Meja

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Den här artikeln handlar om Meja, svensk artist och kompositör. För namnet Meja, se Meja (namn). För väderfenomenet meja, se dagsmeja.
Meja
Meja Beckman at the National Day celebrations 2009.jpg
Meja på Nationaldagen 2009
Födelsenamn Anna Pernilla Torndahl
Född 12 februari 1969 (45 år), Nynäshamn
Bakgrund Sverige
Genre(r) Pop
Roll Sångerska, kompositör
Instrument Gitarr
År som aktiv 1992
Webbplats www.meja.net

Meja, egentligen Meja Anna Pernilla Kullersten, tidigare Beckman och ursprungligen Torndahl, född 12 februari 1969 i Nynäshamn, är en svensk sångerska och kompositör. Hon slog igenom 1993 med musikprojektet Legacy of Sound med hitlåten "Happy".

Bland hennes mer välkända melodier återfinns "All 'Bout the Money" och "Private Emotion", den senare en duett med Ricky Martin.

Singeln "Blame It On the Shadows" släpptes kommersiellt den 20 september 2013, och EP:n "Stroboscope Sky" släpps i december 2013. Singeln är skriven av Meja, Nicolas Gunthardt och producerad av Ebbot Lundberg (tidigare TSOOL).

Under 2014 kommer Meja att vara ny ambassadör för "The Non Violence Project".

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Meja föddes som Anna Pernilla Torndahl. Vid tre års ålder började hon kalla sig själv för Meja och 1976 antog hon formellt namnet som tilltalsnamn.

Vid fem års ålder började Meja skriva dikter, skådespela och sjunga i kör. Hon scendebuterade som sjuåring på Ystads Stadsteater. Meja växte upp i en musikalisk familj; hennes morfar Per Lundkvist var kompositör och musikdirektör och hennes mor Karin spelade in sina första skivor som åttaåring innan hon beslöt sig för att bli konstnär.

1986, vid 16 års ålder, flyttade Meja till Mallorca för att studera. Hon lärde där känna den amerikanska jazztrumpetaren och sångaren Stephen Franckevich och började även ta sånglektioner för Deborah Carter. Under denna period förälskade hon sig i jazzen och beslöt sig för att fokusera på en musikkarriär.

Meja flyttade till Stockholm 1990 för att förverkliga sina drömmar. Hon gästade olika band i Stockholms nattliv och körade i studios innan hon blev kontrakterad för sin första turné, 1991, som bakgrundssångerska till svenska Rob n Raz DLC, featuring Lutricia McNeal och David "D-Flex" Seisay. 1992 flyttade Meja till Los Angeles för att fortsätta sina studier på The Musicians Institute i Hollywood. Hon tog examen i sångutbildningen VIT vintern 1992 innan hon återvände till Sverige.

Privat blev hon också buddhistiskt intresserad och vegetarian.[1]

Legacy of Sound (1993–1995)[redigera | redigera wikitext]

Mejas professionella karriär startade 1993 med garage-houseprojektet Legacy of Sound. Hon skrev musiken tillsammans med Anders Bagge (Celine Dion, Jennifer Lopez, Janet Jackson etc). Deras första singel, dansgolvs-hiten "Happy" från debutalbumet Holy Groove, nådde Top 10 på Billboard Hot Dance Music Club Play och Top 70 på Billboard Hot 100 och var en stor hit på radio i Kanada. "Happy" släpptes i över 20 länder.

Under tiden med Legacy of Sound upptäckte Meja artisten Robyn då hon uppträdde på en skola i Stockholm med en av sina första sånger. Meja introducerade Robyn för sitt skivbolag[2].

1994 spelade Meja in ytterligare ett album med Legacy of Sound, Tour de Force, innehållande låtar som "Woman In Me" som senare spelades in av artisterna Jessica Simpson och Destiny's Child.

