Masspektrometri

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Masspektrometri, ofta förkortat som MS, separerar molekyler från varandra utifrån deras förhållande mellan massa och laddning. Molekylen som man vill undersöka joniseras och delas i regel upp i mindre fragment. Ett masspektrum är en graf över mängden av varje jonvikt. Toppen i grafen med det högsta värdet för massa/laddning avslöjar i regel molekylmassan för föreningen som man ville undersöka. Det gemensamma för masspektrometrar är att de:

  1. Producerar joner i gasform.
  2. Accelererar jonerna till en viss hastighet i ett elektriskt fält.
  3. Separerar jonerna i en massanalysator.
  4. Detekterar jonerna utifrån deras mass/laddningsförhållande.

Vakuumsystem[redigera | redigera wikitext]

För att undvika kollision mellan de joniserade molekylerna och luftmolekyler så är alla masspektrometrar utrustade med ett vakuumsystem. Utan detta skulle de joniserade molekylerna inte nå fram till detektorn.

Jonisering[redigera | redigera wikitext]

För att konvertera molekylerna till gasjoner behövs ett joniseringssystem. Dessa joniserar molekyler genom att ta bort en elektron från en neutralt laddad partikel och därmed skapa en katjon eller lägga till en elektron till en neutralt laddad molekyl och skapa en anjon.

Matrix Assisted Laser Desorption Ionization (MALDI)[redigera | redigera wikitext]

Jonisering sker med en laserstråle och är en mjukare teknik än många andra metoder. Den kan därför användas även på mer ömtåliga molekyler som annars skulle falla sönder och förlora form.

Elektronsprejjonisering (Electrospray ionisation, ESI)[redigera | redigera wikitext]

Joner produceras genom att spreja en lösning av analyten in i ett elektriskt fält. Denna metod lämpar sig för analys av stora molekyler som proteiner och DNA.

Masspektrum av toluen.

Massanalysatorer[redigera | redigera wikitext]

När väl jonerna har skapats passerar de genom en massanalysator som har till uppgift att separera jonerna med beroende på deras mass/laddningsförhållande. Bara joner med en viss massa får passera vid ett visst ögonblick vilket senare möjliggör för detektorn att räkna dem.

Fyrpol[redigera | redigera wikitext]

Genom att använda fyra cylindriska stavar med en spänning kopplade till dem kan man skapa ett elektriskt fält där bara joner med ett givet mass/laddningsförhållande kan passera, de andra viker av och når aldrig detektorn. Genom att sedan variera spänningen och frekvensen i det elektriska fältet så kommer olika joner att släppas igenom och de olika jonernas förekomst kan sedan bestämmas.

Jonfälla (IT, ion trap)[redigera | redigera wikitext]

I denna metod så förs jonerna samtidigt in i en jonfälla och olika joners förekomst mäts samtidigt. Denna metod är därför en stor förbättring jämfört med fyrpol-MS. Denna metod har när den används tillsammans med ESI visat sig användbar vid analys av peptider och små biomolekyler.

Flygtid (TOF, time of flight)[redigera | redigera wikitext]

Partiklarna accelereras i ett elektriskt fält så att de får samma rörelseenergi. Deras hastighet kommer därefter att bara vara beroende av partiklarnas mass/laddning förhållande. De hamnar sedan i ett fältfritt område för att sedan nå detektorn. De lättaste jonerna kommer fram först eftersom de har en högre hastighet än de tyngre vid en given rörelseenergi. Denna tidsskillnad mäts av detektorn. Denna metod används ofta tillsammans med MALDI.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Böcker[redigera | redigera wikitext]

  • Wilson K., Walker J (2005). Principles and Techniques of Biochemistry and Molecular Biology (6th ed). Cambridge University Press