Mastodontfilm

Mastodontfilm är en (ibland skämtsam) term för en långfilm på över tre timmar, ofta med hög budget och vanligtvis stora scener, till exempel stridsscener med ett stort antal statister. Många mastodontfilmer är episka filmer, alltså filmer som är berättelser som utspelar sig över en ansenlig tid.

Släktet mastodont var en tidig släkting till såväl dagens elefanter som mammuten. Det är alltså ett utdött snabeldjur.

Det har påståtts^{[av vem?]} att "mastodontfilmer" inte sällan får fler Oscar än positiva reaktioner från kritiker. Nyare filmer som väl fyller upp kriterierna (t.ex. Sagan om ringen, Titanic) har dock i många fall varit både kritiker- och publikfavoriter.

Under 1950-talet var mastodontfilmen en betydelsefull genre, där handlingen ofta var från antiken. De höga produktionskostnaderna och svårigheten att göra filmer som inte uppfattades som klichéartade gjorde att genren under 1960-talet blev mindre vanlig. Modern animationsteknologi har gett mastodontfilmen en renässans.

I komediserien NileCity 105,6 så kallas en av brandmännen för Mastodontfilms-Matz och han nämner mastodontfilmerna Wyatt Earp, Ben-Hur, Krig och fred och Rätta virket.

Klassiska mastodontfilmer

• De tio budorden (1956)
• Ben-Hur (1959)
• Cleopatra (1963)
• Lawrence av Arabien (1962)
• Spartacus (1960)
• Doktor Zjivago (1965)
• Borta med vinden (1939)
• Das Boot (1981)
• Krig och fred (1967)

Nyare mastodontfilmer

• Harry Potter och dödsrelikerna del 1 och del 2 (2011)
• Härskarringen-trilogin (2001-2003)
• Alexander (2004)
• Gladiator (2000)
• Troja (2004)
• Rädda menige Ryan (1998)
• Braveheart (1995)
• Titanic (1997)
• Wyatt Earp (1994)