Mary Hopkin

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Mary Hopkin
Maryhopkin1980hexagonreading.jpg
Mary Hopkin 1980
Född 3 maj 1950 (64 år)
Bakgrund Pontardawe, Wales,  Storbritannien
Genre(r) Folk
Pop
Roll Sångerska

Mary Hopkin, född 3 maj 1950 i Pontardawe i södra Wales, är en brittisk sångerska.

Genombrott[redigera | redigera wikitext]

Mary Hopkins musikaliska förebilder under uppväxten var Joan Baez och Judy Collins. I tonåren blev hon vokalist i bandet The Selby set and Mary och som brukade uppträda på lokala klubbar i Wales. Marys agent anmälde henne till ITV:s talangtävling Opportunity Knocks, en föregångare till dagens Idol. Mary vann med sången Turn, Turn, Turn. Fotomodellen Twiggy var en av tittarna och nämnde Mary för Paul McCartney som hon sedan fick göra en audition för. När Paul hörde Mary sjunga skrev han kontrakt med henne direkt. Paul hade också en sång på lut för henne för han förstod direkt att Marys röst skulle passa perfekt till den sången. Sången var Those were the days och resten är, som det brukar heta, historia.

Fortsatt karriär som popsångerska[redigera | redigera wikitext]

1969 följde en LP, Postcard, och en ny världshit, Goodbye, båda producerade av Paul McCartney. Mary gav sig ut på turnéer till USA, Kanada, Sydamerika, Japan, Australien, Nya Zeeland samt Israel. Den sista singeln som Paul producerade med Mary var Que sera, sera.

Micky Most var den som tog över producentskapet och gjorde hittarna Temma Harbour (skriven av Philamore Lincoln), Think about your children med henne samt Knock Knock Who's There? som hon representerade Storbritannien med i Eurovision Song Contest 1970.

Efter tre år i popbranschen tröttnade Hopkin på att uppträda i kabaréer och påkostade Palladiumshower och beslöt sig för att återgå till sina musikaliska rötter, nämligen folksång.

Paul McCartney ville bara använda mig för att tjäna pengar
— Intervju med Hopkin i ett holländskt popmagasin, oktober 1971

Tony Visconti producerade Hopkins nästa singel som blev Let My Name be Sorrow men den nådde bara så högt som till plats 46 på Topp 50-listan i England och blev hennes sista "kommersiella" singel.

Karriär på egen hand[redigera | redigera wikitext]

På hösten 1971 kom Earth Song/Ocean Song ut, med efterföljande singeln Water, Paper and Clay som också den floppade. Efter det drog sig Hopkin tillbaka för att hon väntade barn och ville ägna tid åt sin familj. Hon fick en son, Morgan född 1972 och en dotter, Jessica född 1976, samma år som hon gav ut singeln If You Love Me som blev en mindre hit i England. Mary Hopkin hade gift sig med Tony Visconti 1971 och medverkade som bakgrundssångerska på många av hans produktioner. Makarna skilde sig 1981.

1982 samarbetade Mary Hopkin med den grekiske musikern Vangelis och spelade in låten Rachel's Song till filmen Blade Runner men den är inte med i filmen utan finns bara med i filmens soundtrack och som kom ut 1994.

Samma år påbörjade hon ett samarbete med Mike Hurst i gruppen Sundance som fick en hit i Sydafrika med låten What's Love?.

1984 bildades den första gruppen Oasis (inget samband med det nuvarande bandet) med Mary Hopkin som vokalist och de gav ut ett album med samma namn som nådde 23:e plats på englandslistan.

George Martin gjorde en ny version av Dylan Thomas Under Milk Wood 1988 med många stora walesiska artister som exempelvis Tom Jones, Bonnie Tyler och Anthony Hopkins och där medverkar också Hopkin.

Samma år medverkade Mary Hopkin i fransmannen Marc Cerrones rockopera The Collector framförd på The Trocadero i Paris och utgiven på CD.

1989 gav hon ut en ny LP,Spirit.

1999 gjorde Mary Hopkin en konsertturné med sina gamla vänner från Apple: Gallagher & Lyle, vilka hade skrivit flera B-sidor till hennes hittar, bland andra Fields of St. Etienne och Sparrow. Samma år turnerade Mary Hopkin med The Chieftains och uppträdde bl a på Royal Albert Hall i London.

2005 startade Hopkin sitt eget bolag, Mary Hopkin Music, och har tills dags dato givit ut fem skivor: Live at the Royal Festival Hall 1972, som var Marys "avskedskonsert" samt julsingeln Snowed Under och Valentine samt Recollection och Now and Then med låtar inspelade under åren 1972-80. Alla sångerna är producerade av Tony Visconti.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]