Marie-Pierre Kœnig

Marie-Pierre Kœnig, född den 10 oktober 1898 i Caen, Calvados, död den 2 september 1970 i Neuilly-sur-Seine, var en fransk armégeneral och politiker.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Kœnig utmärkte sig under första världskrigets strider i Nordafrika och efter kriget tjänstgjorde han vid de franska styrkorna i Marocko och Kamerun.

När andra världskriget bröt ut återvände Kœnig till Frankrike och 1940 befordrades han till kapten vid de franska styrkorna i Norge. När Frankrike föll flydde han till England från Bretagne. I London förenade han sig med Charles de Gaulle och befordrades till överste och blev chef för 1:a divisionen av den Fria franska armén.

År 1941 tjänstgjorde han i operationerna i Syrien och Libanon och befordrades senare till general och fick kommandot i 1:a franska brigaden i Egypten. Senare fungerade han som det fria Frankrikes delegat vid de allierades högkvarter under general Dwight D. Eisenhower. År 1944 fick han befälet över den fria franska armén som deltog i invasionen av Normandie och tjänstgjorde samtidigt som militär rådgivare åt de Gaulle.

I augusti 1944 utsåg de Gaulle Kœnig till militärguvernör i Paris för att leda återtagandet av staden och återställa lag och ordning. Efter kriget var Kœnig befälhavare för den franska armén i den franska ockupationszonen i Tyskland 1945–49. Han blev därefter generalinspektör i Nordafrika och 1950 vice ordförande i högsta krigsrådet. År 1951, efter sin avgång, valdes han som gaullistisk representant till den franska nationalförsamlingen och fungerade en kort tid som försvarsminister under Pierre Mendès-France (1954) och Edgar Faure (1955).