Marmorkräfta

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Marmorkräfta
Adult marmorkräfta
Adult marmorkräfta
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Leddjur
Arthropoda
Understam Kräftdjur
Crustacea
Klass Storkräftor
Malacostraca
Ordning Tiofotade kräftdjur
Decapoda
Infraordning Astacidea
Familj Cambaridae
Släkte Procambarus
Art P. fallax
Underart Marmorkräfta
P. f. f. virginalis
Vetenskapligt namn
§ Procambarus fallax forma virginalis
Auktor Martin et al., 2010 [1]
Hitta fler artiklar om djur med

Marmorkräfta (Procambarus fallax forma virginal) är ett partenogent kräftdjur som först observerades bland akvarister i Tyskland på 1990-talet.[2] Marmorkräfta är närbesläktad med Procambarus fallax som förekommer i Florida och Georgia[3][4] och kategoriseras av vissa auktoriteter som den partenogena formen av denna art.[1] Någon vild ursprunglig population av marmorkräfta är inte känd.[1] Informationen som lämnats av de ursprungliga akvaristerna i Tyskland om var kräftorna härstammade ifrån har bedömts som "förvirrande och icke trovärdiga".[5] Marmorkräftan är grönskimrande med tydligt mörka vattringar och dess svenska trivialnamn, marmorkräfta, som härstammar från tyskans Marmorkrebs, anspelar på skalets utseende.

Anatomi och ekologi[redigera | redigera wikitext]

Marmorkräftan är det enda kända tiofotade kräftdjur som förökar sig genom partenogenes (jungfrufödsel).[2] Alla individer är honor och avkomman är genetiskt identisk med föräldern.[6] Detta medför att den kan föröka sig snabbt även vid ogynnsamma förutsättningar.[7] Arten Procambarus fallax är en tropisk art men marmorkräftan klarar att överleva på kallare breddgrader.[7] Den kan också gräva ner sig i botten för att skydda sig mot kyla.[7]

Invasiv art[redigera | redigera wikitext]

Marmorkräftan uppvisar många förutsättningar för att bli en invasiv art[2] eftersom det bara behövs en enda individ för att etablera en population och den har en mycket snabb reproduktion. Man känner till att marmorkräftan har introducerats i naturen på tre kontinenter. Den har återfunnits i det vilda i Tyskland,[5][8][9] Italien,[10] Nederländerna,[11] England[7], Sverige,[7] Madagaskar,[12] och Japan,[13] förmodligen genom att individer har släppts eller rymt från akvarier.

Flertalet rapporter av marmorkräftor i det vilda i Europa har rört enstaka individer,[8] men en etablerad population har dokumenterats i Tyskland,[9] med en sekundär population på en annan tysk lokal.[14] I december 2012 återfanns tre individer i Märstaån i Sigtuna kommun trots att det är förbjudet att föra in levande sötvattenkräftor till Sverige.[7]

Populationen på Madagaskar växer fort,[12] vilket oroar lokala myndigheter.[15]

