Megalodon

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Megalodon
Status i världen: Fossil
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Överklass Broskfiskar
Chondrichthyes
Underklass Hajar och rockor
Elasmobranchii
Överordning Hajar
Selachii
Ordning Håbrandsartade hajar
Lamniformes
Familj Håbrandshajar
Lamnidae
Släkte Carcharodon
Art Megalodon
C. megalodon
Vetenskapligt namn
§ Carcharodon megalodon
Auktor Agassiz, 1843
Hitta fler artiklar om djur med

Megalodon (av grekiska μέγας (megas, 'stor') och ὀδούς (odous, 'tand')) eller Carcharocles megalodon är en utdöd broskfisk i släktet Carcharodon som antas ha levt för 25 till 1,5 miljoner år sedan,[1] från Oligocen till Pleistocen. C. megalodon kan ha varit den största och starkaste makrorovfisken som någonsin levt då fossiler av arten indikerar att den kan varit uppemot 20,3 meter lång.

Djuret har förordnats till ordningen Lamniformes men dess fylogeni är omdiskuterad. Den antas vara nära besläktad med, och tros ha sett ut som en kraftigare variant av vithajen, Carcharodon carcharias, då de fossiliserade tänder man funnit har haft stora likheter med vithajens dito. Den utdöda jättefisken var en toppkonsument,[2] och bitmärken på fossila ben av dess byten indikerar att den åt stora marina djur. Andra fossilbevis bekräftar att C. megalodon hade en kosmopolitisk utbredning.

Innehåll

Upptäckt[redigera]

Avbildning av ett hajhuvud av Nicolaus Steno i hans verk The Head of a Shark Dissected.

Enligt redogörelser från renässansen troddes stora triangulära fossila tänder som ofta hittades inbäddade i stenformationer vara förstenade tungor eller tänder från drakar och ormar. Denna uppfattning korrigerades 1667 av den danska naturforskaren Nicolaus Steno som vedertog dem för antika hajtänder, och skapade en känd avbildning av en hajs huvud som bar sådana tänder.[3] Han nämnde sina fynd i en bok, The Head of a Shark Dissected, som även innehöll en illustration av en C. megalodon-tand, som tidigare troddes vara en förstenad tunga.[4]

En schweizisk naturforskare, Louis Agassiz, gav hajen dess vetenskapliga namn, Carcharodon megalodon, 1835,[5] på grund av dess stora tänder, i sitt efterforskningsarbete Recherches sur les poissons fossiles[6] (Forskning om fossila fiskar), som han färdigställde 1843. Tänderna från C. megalodon är morfologiskt liknande vithajens tänder, och med grund i sina observationer förordnade Agassiz släktet Carcharodon till megalodon.[5] Medan det binominala namnet är C. megalodon, så kallas den ofta enbart megalodon.[7]

Fossiler[redigera]

Som med de flesta andra hajar var megalodonens skelett skapat av brosk snarare än ben, vilket resulterar i att fossilen generellt är dåligt bevarade.[8] De flesta fossila fynden är tänder.[7] De kan bli över 180 mm över diagonalen, och är den största tanden från någon känd hajart.[9] Några ryggrader har dock upptäckts[4] och den mest kända är en delvis bevarad ryggrad från Belgien 1926.[7] Ryggradscentrat av megalodon kan vara över 225 mm i diameter.[10]

Megalodonfossil har hittats i flera delar av världen; Europa,[4] Nordamerika,[7] Sydamerika,[4][7] Puerto Rico,[11] Kuba,[12] Jamaica,[13] Australien,[14] Nya Zeeland,[9] Japan,[4][7] Afrika,[4][7] Malta,[9] Grenadinerna[15] och Indien.[4] C. megalodons tänder har även grävts ut från regioner långt ifrån fastlandet, såsom i Marianergraven i Stilla havet.[9]

De första fossilen av C. megalodon har rapporterats från det sena oligocena skiktet,[9][16] men har även rapporterats från pleistocena siktet.[17] Man tror att megalodonen utrotades i pleistocen, förmodligen för omkring 1.5 miljoner år sedan.[8]

