Maskerad

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Maskerad är en festlighet under vilken gästerna klär ut sig på olika sätt. Traditionellt är att man döljer delar av eller hela ansiktet.

Ursprunget[redigera | redigera wikitext]

Masker och utklädnader användes i forna tider som skydd mot onda makter – en anskrämlig mask gav brukaren fördel, eftersom den fick motståndaren att ta ett steg tillbaka. Dansare med masker utförde rituella och rytmiska rörelser i samma syfte. I det gamla Grekland och i Romarriket hängdes fula masker upp i träden för att skydda fastigheten från demoniska attacker. Döda människor har i flera kulturer försetts med ansiktsmask för att på sin väg till dödsriket skyddas från demoner.

Maskeringen kunde också ge en känsla av identitetsbyte. Bäraren vågade göra opassande handlingar och halvt förbjudna saker utan att till fullo behöva ta ansvar. I det medeltida Venedig hände det att fattiga och rika tillfälligt bytte kläder och imiterade varandras beteenden.

Överklassnöje[redigera | redigera wikitext]

Som överklassnöje spreds maskeraderna via Frankrike till Norden. Hovfesterna byggdes ut under drottning Kristinas tid. Hennes påkostade kostymbaler blev omtalade. Belysningen som bestod av vax- och talgljus gav stora möjligheter för de adliga ungdomarna att utforska varann på ett sätt som annars inte på långa vägar var tillåtet. Under Gustav III:s epok infördes dominomaskeraderna på slottet. Herrarna hade svarta masker som dolde deras identitet, den svarta fotsida sidenkappan kunde skapa spännande situationer på dansgolvet och i mer undanskymda skrymslen.

Sedlighetens väktare var förstås inte nöja, så både riksrådet och kyrkan hade åsikter som inte var till båtnad för de nöjeslystna.

Under 1600 - 1700-talets Europa var masken en förhållandevis vanlig accessoar för modemedvetna, som följde det franska och italienska modet. I Sverige huvudsakligen till fest, men i vissa medelhavsländer även till vardags. Likt nutidens moderiktiga solglasögon var mode-maskernas syfte att utstråla spänning, anonymitet och en moderiktig attraktion. Under maskmodets glansdagar bars klassiska mask-modeller som exempelvis "Larva", "Bauta" och "La Moretta". Modellerna var avsedda för olika bärare där till exempel "La Moretta" bars av unga ogifta kvinnor och "Larva" bars av män och i viss mån även gifta kvinnor.

Det traditionella maskmakar-yrket hade sitt centrum i Venedig, men yrket fick inget riktigt fäste i Sverige. I skånska Höganäs finns Sveriges enda klassiska maskmakeri, Ateljé von Werder, öppet för allmänheten att betrakta klassiska modeller och maskmakaren Gunilla von Werder i arbete.

Mode-maskmakeriet var i början en manligt yrke, men vartefter modet och efterfrågan växte så släpptes kvinnor in. Yrket jämställdes med perukmakare och kan beskrivas som en blandning av konsthantverkare och modist.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Nordisk familjebok

Laila Durán. (http://www.durantextiles.com/newsletter/documents/news_3cs_08.asp)

(Gabriel Widing, http://interactingarts.org/blogs/index.php?m=200710

(http://www.nordiskamuseet.se/Publication.asp?publicationid=10247)

Calle Pauli (http://www.pastan.nu/konst-museer/sanningen-bakom-masken-1.31286)

Se även[redigera | redigera wikitext]