Martin Ljung

Från Wikipedia
Martin Ljung
Martin Ljung 1964.
Martin Ljung 1964.
FöddMartin Vilhelm Ljung
15 augusti 1917
Notviken, Luleå, Norrbottens län (Norrbotten)
Död30 september 2010 (93 år)[1][2]
Hedvig Eleonora församling, Östermalm, Stockholm
Aktiva år1947–2010
IMDb SFDb

Martin Vilhelm Ljung, född 15 augusti 1917 i Notviken i Luleå, död 30 september 2010 i Hedvig Eleonora församling i Stockholm, var en svensk komiker och skådespelare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Martin Ljung var en originell komiker som började sin yrkesbana som smedhalva hos SJ hemma i Norrbotten.

När Ljung kom till Stockholm tog han teaterlektioner för Dramatenskådespelaren Ivar Kåge, och sommaren 1947 spelade han en mindre roll som "Andre friaren" i Skansenteaterns uppsättning av Holger Drachmanns Det var en gång med Sonja Wigert och Sture Lagerwall i ett par av de stora rollerna. Han filmdebuterade samma år med småroller i flera filmer.

Han tillhörde kärntruppen i Povel Ramels Knäppupp-produktioner. Samarbetet med Ramel började med att Ljung med sin karakteristiska basröst imiterade en biograforgel i radioprogrammet Frukostklubben 1947.

I den allra första Knäppupp-revyn Akta huvet (1952) gjorde han succé som hypokondrikern Viking. Flera av Ljungs monologer och oneliners har blivit självklara klassiker inom svensk humor. Hit hör Fingal Olsson, 55:an Olga och Rock-Fnykis. Rock-Fnykis blev största framgång på skiva. Den toppade branschtidningen Show Business försäljningslista i hela tre månader (februari-april 1959) och såldes i över 100 000 exemplar. Andra skivframgångar var Ester och Skojten samt Guben i låddan tillsammans med Hans Alfredson.

I mitten av 1960-talet hade Martin Ljung huvudrollen i den svenska versionen av radioföljetongen Dickie Dick Dickens. Han var med i flera av Knäppupps filmproduktioner, bland andra I rök och dans, Ratataa och Den store amatören. Han spelade farlig sjörövare (Jocke med kniven) i Pippi Långstrump på de sju haven (1970) och var med i Per Oscarssons film Sverige åt svenskarna (1980). Filmdebuten skedde emellertid redan 1947 i Tappa inte sugen. Han samarbetade ofta med Hasse och Tage, bland annat i Spader, Madame!Oscarsteatern 1969, filmen Äppelkriget (1971) och revyn Glaset i öratBerns 1973. 1973 spelade han också revy hos Hagge Geigert i Göteborg. 1979 och 1980 spelade han komedi mot Inga GillNya Teatern i Göteborg, bland annat i Plaza Suite av Neil Simon. Han gjorde även rollen som Farbror Frippe i barnprogrammet Farbror Frippes skafferi 1976.

Martin Ljung kunde ofta med små medel göra en biroll till en huvudroll, exempelvis när han spelade betjänten i Charleys Tant (1977), ficktjuven i Rampfeber (1983) och moralisten i Gamle Adam (1984), samtliga på Vasan i Stockholm. Han medverkade i musikalen Spök (1981) och i SkålMaximteatern 1985. I början av 1990-talet gjorde han karriär som ståuppkomiker med nyskrivet material som blandades med klassiker som Fingal Olsson och Ester.

Ljung avled den 30 september 2010 i sitt hem i Stockholm.[3] Han är begravd på Galärvarvskyrkogården i Stockholm.[4]

Filmografi i urval[redigera | redigera wikitext]

Kända monologer och sketcher[redigera | redigera wikitext]

  • Ester
  • Skojten
  • 55:an Olga
  • Rock-Fnykis
  • Viking
  • Guben i låddan
  • Upptäcktsresanden
  • Att vara rolig
  • Pantomimikern
  • Lektion i komedi
  • Hamlet
  • Kanonkungen
  • Kromosomtalaren

