Maskulinum

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Maskulinum är i språkvetenskapen ord som betecknar grammatiskt manligt genus.

I Svenskan[redigera | redigera wikitext]

I svenskan har maskulinum sammansmält med femininum till ett gemensamt genus, som kallas utrum (tidigare reale) och som kontrasterar mot neutrum. En rest av den gamla svenska maskulinböjningen är att adjektiv i bestämd form singularis slutar på -e i stället för på -a när de fungerar som attribut till substantiv som syftar på manliga personer, till exempel "den gamle mannen". Regeln gäller också substantiverade adjektiv i uttryck av typen "den döde". I dessa fall är -e obligatoriskt; jfr "den döde var hemmahörande i Örebro" (om en man) och "den döda var hemmahörande i Örebro" (om en kvinna).

Ibland när man idag talar om maskulinum i svenskan, menar man de ord som kan syftas på med pronominet "han". I många dialekter lever fortfarande maskulinum-genuset kvar som ett levande genus.

Äldre maskulina ord känns igen på att de i obestämd form pluralis får ändelsen -ar. hästar, vagnar, vägar osv.

Lagspråk[redigera | redigera wikitext]

I norsk lagtext används alltid han, när en person omtalas, antingen personen är man eller kvinna. Man har därför en inledande paragraf, som säger att han gäller såväl män som kvinnor. Det får ibland märkliga konsekvenser. Om gravida kvinnor sägs t ex att han har rätt till extra ledighet från arbetet!

Se även[redigera | redigera wikitext]

Mallunderhåll: Kontrollera att de länkade artiklarna har denna mall.