Maskulinitet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Herakles i grekisk mytologi är synonym med apollonisk maskulinitet.

Maskulinitet är beteenden, kvaliteter eller egenskaper som kännetecknar, förknippas med, eller anses vara passande för, män. Maskulinitet kan också definieras som manlighet eller virilitet.[1][2] Jämför femininitet.

Idén om förekomsten av maskulinitet har kritiserats för att vara otydlig, och för att i betraktelsen överdriva betydelsen av över- och underordning. Andra har menat att idéer om femininitet och maskulinitet är heteronormativt och intvingar en mycket olikartad grupp i ett tankemönster som inte ursprungligen stämmer med verkligheten, men som sedan kan ombilda verkligheten efter sin givna definition.[3]

Graden av uppfattad maskulinitet kan variera och kan därför beskrivas som exempelvis "mer maskulin", "mest maskulin". Dess motsats åtefinns vanligen i uttryck som "omanligt" eller "feminint". En synonym som ligger ordet maskulinitet nära är virilitet (från latinets vir, som betyder man). Föreställningen om manlighet förändras över tid och är beroende av förändringar i samhället (se exempelvis könsroll och social konstruktion).[4]

Under 1980-talet och 1990-talet utvecklades den vetenskapliga studien av maskulinitet mycket snabbt i USA, där akademiska kurser som erbjöds studenter ökade från 30 stycken till över 300 stycken.[5] Som följd av utveckling började studier genomföras som intersektionellt studerade manlighet i samband med olika former av social diskriminering. Den teoretiska inriktningen tog till sig feministiska modeller för sina studier, såsom teorier kring den sociala konstruktionen av kön.[6]

Ett banbrytande steg i mansforskningen togs 1995 när Raewyn Connell i dennes Masculinity[7] uppställde en distinktion mellan hegemonisk maskulinitet och underordnade maskuliniteter. Hegemonsik maskulinitet definieras som för manligheten normativa praktiker som underordnar kvinnor, och som endast ett fåtal män, enligt Connell, har. Övriga män har beroende på roll i det hegemoniska systemet mer eller mindre maskulinitet. Sådan maskulin hegemoni kom att påpekas av dem som förklarade genussystem som historiskt framväxta och som också kritiserade hegemonin.[8]

Teorier om maskuliniteter som sociala konstruktioner har upptagits inom kriminologin. Med teorin om hegemonisk maskulinitet kunde kriminologer som kritiserade genussystemet förklara att män är överrepresenterade inom brottsstatistiken. Tidiga sådana verk under början av 1990-talet kunde belägga att en del uttryck för aggressivitet kan hänföras till hegemonisk maskulinitet.[9]

Maskulinitet kan å andra sidan sättas i relation till det biologiska könet. Så kan det talas om en maskulin (eller feminin) könsidentitet hos intersexuella, maskulinitet hos transsexuella och transvestiter,[10] eller maskulinitet uppmätt med hormoner (företrädesvis då manliga könshormoner).[11][12]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.merriam-webster.com/dictionary/masculine
  2. ^ http://www.thefreedictionary.com/masculinity
  3. ^ Connell, Robert W., and James W. Messerschmidt. "Hegemonic masculinity rethinking the concept." Gender & society 19.6 (2005): 829-859.
  4. ^ Reeser, Todd (2010). Masculinities in Theory: An Introduction. John Wiley and Sons. Sid. 1–3. ISBN 1444358537. http://books.google.co.uk/books?id=YMnn8Zf0heoC&dq=reeser+masculinities+in+theory&source=gbs_navlinks_s 
  5. ^ Bradley, Rolla M. (2008). Masculinity and Self Perception of Men Identified as Informal Leaders. ProQuest. Sid. 9. ISBN 0549473998. http://books.google.co.uk/books?id=8MiVG4T2_eYC&dq=gurian+masculinity&source=gbs_navlinks_s 
  6. ^ Flood, Michael (2007). International Encyclopaedia of Menand Masculinities. Routledge. Sid. Viii. ISBN 0415333431. http://books.google.co.uk/books?id=EUON2SYps-QC&dq=academic+masculinity&source=gbs_navlinks_s 
  7. ^ Marcus Priftis, "Kriminellt belastad mansmytologi", SvD UnderStrecket 5 december 2014
  8. ^ Connell, Robert W., and James W. Messerschmidt. "Hegemonic masculinity rethinking the concept." Gender & society 19.6 (2005): 829-859.
  9. ^ Connell, Robert W., and James W. Messerschmidt. "Hegemonic masculinity rethinking the concept." Gender & society 19.6 (2005): 829-859.
  10. ^ Stoller, Robert J. Sex and gender: The development of masculinity and femininity. Karnac Books, 1994.
  11. ^ Sandberg, D. E., et al. "Endocrine disruptors and children's sex‐dimorphic behaviour." Apmis 109.S103 (2001): S506-S507.
  12. ^ Van Dongen, Stefan. "Fluctuating asymmetry and masculinity/femininity in humans: a meta-analysis." Archives of sexual behavior 41.6 (2012): 1453-1460.