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

Diskografier finns på Svensk underhållningsmusik, revyer och film 1900–1960,[5] och på Discogs.[6]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller (ej komplett)[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1947 Andre friaren Det var en gång...
Holger Drachmann
Åke Ohberg Skansens friluftsteater
1950 Medverkande Komik på liten gata, revy
Nils Perne och Sven Paddock
Sven Paddock Scalateatern[7]
1952 Medverkande Knäppupp I - Akta huvet, revy
Povel Ramel
Per-Martin Hamberg Lorensbergs Cirkus/
Folkan
1953 Medverkande Djuprevyn 2 meter, revy
Povel Ramel och Yngve Gamlin
Egon Larsson Idéonteatern
1954 Medverkande Knäppupp II - Denna sida upp, revy
Povel Ramel och Yngve Gamlin
Per-Martin Hamberg Idéonteatern
1955 Medverkande Spectacle, revy
Povel Ramel och Yngve Gamlin
Carl-Gustaf Kruuse af Verchou Idéonteatern
1956 Medverkande Knäppupp III - Tillstymmelser, revy
Povel Ramel
Per-Martin Hamberg Idéonteatern
1958 Canemus
Gemén
Svarta Malin
Riddar Bertrand Tre Ripor
Mrs. Myra Skipaway
Funny Boy, revy
Hasse Ekman och Povel Ramel
Hasse Ekman Idéonteatern
1959 Lektor Helmer Kotte Doktor Kotte slår till eller Siv Olson
Hans Alfredson och Tage Danielsson
Per Edström Idéonteatern[8]
1960 Medverkande Alla 4, revy
Povel Ramel
Hans Dahlin Idéonteatern
1961 Medverkande I hatt och strumpa, revy
Hans Alfredson, Tage Danielsson, Owe Thörnqvist, Povel Ramel
Mille Schmidt Idéonteatern[9]
1962 Medverkande Tält Side Story, revy
Hans Alfredson, Tage Danielsson, Owe Thörnqvist, Povel Ramel
Mille Schmidt Turné[10]
Medverkande Dax igen
Povel Ramel
Herman Ahlsell Idéonteatern[11]
Turné
1964 Den stora effekten
Robert Dhery
Stig Ossian Eriksson Idéonteatern
Medverkande Nya ryck i snöret, revy
Emil Norlander, Povel Ramel, Beppe Wolgers
Åke Falck Idéonteatern
1965 Medverkande Ta av dej skorna, revy
Povel Ramel och Beppe Wolgers
Egon Larsson Turné[12]/
Idéonteatern[13]
1966 Medverkande Bom krasch, revy
Beppe Wolgers
Johan Bergenstråhle Idéonteatern
1967 Medverkande Svendska revyn, revy
Svend Asmussen och Beppe Wolgers
Mille Schmidt Idéonteatern
1968 Medverkande Sommarentusiasterna, revy
Povel Ramel och Beppe Wolgers
Hasse Ekman Turné[14]
1969 Astolf Spader, Madame! eller Lugubert sa Schubert
Hans Alfredson och Tage Danielsson
Tage Danielsson Oscarsteatern[15][16]
1970 Leopold-Maria Csardasfurstinnan
Emmerich Kálmán, Leo Stein och Béla Jenbach
Isa Quensel Oscarsteatern[17]
1974 Medverkande Hej på dig, du gamla primadonna,
Karl Gerhard-kavalkad
Per Gerhard Vasateatern[18]
1976 Hinzelmann Vita hästen
Hans Müller och Ralph Benatzky
Jackie Söderman Oscarsteatern[19]
1977 Brassett Charleys tant
Brandon Thomas
Per Gerhard Vasateatern
1981 Bernhard Spök
Björn Skifs, Bengt Palmers och Bo Carlgren
Maximteatern
1983 Manfred Mowbray Rampfeber
Michael Frayn
Per Gerhard Vasateatern[20]
1984 Gamle Adam
Franz Arnold och Ernst Bach
Per Gerhard Vasateatern[21]
1989 Brassett Charleys tant
Brandon Thomas
Per Gerhard Vasateatern[22]
1991 Sköna Helena
Jacques Offenbach, Henri Meilhac och Ludovic Halévy
Georg Malvius Vasateatern[23]

