Max Dauthendey

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Max Dauthendey

Max Dauthendey, född 1867, död 1918, var en tysk författare. Han var bror till författaren Elisabeth Dautendey.

Dauthendey debuterade med diktsamlingen Ultraviolett (1903), som 1905 följdes av Die ewige Hochzeit och Der brennende Kalender. Impressionistiskt stämningsmåleri, rikt på sinnesanalogier präglar dessa arbeten liksom det poetiska Die geflügelte Erde (1910). I sina senare prosalaster ägnade sig Dauthendey med förkärlek åt exotiska motiv, bland annat i Die acht Gesichter am Biwasee (1911). Bland övriga verk märks hans självbiografiska Der Geist meines Vaters (1912) samt Gedankengut aus meinem Wanderjahren (2 band, 1913). Dauthendey dog på Java, där han överraskades av första världskrigets utbrott och sedan måste kvarstanna. Dauthedeys Gesammelte Werke utgavs i 6 band 1925.

Källor[redigera | redigera wikitext]