Maror
- Maror kan även avse övernaturliga varelser i nordisk mytologi, för denna betydelse se: Mara (nordisk mytologi)
| Maror | |
 Vanlig mara (Dolichotis patagonum) på Kolmården | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Ordning | Gnagare Rodentia |
| Familj | Marsvin Caviidae |
| Släkte | Maror Dolichotis |
| Vetenskapligt namn | |
| § Dolichotis | |
| Auktor | Desmarest, 1820 |
| Utbredning | |
 | |
,_Chacoan_mara,_Kleiner_Mara,_Tierpark_Berlin_Friedrichsfelde,_10.2012.jpg) | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Maror (Dolichotis) är ett släkte som tillhör familjen marsvin (Caviidae).
De är inte lika nära släkt med tama marsvin som andra arter i samma familj.
Utseende[redigera | redigera wikitext]
En mara liknar i utseende en art från släktet harar som står på långa smala ben. Det finns däremot ingen nära släktskap mellan dessa djur. Individerna kan bli 45 till 75 cm långa (huvud och bål). De har dessutom en liten svans som är ca 4,5 cm lång. Till färgen är de bruna eller gråa med vitaktig mage. Vanlig mara väger upp till 9 kg eller sällan upp till 16 kg.[1] Dvärgmaran är däremot bara 1,8 till 2,3 kg tung.[2] Framtassarnas fyra tår är utrustade med klor och bakfötternas tre tår har klor som påminner om hovar.[1]
Deras långa ben gör att de kan springa snabbt, uppskattningsvis 45 km per timme.[1]
Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]
Individerna är aktiva på dagen och de syns ofta solbada. Under natten uppsöker de områden med större växter som ger skydd eller de vilar i jordhålor. Dessa gömställen grävs själv eller övertas av andra djur, till exempel av viscachan (Lagostomus maximus).[1]
Maror håller ihop två och två, en hane och en hona, hela livet. Vid vissa tillfällen kan det dock samlas många par (upp till 70 individer) som betar tillsammans. Det kan även finns två par som delar lya då ungarna föds. Ofta förekommer upp till fem lyor som ligger nära varandra. Honorna blir brunstiga endast en eller sällan två gånger om året. De får som mest tre ungar i en kull (oftast två), och ungarna diar i fyra månader. Unga honor kan efter åtta månader ha egna ungar. En mara kan bli 15 år gammal när den vårdas av människan. I naturen blir de sällan äldre än 10 år.[1]
Arternas föda utgörs främst av gräs och örter samt av andra växtdelar.[1]
Utbredning[redigera | redigera wikitext]
Marorna lever i busköknar och på grässlätter i Argentina, södra Bolivia och Paraguay.[1]
Arter och status[redigera | redigera wikitext]
Det finns två arter, vanlig mara (Dolichotis patagonum) och dvärgmara (Dolichotis salinicola), den senare är mindre i storlek.[3]
Den vanliga maran hotas av stäppernas omvandling till jordbruksmark och den jagas även för pälsens skull. Introducerade får är konkurrenter om samma föda. Dolichotis patagonum listas därför av IUCN som nära hotad (NT). Dvärgmaran listas som livskraftig (LC).[4]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d e f g] Ronald M. Nowak, red (1999). ”Patagonian Cavies” (på engelska). Walker’s Mammals of the World. The Johns Hopkins University Press. sid. 1670/72. ISBN 0-8018-5789-9
- ^ J. Gorchow (20 april 2011). ”Chacoan mara” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.ummz.umich.edu/accounts/Dolichotis_salinicola/. Läst 30 januari 2014.
- ^ Wilson & Reeder, red (2005). ”Dolichotis” (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4
- ^ Dolichotis på IUCN:s rödlista, läst 31 januari 2014.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Maror.
|