Marita Skogum

Från Wikipedia
Marita Skogum
Orientering
Nation: Sverige Sverige
VM
Guld 1983, Zalaegerszeg Stafett
Silver 1983, Zalaegerzeg Individuellt
Silver 1987, Gérardmer Stafett
Guld 1989, Skövde Individuellt
Guld 1989, Skövde Stafett
Guld 1991, Mariánské Lázně Stafett
Brons 1991, Mariánské Lázně Kortdistans
Guld 1993, West Point Klassisk distans
Guld 1993, West Point Stafett
Silver 1993, West Point Kortdistans
Öppna nordiska mästerskapen
Guld 1982, Bornholm Stafett
Silver 1984, Tromsø Stafett
Brons 1988, Halmstad Stafett
Guld 1992, Rena Klassisk distans
Guld 1992, Rena Kortdistans
Guld 1992, Rena Stafett
SM
Guld 1982 Ultralång
Guld 1988 Ultralång
Guld 1988 Långdistans
Guld 1988 Stafett
Guld 1989 Natt
Guld 1992 Långdistans
Guld 1992 Medeldistans
Guld 1992 Stafett
JSM
Guld 1980 Stafett
Guld 1981 Stafett

Anngerd Marita Skogum, född 3 januari 1961[1] i Berghems socken, är en svensk orienterare och ledare inom orientering. Hon har vunnit sex[2] VM-guld inom sporten, samt åtta[2] SM-guld och två JSM-guld.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Skogum växte upp i Berghem,[3] strax söder om Skene, i södra Västergötland. Hon växte upp i en familj där alla orienterade.

Under ungdomsåren, och även senare under sin elitkarriär, tävlade hon för Skene Sim- och Idrottssällskap (Skene SoIS). Under de åren den aktiva karriären var på topp tävlade hon för Hestra IF.[4]

Hon spelade även basket för Sätila BBK i elitserien och var med och vann ett SM-brons.[5][6]

Karriären som aktiv[redigera | redigera wikitext]

Under karriären som elitorienterare vann hon sex VM-guld och sammanlagt tio[7] VM-medaljer, mellan 1983 och 1993. Dessutom tog hon sex medaljer (varav fyra guld) i öppna nordiska mästerskapen samt åtta SM-guld och två JSM-guld.

Efter VM 1993 slutade Marita Skogum sin elitsatsning.[4]

Senare år[redigera | redigera wikitext]

Inför 2000[8] utsågs Skogum till förbundskapten för det svenska damjuniorlandslaget, som hon hjälpte till JVM-guld två år i rad.[7] Två år senare blev hon förbundskapten i det svenska damseniorlandslaget (hon tillträdde i tjänsten 1 januari 2002).[4] Skogum var 2004 nominerad som årets tränare till Svenska Idrottsgalan efter framgångarna på VM 2004.[8]

År 2006 fick hon ansvar även för herrseniorlandslaget.[8] Skogum slutade som förbundskapten i december 2010, i samband med en omorganisation i landslagsledningen.[9]

Hon deltog 2019 i tävlingsprogrammet Mästarnas mästare,[10] där hon slutade på fjärde plats i konkurrens med bland andra Anders Södergren, Carolina Klüft och Kjell Isaksson.[8][11]

Andra aktiviteter[redigera | redigera wikitext]

Marita Skogum är (2019) fortfarande bosatt i Berghem, där hon tidigare arbetat som gymnastiklärare.[7] Hon håller numera kurser i kommunikologi och vägleder enskilda personer, grupper, företag och organisationer i förändrings- och utvecklingsprocesser.[10]

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Både 1989 och 1993 utsågs hon av Aftonbladet och Riksidrottsförbundet till Årets Idrottskvinna.[12] Hon har fått BT-plaketten fem gånger: 1983, 1988, 1989, 1992 och 1993. Hon utsågs till årets orienterare 1989, 1992 och 1993.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Green, Oskar Pålsson, Lars-Åke (12 juli 2015). ”Legendaren: ”Väldigt fina orienteringsområden erbjuds””. Borås Tidning. http://www.bt.se/sport/legendaren-valdigt-fina-orienteringsomraden-erbjuds/. Läst 15 december 2018. 
  2. ^ [a b] ”Marita Skogum”. ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/marita-skogum. Läst 15 december 2018. 
  3. ^ Hagström, Johanna (5 maj 2019). ”Marita Skogum om hur hon vill förändra "Mästarnas mästare"”. gp.se. http://www.gp.se/1.14884666. Läst 9 juni 2019. 
  4. ^ [a b c] Martinsson, Mikael (28 november 2001). ”En tuff uppgift väntar”. hn.se. http://www.hn.se/1.3645389. Läst 9 juni 2019. 
  5. ^ ”Förbundskapten Skogum optimist inför VM”. Dagens Nyheter. 7 augusti 2010. https://www.dn.se/sport/forbundskapten-skogum-optimist-infor-vm/. Läst 9 juni 2019. 
  6. ^ ”Med uppdrag att rädda laget kvar i serien”. Göteborgs-Posten. 14 oktober 2006. https://www.gp.se/sport/med-uppdrag-att-r%C3%A4dda-br-laget-kvar-i-serien-1.1134542. Läst 29 augusti 2020. 
  7. ^ [a b c] ”Marita Skogum ny förbundskapten för damerna”. Kristianstadsbladet. 30 oktober 2001. http://www.kristianstadsbladet.se/sport/marita-skogum-ny-forbundskapten-for-damerna/. Läst 9 juni 2019. 
  8. ^ [a b c d] Svenska Orienteringsförbundet (7 december 2006). ”Marita Skogum ny förbundskapten - både för herrar och damer”. Mynewsdesk.com. Arkiverad från originalet den 9 juni 2019. https://web.archive.org/web/20190609132620/http://www.mynewsdesk.com/se/pressreleases/marita-skogum-ny-foerbundskapten-baade-foer-herrar-och-damer-119882. Läst 9 juni 2019. 
  9. ^ Regnström, Betty (30 mars 2019). ”Här är allt du vill veta om orienteraren Marita Skogum”. nyheter24.se. https://nyheter24.se/sport/924700-har-ar-allt-du-vill-veta-om-orienteraren-marita-skogum. Läst 19 juni 2019. 
  10. ^ [a b] ”Här är allt du vill veta om orienteraren Marita Skogum”. nyheter24.se. 30 mars 2019. https://nyheter24.se/sport/924700-har-ar-allt-du-vill-veta-om-orienteraren-marita-skogum. Läst 9 juni 2019. 
  11. ^ Watson, Emma (10 mars 2019). ”Säsongspremiär för Mästarnas Mästare: "Mest vältränade gänget hittills"”. Hemmets Journal. https://www.hemtrevligt.se/hemmetsjournal/artiklar/artiklar/20190310/premiar-for-elfte-sasongen-av-mastarnas-mastare/. Läst 9 juni 2019. 
  12. ^ "Årets idrottskvinna – år för år". Aftonbladet.se, 2003-12-31. Läst 26 mars 2014.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]