Maskrossläktet

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Maskros)
Hoppa till: navigering, sök
Maskrossläktet
Ogräsmaskros - Taraxacum sect. Ruderalia
Ogräsmaskros - Taraxacum sect. Ruderalia
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Växter
Plantae
Division Fröväxter
Spermatophyta
Underdivision Gömfröväxter
Angiospermae
Klass Trikolpater
Eudicotyledonae
Ordning Asterordningen
Asterales
Familj Korgblommiga växter
Asteraceae
Släkte Maskrossläktet
Taraxacum
Vetenskapligt namn
§ Taraxacum
Auktor L.
Arter
Se text
Hitta fler artiklar om växter med

Maskrossläktet (Taraxacum) är fleråriga örter inom familjen korgblommiga växter. De har pålrot och runda ihåliga stjälkar med endast en blomkorg på varje stjälk. Bladen sitter i en rosett. Holkfjällen sitter i två kransar. Den inre med fjällen uppåtstående och den yttre något kortare och ofta nedböjda fjäll. I Norden innehåller släktet Taraxacum mer än 900 apomiktiska småarter indelade i 14 sektioner.

Arter[redigera | redigera wikitext]

Många arter av Taraxacum reproducerar sig asexuellt genom så kallad apomixis, där fröna produceras utan pollinering, och de då genetiskt blir i princip identiska med moderplantan. Den klotrunda, luftiga bollen av flygfrukter är ömtålig för en svag beröring eller en vindpust. Stängeln är pipig (rörformig) och mjölksaftrik. Bladen smakar beskt och har egendomligt formade, bakåtriktade flikar. Roten är kraftig och vertikal (pålrot). Maskrosen är också känd för sin seglivade natur och stora förmåga att skjuta skott (rotskott) till nya plantor.

Maskrossläktets arter är fleråriga och sprider sig både genom vindspridna frön och sina rötter. De späda bladen kan användas i sallader. Roten rostades förr till kaffesurrogat. Av blommorna kan man göra maskrosvin. Det var länge olagligt att göra vin på maskrosor eftersom det jämställdes med mäsk, men det är numera lagligt igen. Maskrosor ger vart år stora mängder honung, de är utmärkta biväxter med högsta betyg på nektar och pollen.

Maskrosen är omsjungen i Carl Antons visa "Om maskros och tjärdoft" med en första strof som möjligen givit maskrosen ett något bättre rykte: "Jag lät alla mina maskrosor finnas, fast jag vet att dom kallas ogräs och bör rotas ut. Men det är så skönt att sitta och minnas, små solar i gräset när sommarn är slut..."

Föda[redigera | redigera wikitext]

Roten innehåller ca 23% kolhydrater och kan ätas efter 15 minuters kokning. För att få bort den bittra smaken bör roten skalas och urlakas innan kokning. Bladen har hög halt av vitamin C och kan ätas färska. Maskros betraktas som en av de 14 viktigaste vildväxterna i en överlevnadssituation.[1] Av blomman kan man göra maskrosvin.

Växtens namn[redigera | redigera wikitext]

  • Tidigare svenska namnformer (från början av 1800-talet) är Lejontand, Smörblomster, Skallnacke, Munkhuvud, Kopiss och Äggblomster[2].
  • I flera europeiska länder heter växten lejontand med anledning av de flikiga bladen, exempelvis norska: Løvetann. Även dess engelska namn dandelion har denna betydelse (ursprungligen från franskans dent de lion).
  • Det svenska namnet maskros kommer av att det ofta sitter tripsar i blomman.[3]
  • I Danmark, Polen, Ungern är växten namngiven efter stängelns mjölksaft (danska: mælkebøtte, "mjölkkanna").
  • I Finland och Estland har blomman fått namn efter sin gula färg (finska: voikukka, "smörblomma").
  • I några europeiska länder har växten namn som syftar på att man kan blåsa iväg flygfrukterna på andra (ryska: одуванчик, "blåsare").

Maskrosen är Miljöpartiet de Grönas partisymbol.

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Handbok Överlevnad”. Svenska Armén, 1988
  2. ^ J.W.Pamstruch, Svensk Botanik, första bandet, andra upplagan, Stockholm 1815. Tillgänglig på Archive.org
  3. ^ Den virtuella floran - Maskros

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]