mottagare av Hans Majestät Konungens medalj