Genombrott som soloartist (1995–1997)[redigera | redigera wikitext]

Efter två succéalbum med Legacy of Sound lämnade Meja gruppen för att ge sig in i en mer poporienterad karriär. 1995 började hon arbeta med den svenska managern Lasse Karlsson (Ace of Base) och låtskrivare/producent Douglas Carr. 1996 släpptes det första soloalbumet Meja med låtar som "How Crazy Are You" och "Rainbow", den senare skriven tillsammans med Los Angeles-baserade Billy Steinberg. Inom kort blev Mejas huvudmarknad Japan där hon sålde närmare en miljon skivor och vann priser som "Bäst säljande kvinnliga artist" och "Bästa popalbum". Meja hade sin första officiella konsertturné "The Flower Girl Jam Tour" i Japan 1997.

All 'Bout the Money (1998)[redigera | redigera wikitext]

Stjärnkonstellationen Plejaderna inspirerade Meja till sitt andra studioalbum, Seven Sisters, 1998. Hennes succé i Japan fortsatte med en försäljning på över en miljon skivor. Nu öppnades även dörrarna för Europa och Amerika. Sången "All 'Bout the Money"[3] spelades på radiostationer över hela världen. Amerikanska Billboard magazine skrev: "All 'Bout the Money visar en känslomässigt kaxig röst och innehåller en speciell igenkänning som alltid sticker ut på radio." "Sången innehåller ett solitt budskap om samhällets beroende av pengar för att nå sina mål." "All 'Bout the Money" nådde nr 1 på Billboards Boarder Breakers och Top 10 på European Radio Top 50 Chart. "Då och då träffar en debutsingel dig med all kraft och får dig att vilja göra allt i din makt för att stödja den till succé" (Billboard magazine).

Lansering USA (1999)[redigera | redigera wikitext]

I slutet av 1998 släppte Columbia Mejas första singel "How Crazy Are You?” i USA, och följdes av albumet Seven Sisters utgiven på Columbias C2. "Meja har gjort en fantastisk skiva med just sådana sånger som man vill höra på en Top 40-radiostation. Något som är upptempo och glatt, vilket passar de flesta popradiostationer just nu", sade Dennis Reese, f.d. Senior VD på C2 (Billboard magazine). Rolling Stone skrev: "Meja förvandlar socialt medvetande till strålande svensk popnjutning ..."

1999 mottog hon priset "Bäst säljande skandinaviska artist" vid World Music Awards i Monte Carlo och var nominerad för två grammisar på den svenska Grammisgalan – Bästa kvinnliga pop/rockartist och den ärofyllda nomineringen Årets låt. Hon uppträdde även vid invigningen av den 33:e MIDEM-festivalen i Cannes, efter att ha toppat Music & Media’s Boarder Breakers Charts i sex veckor som nr 1.

Private Emotion (1999)[redigera | redigera wikitext]

Meja åkte till Miami 1999 för att spela in "Private Emotion", en duett tillsammans med Ricky Martin för hans självtitulerade engelska debutalbum, i gott sällskap av Madonna som också medverkar på ett spår. En recension i Billboard säger: "Martin låter raspigare och har mer struktur i rösten än tidigare releaser, medan hans duettpartner Meja adderar ett drömskt lager av sårbarhet och sötma". Sången skrevs av Eric Bazilian och Bob Hyman och producerades av Desmond Child.

Realitales (2000)[redigera | redigera wikitext]

Efter att ha spelat in videon för "Private Emotion" tillsammans med regissören Frances Lawrence i Los Angeles, stannade Meja kvar för att arbeta på sitt nya album Realitales (2000). Hon samarbetade med Billy Steinberg (Madonna, Pretenders, Celine Dion etc.), KC Porter (Carlos Santana), Marti Frederiksen (The Cult, Aerosmith, Ozzy Osbourne) och Maia Sharp (Art Garfunkel). Hon skrev även två spår till skivan tillsammans med Stephen Lipson (Annie Lennox, Simple Minds) i London. Musiken fick ett något rockigare uttryck jämfört med hennes tidigare popalbum. Albumomslaget fotograferades av den svenske regissören Jonas Åkerlund (Madonna, U2, Metallica, Moby) i den vackra omgivningen i södra Sverige. Konceptet för bilderna var att skapa en drömvärld mellan verklighet och saga.

