Matteusevangeliet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Evangelisten Matteus får gudomlig inspiration av en ängel. Målning av Rembrandt.

Matteusevangeliet, det enligt kyrkan främsta av de synoptiska evangelierna.

Innehåll[redigera | redigera wikitext]

Matteusevangeliet innehåller största delen av Markusevangeliet, men Markus språk har förbättrats, och ofta kortas berättelser av så att poängen blir tydligare. Matteusevangeliet har också en del material, framför allt Jesusord, gemensamt med Lukasevangeliet (det gemensamma materialet anses härstamma från den s.k. Q-källan, se tvåkällshypotesen). Det utgör drygt en fjärdedel av innehållet.

Matteusevangeliet kännetecknas av att det innehåller fem längre block av Jesu undervisning: kap 5-7, Bergspredikan, kap 10, Missionstalet, kap 13, Liknelser, kap 18, Talet till församlingen, och kap 24-25, Talet om Jesu återkomst. Till Matteus särstoff, d.v.s. det unika materialet för Matteusevangeliet, hör berättelserna om Jesu födelse och barndom, flera liknelser (till exempel skatten och pärlan och de tio brudtärnorna) samt en hel del Jesusord (till exempel om jordens salt och världens ljus samt vargar i fårakläder). Även Jesus uttalande om Petrus som klippan är matteiskt särstoff. Totalt utgör detta drygt en fjärdedel av evangeliet. Dessutom innehåller Matteusevangeliet många citat ur Gamla testamentet.

Teologi[redigera | redigera wikitext]

Matteusevangeliet betonar att Jesus är Davids son, den Messias som löftena i Gamla testamentet talar om. Men Messias blev inte mottagen av alla i Israel, dels för att han inte motsvarade deras förväntningar för hur Messias skulle vara, dels för att Jesus omdefinierar Guds folk, vilket gör att oväntade individer (sjuka, orena, invandrare m fl) tas med i Jesu lärjungekrets, till mångas upprörda förvåning. Evangelisten kritiserar judarna hårt, inte minst de lärda i landet, samtidigt som evangeliet inkluderar både många av Jesu positiva uttalande om judarna, ord som inte nämns i de andra evangelierna, och Jesu undervisning om lagens positiva betydelse för lärjungarna (se Bergspredikan), vilket inte heller nämns i de andra evangelierna. När alla i Israel inte erkänner att Jesus är Messias får även "hedningarna", alltså icke-judarna, erbjudan att ta del av Guds rike. Jesus förbereder lärjungarna för detta, bl a i missionsbefallningen, "Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar" (Matt 28:19).

Trinitariska kristna anser att Matteusevangeliet lägger en viss betoning på att Jesus är "Gud själv" närvarande med sitt folk. Detta syns, enligt deras tolkning, i ängelns bud att han ska heta "Immanuel" ("Gud med oss", Matt. 1:23), i Jesu löfte "där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem" (Matt. 18:20) och i Jesu sista ord i evangeliet, "jag är med er alla dagar till tidens slut" (Matt. 28:20). Den så kallade missionsbefallningen, (Matt.28:18-20) befaller också de kristna att gå ut och göra alla folk till lärjungar genom att undervisa dem och genom att döpa dem "i Faderns, Sonens och den Helige Andes namn." Ordet "namn" är singular, Fadern, Sonen och Anden har alltså ett enda, gemensamt namn. Genom att svenskan har samma form i singular (ental) och plural (flertal) för ordet "namn" blir detta inte direkt tydligt i svenskan.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Om man accepterar tvåkällshypotesen som anger att Matteusevangeliet använder Markusevangeliet måste Matteusevangeliet vara skrivet efter Markusevangeliet. Markusevangeliet skrevs troligen i samband med Petrus död på 60-talet, och därför kan Matteusevangeliet inte dateras tidigare än ca år 65. Många bibelforskare anser att man kan se spår av att Jerusalems förstörelse (år 70) redan skett i evangeliet, vilket i så fall gör att det måste dateras efter denna händelse. Däremot var sådana förutsägelser om Jerusalems förstörelse inte alls ovanliga i Israel under Jesu livstid, vilket innebär att Jesus också mycket väl kan ha förväntat Jerusalems fall. Första gången Matteusevangeliet citeras är i Ignatios brev (skrivna ca 105-110 e.Kr.). Då var alltså Matteusevangeliet känt åtminstone i den del av den tidiga kyrkan där Ignatios var verksam. Evangeliet bör alltså ha tillkommit någon gång 65 - 100 e.Kr. Flera av Nya testamentets brev, som dateras mellan 50 och 80 e.Kr., hänvisar till Jesu undervisning som bevaras i Matteusevangeliet. Inte minst författaren till Jakobs brev (en av Nya Testamentets äldsta skrifter från sent 40-tal) verkar vara bekant med Bergspredikan. Det är oklart om dessa nytestamentliga skrifter hänvisar enbart till minnet av Jesu undervisning - förmedlat muntligt - eller till själva Matteusevangeliet.

Författaren hänvisar inte till sig själv i evangeliet, men enligt tidig kyrklig tradition författades det av aposteln Matteus. Författaren var kunnig i grekiska och dessutom väl beläst på de judiska sederna. Författarens språkkunskaper gör det problematiskt att identifiera evangelisten Matteus med Jesu lärjunge, tullindrivaren Matteus (Matt 10:1).

Papias (omkr. år 130) skriver att "Matteus sammanställde orden på hebreiska och var och en översatte dem så gott han kunde". Detta har föranlett funderingar kring om det kan ha funnits en arameisk förlaga, eller i alla fall en arameisk samling av Jesusord, som källa till evangeliet. Något tecken på en sådan arameisk eller hebreisk förlaga går dock inte att spåra i grundtexten och Papias mening är omstridd av forskare. [källa behövs]. Se vidare Arameiskt företräde.

Se även[redigera | redigera wikitext]