Martin Ljung
| Martin Ljung | |
Martin Ljung, 1960.
|
|
| Födelsenamn | Martin Vilhelm Ljung |
|---|---|
| Född | 15 augusti 1917 Notviken, Luleå, Norrbottens län (Norrbotten) |
| Död | 30 september 2010 (93 år)[1][2] Stockholm |
| År som aktiv | 1947–2010 |
| IMDb | |
Martin Vilhelm Ljung, född 15 augusti 1917 i Notviken, Luleå, död 30 september 2010 i Stockholm, var en svensk komiker och skådespelare.
Innehåll |
Biografi [redigera]
Martin Ljung var en originell komiker som började sin yrkesbana som smedhalva hos SJ hemma i Norrbotten. Han tillhörde kärntruppen i Povel Ramels Knäppupp-produktioner. Samarbetet med Ramel började med att Ljung med sin karakteristiska basröst imiterade en biograforgel i radioprogrammet Frukostklubben 1947. I den allra första Knäppupp-revyn Akta huvet (1952) gjorde han succé som hypokondrikern Viking. Flera av Ljungs monologer och oneliners har blivit självklara klassiker inom svensk humor. Hit hör Fingal Olsson, 55:an Olga, Rock-Fnykis, Ester och Skojten.
Han var med i flera av Knäppupps filmproduktioner, bland andra I rök och dans, Ratataa och Den store amatören. Han spelade farlig sjörövare i Pippi Långstrump på de sju haven (1970) och var med i Per Oscarssons film Sverige åt svenskarna (1980). Filmdebuten skedde emellertid redan 1947 i Nils Poppes Tappa inte sugen. Han samarbetade ofta med Hasse och Tage, bland annat i Spader, Madame! på Oscars 1969, filmen Äppelkriget (1971) och revyn Glaset i örat på Berns 1973. 1973 spelade han också revy hos Hagge Geigert i Göteborg. 1979 och 1980 spelade han komedi mot Inga Gill på Nya Teatern i Göteborg, bland annat i Plaza Suite av Neil Simon. Han gjorde även rollen som Farbror Frippe i barnprogrammet Farbror Frippes skafferi 1976.
Martin Ljung bevisade ofta att man med små medel kunde göra en biroll till en huvudroll, exempelvis när han spelade betjänten i Charleys Tant (1977), ficktjuven i Rampfeber (1983) och moralisten i Gamle Adam (1984), samtliga på Vasan i Stockholm. Han medverkade i musikalen Spök (1981) och i Skål på Maximteatern 1985. I början av 1990-talet gjorde Martin Ljung karriär som ståuppkomiker med nyskrivet material som blandades med klassiker som Fingal Olsson och Ester.
Ljung avled den 30 september 2010 i sitt hem i Stockholm.[3]
Filmografi [redigera]
- 1947 – Stackars lilla Sven
- 1947 – Rallare
- 1947 – Här kommer vi
- 1947 – Kronblom
- 1950 – När Bengt och Anders bytte hustrur
- 1950 – Rågens rike
- 1951 – Det var en gång en sjöman
- 1951 – Fröken Julie
- 1951 – Valley of Eagles
- 1951 – Oss fakirer emellan (kort förfilm på bio)
- 1952 – Kalle Karlsson från Jularbo
- 1953 – I dur och skur
- 1954 – I rök och dans
- 1956 – Ratataa
- 1957 – Far till sol och vår
- 1957 – Kortknäpp (kort bio-förfilm åt Far till sol och vår)
- 1958 – Den store amatören
- 1964 – Svenska bilder
- 1967 – Mannen som hatade betong
- 1968 – Mannen som inte kunde le
- 1970 – Pippi Långstrump på de sju haven
- 1971 – Äppelkriget
- 1971 – Niklas och Figuren
- 1975 – Champagnegalopp (film)
- 1980 – Sverige åt svenskarna
Priser och utmärkelser [redigera]
- Karl Gerhards Hederspris 1981
- Olof Högberg-plaketten 1982
- Purjolökspriset 1988
- Revyräven 1997
- Fridolf Rhudin-priset 2001
- SKAPs hederspris 2007
Referenser [redigera]
- ^ SvD (2 oktober 2010). ”Martin Ljung har avlidit”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/martin-ljung-har-avlidit_5438343.svd. Läst 2 oktober 2010.
- ^ Pedersen, Lars/TT (1 oktober 2010). ”Martin Ljung har avlidit”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/kultur-noje/nyheter/martin-ljung-har-avlidit-1.1181449. Läst 1 oktober 2010.
- ^ ”Personrapport Martin Vilhelm Ljung”. Ratsit. http://www.ratsit.se/BC/ReportSmall.aspx?ID=vUBD2A2UIJWkx0XxuHXAoflDvEz2gmHlFb2ndothSf0. Läst 2 oktober 2010.
Externa länkar [redigera]
-
Wikiquote har citat av eller om Martin Ljung
- Martin Ljung på Svensk Filmdatabas
- Martin Ljung på Internet Movie Database