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ SvD (2 oktober 2010). ”Martin Ljung har avlidit”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/martin-ljung-har-avlidit_5438343.svd. Läst 2 oktober 2010. 
  2. ^ Pedersen, Lars/TT (1 oktober 2010). ”Martin Ljung har avlidit”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/kultur-noje/nyheter/martin-ljung-har-avlidit. Läst 1 oktober 2010. 
  3. ^ ”Personrapport Martin Vilhelm Ljung”. Ratsit. http://www.ratsit.se/BC/ReportSmall.aspx?ID=vUBD2A2UIJWkx0XxuHXAoflDvEz2gmHlFb2ndothSf0. Läst 2 oktober 2010. [död länk]
  4. ^ SvenskaGravar
  5. ^ Martin LjungSvensk underhållningsmusik, revyer och film 1900–1960
  6. ^ Martin LjungDiscogs
  7. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 30. 29 september 1950. http://arkivet.dn.se/tidning/1950-09-29/263/30. Läst 5 augusti 2017. 
  8. ^ S B-l (29 december Teateråret 1959). ”Idéon presenterar 'Siv Olson'”. Dagens Nyheter: s. 12. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1959-12-29/352/12. Läst 7 februari 2016. 
  9. ^ Barbro Hähnel (18 november 1961). ”Ransonerad flugighet på Ideon”. Dagens Nyheter: s. 12. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1961-11-18/313/12. Läst 21 januari 2016. 
  10. ^ Barbro Hähnel (13 maj 1962). ”'Knäppupp' i tält”. Dagens Nyheter: s. 23. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1962-05-13/128/23. Läst 21 januari 2016. 
  11. ^ S B-l (13 december 1962). ”Jubelknäppen: Oskuld med stimulerande arsenikdoft”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1962-12-13/338/14. Läst 21 januari 2016. 
  12. ^ Barbro Hähnel (17 maj 1965). ”Texttorka men fin musik i 'Ta av dej skorna'”. Dagens Nyheter: s. 19. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1965-05-17/132/19. Läst 22 januari 2016. 
  13. ^ Barbro Hähnel (25 september 1965). ”Skärpt ton på Idéon”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1965-09-25/260/14. Läst 22 januari 2016. 
  14. ^ Bengt Jahnsson (26 juni 1968). ”Ny klassiker av Martin Ljung”. Dagens Nyheter: s. 12. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1968-06-26/170/12. Läst 22 januari 2016. 
  15. ^ Bengt Jahnsson (11 januari 1969). ”Glest mellan skratten i HasseåTages revy”. Dagens Nyheter: s. 12. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1969-01-11/9/12. Läst 31 augusti 2015. 
  16. ^ ”Spader, Madame”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF25691&pos=142. Läst 15 juni 2015. 
  17. ^ ”Csardasfurstinnan”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF24827&pos=24. Läst 26 juni 2015. 
  18. ^ Bengt Jahnsson (22 september 1974). ”Vasans Karl Gerhard-kavalkad: Satiren utslätad men visorna håller”. Dagens Nyheter: s. 15. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1974-09-22/258/15. Läst 23 augusti 2015. 
  19. ^ ”Vita hästen”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF24828&pos=166. Läst 12 juni 2015. 
  20. ^ Marcus Boldemann (24 september 1983). ”Succén är given - Strålande premiärer: Rasande rolig komedi”. Dagens Nyheter: s. 20. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1983-09-24/259/20. Läst 30 augusti 2015. 
  21. ^ Bengt Jahnsson (28 september 1984). ”Slentrian på Vasan”. Dagens Nyheter: s. 30. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1984-09-28/264/30. Läst 17 september 2016. 
  22. ^ Marcus Boldemann (1 oktober 1989). ”'Charleys tant' yvig familjeföreställning”. Dagens Nyheter: s. 25. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1989-10-01/266/25. Läst 23 augusti 2015. 
  23. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 24. 20 september 1991. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1991-09-20/256/24. Läst 12 juni 2016. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]