Storlek[redigera]

Rekonstruktion av en Megalodon-käke, gjord av Bashford Dean 1909.[18]

Att beräkna megalodonens storlek är kontroversiellt och svårt.[9] Från de vetenskapliga undersökningar man har gjort, har man dock kommit fram till att den var större än valhajen, Rhincodon typus. Det första försöket att rekonstruera hajens käke var av professor Bashford Dean år 1909. Från dimensionerna av hans käkrekonstruktion troddes megalodonens storlek vara omkring 30 meter, men när nya fossil upptäcktes, och man gjorde framsteg inom ryggradsvetenskapen, tros nu denna käkrekonstruktion vara felaktig.[18] De främsta anledningarna varför detta skulle vara fel är att:

  1. Man hade relativt dålig vetskap om megalodonens bett vid Deans levnad.[18]
  2. Man använde felaktiga muskelstrukturer.[18]

Forskare menar att en korrigerad version av megalodonens käkmodell av Bashford Dean skulle vara omkring 70% av dess ursprungliga storlek, och skulle avbilda en hajstorlek som skulle stämma överens med moderna fynd.[18] För att därav avgöra sådana fel, introducerade forskare, med hjälp av nya fossilupptäckter och förbättrad vetenskap om dess närmaste levande motsvarigheters anatomi, mer kvantitativa metoder för att beräkna dess storlek baserat på de statistiska relationerna mellan tandstorlekarna och kroppslängden hos vithajen.[7][18] De existerande fossilbevisen pekar på att megalodonen förmodligen blev längre än 16 meter lång.[9][19][20][21] 1994 påstod marionbiologen Patrick J. Schembri att megalodonen kan ha blivit uppemot 25 meter lång.[22] Den tidiga storleksberäkningen av megalodonen var då kanske inte långt ifrån. Andra forskare, Michael D. Gottfried, Leonard J. V. Compagno och S. Curtis Bowman, menade dock att megalodonen max kunde bli 20.3 meter lång.[7][20][21] Samma forskarlags metod för att beräkna vikten indikerar att den med denna vikt kunde ha en kroppsmassa på 103 ton.[7][20] Därav står det klart att megalodonen är den största haj som någonsin har levat, och är bland de största kända fiskarna som har levat.[7]

Utbredning[redigera]

Samling tänder från juvenila Megalodon från ett förmodat uppväxtområde i Panama.

C. megalodon var en pelagisk fisk som först och främst levde i tempererade och varma vattenmiljöer. Fossilerna av arten bekräftar att det var en kosmopolit.[9] Före bildandet av Panamanäset var oceanerna varmare.[23] Detta skulle ha gjort det möjligt för arten att frodas i alla världens oceaner.

C. megalodon hade tillräcklig beteendemässig flexibilitet för att bebo många olika marina miljöer, som grunda kustvatten, uppvällningar, sumpiga kustlaguner, sandiga kuststräckor och kustnära djupvattensmiljöer.[24][9] Den hade ett obeständig livsstil.[24] Fossila bevis tyder på att artens föredragna uppväxtområden förmodligen var kustmiljöer i varma vatten, där potentiella hot var små och där det fanns gott om mat.[19] Som med de flesta hajar födde arten förmodligen levande ungar. Storleken på en nyfödd unges tand indikerar att ungarna var mellan två och tre meter långa vid födseln.[9][19] En ung individ åt mestadels fisk,[19] jättesköldpaddor,[24] dugonger,[9] och små valar.[7] När den närmade sig fullvuxen ålder föredrog den till största del områden längs kusten där den kunde jaga stora valar. Denna koständring var ontogenisk.[7] Uppväxtområden har identifierats i den så kallade Gatunformationen i Panama, i Calvertformationen i Maryland, och i Bone Valley i Florida.[19]

Föda[redigera]

Konstnärlig framställning av en megalodon som jagar två valar av släktet Eobalaenoptera.

