Max av Baden

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Prins Max av Baden

Max av Baden med hustru och barn.

Ämbetsperiod
3 oktober9 november, 1918
Monark Vilhelm II
Företrädare Georg von Hertling
Efterträdare Friedrich Ebert

Född 10 juli 1867
Baden-Baden
Död 6 november 1929 (62 år)
Konstanz
Politiskt parti Inget
Maka Marie-Louise av Cumberland och Hannover

Max, eg. Maximilian Alexander Fredrik Vilhelm, prins av Baden, född 10 juli 1867 i Baden-Baden, död 6 november 1929 i Konstanz, till 1918 arvstorhertig av Baden, var en tysk politiker som var Tysklands rikskansler mellan den 3 oktober till den 9 november 1918.

Max var son till prins Wilhelm av Baden och Marie av Leuchtenberg. Han var brorson till storhertig Fredrik I av Baden och kusin till Fredrik II av Baden samt till den svenska drottningen Victoria av Baden. Han var juris doktor och till 1899 i badensisk och preussisk militärtjänst. Han var 1907-1918 president i Badens Första kammare och blev i december 1914 general av kavalleriet. Under första världskriget deltog han i Röda korsets hjälpverksamhet för krigsfångarna.

Prins Max gjorde sig känd för sitt liberala tänkesätt och sympatier. Då mot slutet av september 1918 en parlamentarisering av regeringsmakten befanns önskvärd och fredsunderhandlingar syntes stå för dörren, föll valet på Max att som rikskansler försöka leda övergången till fred och parlamentariskt styrelsesätt. Han utsågs 3 oktober 1918 till rikskansler med några statssekreterare utan portfölj, vilka representerade mellan- och vänsterpartierna i riksdagen. Regeringen övertog därmed de politiska ärendenas ledning från högsta krigsledningen och kejsaren. Emellertid måste Max på grund av stark påtryckning från högsta krigsledningen, mot sin personliga övertygelse, den 4 oktober till president Wilson rikta en anhållan om vapenstillestånd. Prins Max och hans kolleger hade föredragit ett mindre kapitulationsliknande fredsanbud. Då general Ludendorff senare inför Wilsons hårda krav yrkade på fortsatt strid, vidhöll Max den en gång inslagna vägen, vilket ledde till Ludendorffs avgång 26 oktober.

Inför de allt bestämdare kraven på kejsarens och kronprinsens avsägelse av tron och tronföljd sökte Max åstadkomma en frivillig abdikation, som ännu mot slutet av oktober ansågs kunna rädda monarkin, men detta misslyckades. Under revolutionsdagen 9 november publicerades ett utkast till abdikation som kejsaren inte undertecknat under förvirringen på förmiddagen. Prinsens roll i detta har varit omstridd. Rikskanslersposten överlämnade han samma dag till socialdemokraten Friedrich Ebert och drog sig tillbaka till privatlivet på sitt slott Salem i Baden. Han avstod 22 november från sina tronföljdsrättigheter i Baden.

Familj[redigera | redigera wikitext]

Max gifte sig år 1900 med Marie-Louise av Cumberland och Hannover (1879-1948), som var dotter till hertig Ernst August av Cumberland samt dotterdotter till Kristian IX av Danmark och sondotter till Georg V av Hannover.

Barn:

  1. Maria Alexandra (1902-1944), gift med Wolfgang av Hessen.
  2. Berthold, markgreve av Baden (1906-1963), gift 1931 med Theodora, prinsessa av Grekland och Danmark (1906-1969); dotter till Andreas av Grekland och Danmark och Alice av Battenberg; Theodora var syster till den brittiske prinsgemålen Philip, hertig av Edinburgh och systerdotter till drottning Louise av Sverige.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Fredrik II
Överhuvud för storhertigliga huset Baden
19281929
Efterträdare:
Berthold