Inga fynd av marmorkräfta i det vilda är kända från Nordamerika men den är ett vanligt akvariedjur bland hobbyakvarister.[16] På grund av oron för den skada som de kan åsamka i naturen har Missouri infört ett förbud mot att ha dessa djur i akvarier.[17]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Peer Martin, Nathan J. Dorn, Tadashi Kawai, Craig van der Heiden & Gerhard Scholtz (2010). ”The enigmatic Marmorkrebs (marbled crayfish) is the parthenogenetic form of Procambarus fallax (Hagen, 1870)” (PDF). Contributions to Zoology "79" (3): sid. 107–118. http://dpc.uba.uva.nl/cgi/t/text/get-pdf?c=ctz;idno=7903a03. 
  2. ^ [a b c] Gerhard Scholtz, Anke Braband, Laura Tolley, André Reimann, Beate Mittmann, Chris Lukhaup, Frank Steuerwald & Günter Vogt (2003). ”Parthenogenesis in an outsider crayfish”. Nature "421" (6925): sid. 806. doi:10.1038/421806a. PMID 12594502. 
  3. ^ Peer Martin, Nate Dorn, Tadashi Kawai, C. van der Heiden & Gerhard Scholtz (2010). ”The enigmatic Marmorkrebs (marbled crayfish) is the parthenogenetic form of Procambarus fallax (Hagen, 1870)”. Contributions to Zoology "79" (3): sid. 107–118. http://dpc.uba.uva.nl/ctz/vol79/nr03/art03. 
  4. ^ Horton H. Hobbs, Jr. (1942). ”The crayfishes of Florida”. University of Florida Publication: Biological Series "3" (2): sid. 1–179. 
  5. ^ [a b] Günter Vogt, Laura Tolley & Gerhard Scholtz (2004). ”Life stages and reproductive components of the Marmorkrebs (marbled crayfish), the first parthenogenetic decapod crustacean”. Journal of Morphology "261" (3): sid. 286–311. doi:10.1002/jmor.10250. 
  6. ^ Peer Martin, Klaus Kohlmann & Gerhard Scholtz (2007). ”The parthenogenetic Marmorkrebs (marbled crayfish) produces genetically uniform offspring”. Naturwissenschaften "94" (10): sid. 843–846. doi:10.1007/s00114-007-0260-0. PMID 17541537. 
  7. ^ [a b c d e f] Sveriges veterinärmedicinska anstalt (2012-12-05) Fynd av marmorkräfta i Märstaån oroar, <www.sva.se>, läst 2012-12-19
  8. ^ [a b] Peer Martin, Hong Shen, Gert Füllner & Gerhard Scholtz (2010). ”The first record of the parthenogenetic Marmorkrebs (Decapoda, Astacida, Cambaridae) in the wild in Saxony (Germany) raises the question of its actual threat to European freshwater ecosystems”. Aquatic Invasions "5" (4): sid. 397–403. doi:10.3391/ai.2010.5.4.09. 
  9. ^ [a b] Christoph Chucholl & Michael Pfeiffer (2010). ”First evidence for an established Marmorkrebs (Decapoda, Astacida, Cambaridae) population in Southwestern Germany, in syntopic occurrence with Orconectes limosus (Rafinesque, 1817)”. Aquatic Invasions "5" (4): sid. 405–412. doi:10.3391/ai.2010.5.4.10. 
  10. ^ Francesco Nonnis Marzano, Massimiliano Scalici, Stefania Chiesa, Francesca Gherardi, Armando Piccinini & Giancarlo Gibertini (2009). ”The first record of the marbled crayfish adds further threats to fresh waters in Italy”. Aquatic Invasions "4" (2): sid. 401–404. doi:10.3391/ai.2009.4.2.19. 
  11. ^ D. M. Holdich & M. Pöckl (2007). ”Invasive crustaceans in European inland waters”. Biological Invaders in Inland Waters: Profiles, Distribution, and Threats. Dordrecht, the Netherlands: Springer. sid. 29–75. doi:10.1007/978-1-4020-6029-8_2. ISBN 978-1-4020-6029-8 
  12. ^ [a b] Julia P. G. Jones, Jeanne R. Rasamy, Andrew Harvey, Alicia Toon, Birgit Oidtmann, Michele H. Randrianarison, Noromalala Raminosoa & Olga R. Ravoahangimalala (2008). ”The perfect invader: a parthenogenic crayfish poses a new threat to Madagascar's freshwater biodiversity”. Biological Invasions "11" (6): sid. 1475–1482. doi:10.1007/s10530-008-9334-y. 
  13. ^ The Biology of Freshwater Crayfish. Sapporo: Hokkaido University Press. 2010. ISBN 978-4-8329-8194-2 
  14. ^ Kornelia Privenau (12 October 2010). ”Marmorkrebs bringt Pest”. Mitteldeutsche Zeitung. http://www.mz-web.de/servlet/ContentServer?pagename=ksta/page&atype=ksArtikel&aid=1286541132341&calledPageId=987490165154. 
  15. ^ Klaus Heimer (18 August 2010). ”Invasion of self-cloning crayfish alarms Madagascar”. Deutsche Presse-Agentur wire story. http://www.earthtimes.org/articles/news/339974,alarms-madagascar-feature.html. 
  16. ^ Zen Faulkes (2010). ”The spread of the parthenogenetic marbled crayfish, Marmorkrebs (Procambarus sp.), in the North American pet trade”. Aquatic Invasions "5" (4): sid. 447–450. doi:10.3391/ai.2010.5.4.16. 
  17. ^ Anonymous (17 May 2010). ”Conservation Action Meeting of the March 2010 Conservation Commission”. Missouri Department of Conservation. http://mdc.mo.gov/about-us/get-know-us/organization-structure/conservation-commission/meetings-and-minutes/2010-meeti-1. Läst 28 november 2010. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]