Marshallöarna
Wikipedia
 |
 |
| (Flagga) | (Statsvapen) |
| Nationellt valspråk: inget | |
| Nationalsång: 'Rammon Aelin kein am / Forever Marshall Islands' | |
 |
|
| Huvudstad | Majuro |
| Största stad | |
| Officiella språk | engelska, marshallesiska |
| Statsskick president regeringschef |
republik Kessai Note Kessai Note |
| Självständighet • Deklarerad • Erkänd |
från USA 21 oktober 1986 |
| Yta • Totalt • Vatten |
181 km² (187:e) försumbart |
| Folkmängd • Totalt • Befolkningstäthet |
62 000 (205:e) 326 inv/km² (28:a) |
| BNP (PPP) • Totalt 2005 • Per capita |
$115 milj (181:a) $1 600 |
| Valuta | USA-dollar (USD) |
| Tidszon | UTC+12 |
| Topografi • Högsta punkt • Största sjö • Längsta flod |
Ej namngiven plats 10 m ö.h. km² km |
| Nationaldag | 1 maj (1979), "Konstitutionsdagen" |
| Landskod | MH, MHL |
| Landsnummer | +692 |
Marshallöarna är en stat i Mikronesien i norra Stilla havet. Landet består av 30 atoller och 1 152 öar i två ögrupper.
Innehåll |
[redigera] Geografi
Landet består av ca 1 152 öar fördelade över 30 atoller i två ögrupper. Landarealen är ca 181 km2 medan landet täcker en sammanlagd yta på ca 1 900 000 km2.
Ögrupperna, som löper nästan parallellt med varandra, heter
- Raliköarna, den västra gruppen med ca 18 atoller och öar
- Rataköarna, den östar gruppen med ca 16 atoller och öar
[redigera] Klimat och miljö
Klimatet är varmt och fuktigt. Regntiden varar från maj till november. Öarna ligger på gränsen till ett område där det förekommer tyfoner och med ojämna mellanrum drabbar en sådan landet.
Marshallöarnas miljöproblem är brist på rent dricksvatten och att vissa laguner är förorenade av hushållssopor och avfall från fiskefartyg. Marshallöarna har skrivit under, men inte ratificierat Kyoto-protokollet.
[redigera] Administrativ indelning
Marshallöarna är indelat i 33 "municipalities" (kommuner, legislativa distrikt): Ailinginae, Ailinglapalap, Ailuk, Arno, Aur, Bikar, Bikini, Bokak, Ebon, Enewetak, Erikub, Jabat, Jaluit, Jemo, Kili, Kwajalein, Lae, Lib, Likiep, Majuro, Maloelap, Mejit, Mili, Namorik, Namu, Rongelap, Rongrik, Taka, Ujae, Ujelang, Utirik, Wotho, Wotje
[redigera] Historia
Den spanske upptäcktsresanden Alonso de Salazar var 1526 den förste europé att besöka Marshallöarna. Ytterst lite om förhållandena på öarna före denna tid är känt, men känt är i alla fall att mikronesier bebott öarna sedan 1000-talet f.kr. Européernas intresse för ögruppen var litet en lång period efter de Salazars besök men 1788 besöktes öarna av den brittiske kaptenen John Marshall, efter vilken ögruppen senare blivit uppkallad.
Ett tyskt handelskompani etablerades på öarna 1885 varefter ön blev en tysk besittning. År 1906 blev ögruppen officiellt en del av den tyska kolonin Tyska Nya Guinea. Under första världskriget erövrades öarna av Japan 1914. Efter första världskriget administrerades de sedan av Japan som ett NF-mandat i det Japanska Stillahavsmandatet.
Under andra världskriget utkämpades strider mellan japaner och amerikaner på ön Kwajalein. Amerikanerna lyckades ockupera öarna 1944 och efter andra världskrigets slut blev de en del av ett amerikanskt territorium.
År 1964 upprättade Förenta Staterna en militärbas och ett provområde för missiler på ovan nämnda Kwajalein. Vidare testade Förenta Staterna atombomber på de två öarna Bikini och Enewetak mellan 1947 och 1962. Mellan åren 1946 och 1958 testade amerikanerna 66 atombomber på öarna. För detta kräver Marshallöarna än idag kompensation.
Landet erhöll självstyre 1979 och blev en självständig stat 1986, efter att ha styrts av Förenta Staterna i över 40 år. Amata Kabua blev president under självstyret 1979 och även landets förste president vid självständigheten 1986. Marshallöarna gör anspråk på ön Wake som tillhör Förenta Staterna.
[redigera] Ekonomi
Marshallöarnas naturtillgångar består främst av kokosnötter, marina tillgångar och mineraler på havsbottnen.
Jordbruk står för den största delen av Marshallöarnas produktion, och de viktigaste kommersiella grödorna är kokosnötter och brödfrukt. Viss småskalig industri förekommer och är begränsad till hantverk, beredning av tonfisk och kopra. Turismen sysselsätter mindre än 10% av arbetskraften, men förhoppningarna är stora att detta område ska växa.
Marshallöarnas import är mycket större än exporten, vilket gör landet beroende av ekonomisk hjälp från andra länder.
Fartygen i Marshallöarnas skeppsregister seglar under bekvämlighetsflagg, vilket gör att fler än 300 fartyg finns i detta register, men ingen på Marshallöarna äger något fartyg.
99% av elektriciteten produceras av fossila bränslen, såsom olja. 1% är solenergi.
[redigera] Demografi
- Etniska grupper: mikronesier
- Religiös tillhörighet: kristendom (90 % protestanter, 8,5 % romerska katoliker)
- Språk: marshallesiska (två dominerande dialekter), engelska (talas allmänt som andraspråk), japanska
[redigera] Presidenter
[redigera] Externa länkar
Australien | Fiji | Kiribati | Marshallöarna | Mikronesien | Nauru | Nya Zeeland | Östtimor | Palau | Papua Nya Guinea | Salomonöarna | Samoa | Tonga | Tuvalu | Vanuatu
