Matthias Asp

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Matthias Asp, född 14 maj 1696 i Norrköping, död 8 juli 1763 i Uppsala, var en svensk teolog, orientalist, professor i romersk vältalighet samt domprost i Uppsala.

Mattias Asp var son till superintendenten Petrus Jonæ Asp och Elisabeth Steuch. Modern var dotter till ärkebiskop Mattias Steuchius från Bureätten. Efter tre år vid Norrköpings trivialskola blev tioårige Matthias Asp student vid Lunds universitet 1706. Han fortsatte studierna vid Uppsala universitet 1713, där han disputerade året därpå med De Homero för Olof Celsius d.ä., och pro gradu för sin morbror Johannes Steuchius med De ordine ac praerogativa facultatum mentis. Som seden var begav han sig på utländsk studieresa och vistades åren 1716–1718 i Holland, England, Frankrike och Tyskland. Han var därmed utrikes när han 1716 promoverades till fil.mag.

I Frankrike han studerade under Étienne Fourmont och Montfaucon. Han kom där också i kontakt med den franska klassicismen, vars skönlitterära företrädare han skulle komma att citera i Sverige, och med madame Dacier som förde en omtalad strid mellan les anciens et les modernes vilken Asp också skulle redogöra för. Under hans vistelse i Tyskland uppehöll han sig ett halvår i Altdorff där han huvudsakligen fortsatte sina Talmudista studier. Här disputerade Asp vid julfesten 1717 Theses Lutheri, och blev docent och fil.kand. där.

Efter hemkomsten till Uppsala blev Asp 1718 docent i både grekiska och hebreiska, liksom i filosofi. År 1722 blev han vice universitetsbibliotekarie vid Uppsala universitetsbibliotek. Tillsammans med en ung greve Gustaf Cronhjelm reste han 1723–1724 âter till Tyskland. Ar 1729 utnämndes han till Poëseos, 1752 till Eloqu. professor; han blev 1753 prästvigd, 1752 teologie doktor och 1756 primus teologie professor och domprost. Ledamot av Kungliga vetenskapssocieteten i Uppsala. Rector Magnificus var han vårterminen 1741 samt höstterminerna 1748 och 1758.

Som professor i teologi blev han föga uppskattad, men under åren som professor i poesi och vältalighet är han en föregångsman som förde klassicismens idéer till Sverige, om än han själv fortfarande var påverkad av renässansens ideal.

Han var gift med Margaretha Catharina Waldia (från 1732), en dotter till prosten i Östervåla J. Waldius. Deras dotter Ulrika var gift med professor Johan Floderus och blev stammoder till släkten Floderus, och en annan dotter var gift med Eric Hesselgren.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Biographiskt Lexicon öfver namnkunnige Svenska Män, 1835
  • Svenskt biografiskt lexikon, Stockholm 1920 och 1964


Föregångare:
Elias Frondin
Uppsala universitets rektor
Vt 1741
Efterträdare:
Anders Boberg
Föregångare:
Anders Berch
Uppsala universitets rektor
Ht 1748
Efterträdare:
Anders Berch
Föregångare:
Carl Asp
Uppsala universitets rektor
Ht 1758
Efterträdare:
Daniel Solander
Föregångare:
Fabian Törner
Inspektor vid Västerbottniska Nationen i Uppsala
1731–1763
Efterträdare:
Johan Floderus
Föregångare:
Fabian Törner
Inspektor av Östgöta Nation i Uppsala
1731–1763
Efterträdare:
Petrus Ekerman