Megalodon antas ha jagat valar och stora fiskar, samt föregångare till säl och sjölejon.

Hajar är i de flesta fall opportunistiska rovdjur. Forskare har dock föreslagit att megalodon "förmodligen [var] den mest formidabla köttätare som någonsin har existerat".[25] Faktorerna, stor storlek,[20] förmåga att simma fort,[26] och kraftiga käkar tillsammans med med formidabla dödarapparaturerand[7][20] yrkar för en toppkonsument med förmågan att konsumera en mängd olika djur.

Fossila bevis indikerar att megalodon jagade valar, såsom kaskeloter,[4][9][27] grönlandsvalar,[28] Cetotherium,[8] Squalodon,[29][24] fenvalar,[30] och Odobenocetops,[31] delfiner,[7] och tumlare[9], sirendjur,[24][32] sälar,[8][15] och havssköldpaddor.[24] På grund av dess storlek skulle megalodonen huvudsakligen ha ätit större djur, och valar var förmodligen viktigt byte. Många valben har hittats med klara tecken på stora bett som gjorts av tänder som stämmer överens med megalodononens,[4][7] och olika utgrävningar har blottlagt tänder av arten som ligger nära tuggade valåterstoder,[7][33] och ibland precis jämte dem.[34] Likt andra hajar kan den även ha varit fiskätare.[8][26] C. megalodon hade förmodligen även en kannibalisk tendens.[35]

Levnadsstatus[redigera]

De flesta forskare är eniga om att Megalodon är utdöd, men det finns kryptozoologer som påstår att den aldrig dog ut, delvis genom att slå fast att de djupaste vatten ännu är outforskade.[1] I ett led att reda ut frågan sökte ett tyskt TV-team efter Megalodon i den Indiska oceanen, dock utan resultat.[1]

Referenser[redigera]

