MacPherson-fjädring
MacPherson-fjädring är en konstruktion för hjulupphängning, där stötdämparen är integrerad i hjulspindeln.[1]
Historia[redigera | redigera wikitext]
Amerikanen Earle S. MacPherson patenterade konstruktionen den 26 september 1949, Pat.-No. GB-658.387, som kom att användas för första gången året efter i en Ford Vedette. 1951 fick Ford Consul MacPherson fjäderben och senare också Ford Zephyr. Konstruktionen kan användas både till fram- och bakhjulsupphängning, men finns framförallt i framvagnen, då den byggs ihop med styrleden. Bakhjulsupphängning med liknande konstruktion kallas Chapmanfjädring.
Konstruktion[redigera | redigera wikitext]
Fjäderbenet tar betydligt mindre plats än en vanlig hjulupphängning, med separat fastsättning av fjäder och stötdämpare. Detta gör att småbilar och bilar i mellanklassen får betydligt större utrymme inne i bilen. MacPherson fjäderben är mycket vanliga på moderna personbilar, just på grund av dess lättillverkade och platsbesparande konstruktion. BMW X5, Lada Niva och Honda S2000 är tre exempel på bilar som inte har MacPherson.
Se även[redigera | redigera wikitext]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ ”McPherson-fjädring”. Nationalencyklopedin. 2 april 2014. http://www.ne.se/mcpherson-fj%C3%A4dring. Läst 18 mars 2014.