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
  1. ^ [a b c] Megalodon aktuell igen, Global Underwater Search Team, hämtad den 28/03-2008
  2. ^ Compagno, Leonard J. V. (May 1989). ”Copyright: Alternative life-history styles of cartilaginous fishes in time and space”. Environmental Biology of Fishes 28: ss. 33–75. doi:10.1007/BF00751027. 
  3. ^ Haven, Kendall (1997). 100 Greatest Science Discoveries of All Time. Libraries Unlimited. Sid. 25–26. ISBN 1591582652 
  4. ^ [a b c d e f g h i] Bruner, John (1997--). ”The "Megatooth" shark, Carcharodon megalodon”. Mundo Marino Revista Internacional de Vida Marina. 
  5. ^ [a b] Nyberg K.G, Ciampaglio C.N, Wray G.A (2006). ”Tracing the ancestry of the GREAT WHITE SHARK”. Journal of Vertebrate Paleontology 26 (4): ss. 806–814. doi:10.1671/0272-4634(2006)26[806:TTAOTG]2.0.CO;2. http://www.bioone.org/doi/abs/10.1671/0272-4634(2006)26%5B806:TTAOTG%5D2.0.CO%3B2. Läst 25 december 2007. 
  6. ^ Agassiz, Louis (1833-1843). Recherches sur les poissons fossiles ... / par Louis Agassiz.. Neuchatel :Petitpierre. Sid. 41. http://www.biodiversitylibrary.org/bibliography/4275. Läst 8 september 2008 
  7. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q] Klimley, Peter; Ainley, David (1996). Great White Sharks: The Biology of Carcharodon carcharias. Academic Press. ISBN 0124150314 
  8. ^ [a b c d e] Roesch, Ben (1998). ”The Cryptozoology Review: A Critical Evaluation of the Supposed Contemporary Existence of Carcharocles Megalodon”. http://www.ncf.carleton.ca/~bz050/megalodon.html. 
  9. ^ [a b c d e f g h i j k l m] Renz, Mark (2002). Megalodon: Hunting the Hunter. PaleoPress. ISBN 0-9719477-0-8 
  10. ^ Bendix-Almgreen, Svend Erik (November 15, 1983). ”Carcharodon megalodon from the Upper Miocene of Denmark, with comments on elasmobranch tooth enameloid: coronoi'n”. Bulletin of the Geological Society of Denmark (Copenhagen: Geologisk Museum) 32: ss. 1–32. http://2dgf.dk/xpdf/bull32-01-02-1-32.pdf. Läst 1 mars 2010. 
  11. ^ Nieves-Rivera, Angel M. (2003). ”New Record of the Lamnid Shark Carcharodon megalodon from the Middle Miocene of Puerto Rico”. Caribbean Journal of Science 39: ss. 223–227. 
  12. ^ Iturralde-Vinent, M. (1996). ”CATALOG OF CUBAN FOSSIL ELASMOBRANCHII (PALEOCENE--PLIOCENE) AND PALEOOCEANOGRAPHIC IMPLICATIONS OF THEIR LOWER--MIDDLE MIOCENE OCCURRENCE”. Boletín de la Sociedad Jamaicana de Geología (Cuba) 31: ss. 7–21. http://www.redciencia.cu/cdorigen/arca/paper/cubff.pdf. Läst 10 maj 2010. 
  13. ^ Donovan, Stephen (2001). ”Fossil sharks from Jamaica”. '28'. Bulletin of the Mizunami Fossil Museum. ss. 211–215. http://www.city.mizunami.gifu.jp/odocs/sightseeing/mizunami/cultural_property/institution/Bull28/BMFM28-211-215(148kB).pdf. 
  14. ^ Fitzgerald, Erich (2004). ”A review of the Tertiary fossil Cetacea (Mammalia) localities in Australia”. Memoirs of Museum Victoria (Australia: Museum Victoria) 61 (2): ss. 183–208. ISSN 1447-2554. http://museumvictoria.com.au/pages/3948/61_2_fitzgerald.pdf. Läst 1 mars 2010. 
  15. ^ [a b] Portell, Roger (2008). ”Miocene sharks in the Kendeace and Grand Bay formations of Carriacou, The Grenadines, Lesser Antilles”. '44'. Caribbean Journal of Science. ss. 279–286. http://caribjsci.org/Dec08/44_279-286.pdf. 
  16. ^ Gottfried M.D., Fordyce R.E. (2001). ”An Associated Specimen of CARCHARODON ANGUSTIDENS (CHONDRICHTHYES, LAMNIDAE) From the LATE OLIGOCENE of NEW ZEALAND, with comments on CARCHARODON Interrelationships”. Journal of Vertebrate Paleontology 21 (4): ss. 730–739. doi:10.1671/0272-4634(2001)021[0730:AASOCA]2.0.CO;2. 
  17. ^ Brown, Robin (2008). Florida's Fossils. Pineapple Press. ISBN 978-1-56164-409-4 
  18. ^ [a b c d e f] Helfman, Gene; Collette, Bruce; Facey, Douglas (1997). The diversity of fishes. Wiley Blackwell. ISBN 978-0-8654-2256-8 
  19. ^ [a b c d e] Pimiento, Catalina (May 10, 2010). ”Ancient Nursery Area for the Extinct Giant Shark Megalodon from the Miocene of Panama”. PLoS One (Panama: PLoS.org) 5 (5): ss. e10552. doi:10.1371/journal.pone.0010552. PMID 20479893. PMC: 2866656. http://www.plosone.org/article/info%3Adoi%2F10.1371%2Fjournal.pone.0010552. Läst 12 maj 2010. 
  20. ^ [a b c d e] Wroe, S. (2008). ”Three-dimensional computer analysis of white shark jaw mechanics: how hard can a great white bite?”. Journal of Zoology 276 (4): ss. 336–342. doi:10.1111/j.1469-7998.2008.00494.x. http://www.bio-nica.info/Biblioteca/Wroe2008GreatWhiteSharkBiteForce.pdf. 
  21. ^ [a b] Compagno, Leonard J. V. (2002). SHARKS OF THE WORLD: An Annotated and Illustrated Catalogue of Shark Species Known to Date. Rome: Food & Agriculture Organization of the United Nations. Sid. 97. ISBN 9251045437 
  22. ^ Schembri, Patrick (1994). ”MALTA'S NATURAL HERITAGE”. Natural Heritage. in (MALTA: University of MALTA): ss. 105–124. http://home.um.edu.mt/biology/PJS%20researches/Malta's_natural_heritage_(1994).pdf. Läst 1 mars 2010. 
  23. ^ Gillette, Lynett. ”Winds of Change”. San Diego Natural History Museum. http://www.sdnhm.org/research/readings/fn_0307.html. Läst 25 september 2009. 
  24. ^ [a b c d e f] Aguilera O., Augilera E. R. D. (2004). ”Giant-toothed White Sharks and Wide-toothed Mako (Lamnidae) from the Venezuela Neogene: Their Role in the Caribbean, Shallow-water Fish Assemblage”. Caribbean Journal of Science 40 (3): ss. 362–368. 
  25. ^ Wroe, S. (2008). ”Three-dimensional computer analysis of white shark jaw mechanics: how hard can a great white bite?”. Journal of Zoology 276 (4): ss. 336–342. doi:10.1111/j.1469-7998.2008.00494.x. http://www.bio-nica.info/Biblioteca/Wroe2008GreatWhiteSharkBiteForce.pdf. ”"arguably the most formidable carnivore ever to have existed."” 
  26. ^ [a b] Arnold, Caroline (2000). Giant Shark: Megalodon, Prehistoric Super Predator. Houghton Mifflin. Sid. 18–19. ISBN 9780395914199 
  27. ^ ”MEGALODON”. Fossil Farm Museum Of The Fingerlakes. http://fingerlakesfossilfarm.org/mammal_fossils.htm. Läst 1 juli 2010. 
  28. ^ deGruy, Michael. Perfect Shark. [TV-Series]. BBC 
  29. ^ "Monster Shark". Narrated by: Robert Leigh. Prehistoric Predators. National Geographic. 2009-04-27.
  30. ^ Godfrey, Stephen (April 2004). ”The Ecphora: Fascinating Fossil Finds” (PDF). Paleontology Topics. Calvert Marine Museum. http://www.calvertmarinemuseum.com/cmmfc/newsletter/CMMFC_Newsletter_2004-04.pdf. Läst 21 februari 2010. 
  31. ^ ”Fact File: Odobenocetops”. BBC. http://www.bbc.co.uk/science/seamonsters/factfiles/odobenocetops.shtml. Läst 21 mars 2008. 
  32. ^ Godfrey, Stephen (March 2007). ”The Ecphora: Shark-Bitten Sea Cow Rib” (PDF). Paleontology Topics. Calvert Marine Museum. http://www.calvertmarinemuseum.com/cmmfc/newsletter/CMMFC_Newsletter_2007-03.pdf. Läst 27 mars 2010. 
  33. ^ Andres, Lutz (2002). ”C. megalodon — Megatooth Shark, Carcharodon versus Carcharocles”. http://www.fossilguy.com/topics/megshark/megshark.htm. Läst 16 januari 2008. 
  34. ^ Orangel, A. A. ; Garcia, L. ; Cozzuol, A. M. (2008). ”Giant-toothed white sharks and cetacean trophic interaction from the Pliocene Caribbean Paraguaná Formation”. Paläontologische Zeitschrift 82 (2): ss. 204–208. doi:10.1007/BF02988410. 
  35. ^ Tanke, Darren (December 1998). ”Head-Biting Behaviour in Theropod Dinosaurs: Paleopathological Evidence”. Gaia 15. ss. 168. ISSN 0871-5424. http://www.mnhn.ul.pt/geologia/gaia/12.pdf. 

Externa länkar[redigera]

Hämtad från "http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Megalodon&oldid=21600807"