Meja turnerade i Japan med "Realitales Tour" och var samma år i Cannes där hon var värdinna för Polarpriset med vinnare som Burt Bacharach, Robert Moog och Karlheinz Stockhausen.

Mellow (2004)[redigera | redigera wikitext]

2003 började Meja samarbeta med f.d. chefen för Sony, Richard Ogden. Tillsammans började de utforska idén om en mer organisk och akustisk skiva inspirerad av Mejas livekonserter. Ogden introducerade Meja för Hamish Stuart (Average White Band) som kom att producera albumet Mellow, inspelat i London. Medverkande musiker på denna skiva var f.d. Simply Red-trummisen Gota Yahashi, jazztrummisen Ralph Salmins, basisten Steve Pearce och keyboardisten Graham Harvey. För att få en touch av bossa nova bjöds den brasilianske gitarristen Heitor Pereira in tillsammans med den Londonbaserade brasilianska percussionisten Bosco de Oliviera.

Meja fick tillåtelse av den legendariske Caetano Veloso att skriva om hans sång "O Leonzinho" till sin engelska version "Little Lion". Japanska Magazine AD Lib skrev: "Mellow är fylld av mjuk och mogen musik som verkligen är 'Mellow', med ett akustiskt sound av bossa nova, folk och jazzmusik."

2004 släpptes albumet Mellow med sånger på engelska, spanska och portugisiska. Svenska Dagbladet skrev: "När Mejas röst fogas in i en jazzram blir det hur bra som helst, som i Red Light, där hennes popdoftande sång läckert bryts mot pianodrillar och Milestorrt kylslagen trumpet."

The Nu Essential (2005)[redigera | redigera wikitext]

Sony Music Japan släppte albumet The Nu Essential 2005. Det är en Best of-skiva som samlar Mejas nära tioåriga succéer som artist i Japan.

Urban Gypsy (2009)[redigera | redigera wikitext]

2006 återvände Meja till Los Angeles för att skriva och spela in sin nya skiva. Hon fortsatte det drygt tioåriga samarbetet med Billy Steinberg och Maia Sharp men arbetade även med Jeff Barry, Billy Gibbons (ZZ Top), Jed Leiber och Boz Boorer (Morrisey). Första singeln, "At the Rainbow's End", släpptes i juni 2009; albumet Urban Gypsy släpptes i september 2009.

AniMeja (2010)[redigera | redigera wikitext]

Som en hyllning till japanska Studio Ghibli utgav Meja albumet Animeja där hon sjunger soundtracks från filmbolagets animerade filmer. Det gavs ut endast i Japan. Albumet blev en succé och följdes av en lyckad turné i oktober 2010, där Meja för första gången på nästan tio år kom tillbaka till Japan för att återse sina fans.


Diskografi[redigera | redigera wikitext]

Album[redigera | redigera wikitext]

  • Holy Groove (Legacy of Sound) (1993)
  • Tour de Force (Legacy of Sound) (1994)
  • Meja (1996)
  • Live in Japan – The Flower Girl Jam (1997)
  • Seven Sisters (1998)
  • Realitales (2000)
  • My Best (2002)
  • Mellow (2004)
  • The Nu Essential (2005)
  • Urban Gypsy (2009)
  • 3 Original Album Classics (2010)
  • AniMeja (2010)

Singlar[redigera | redigera wikitext]

  • Happy (Legacy of Sound) (1993)
  • I Can't Let U Go (Legacy of Sound) (1993)
  • Feels So Good (Legacy of Sound) (1993)
  • Livin'n Learnin' (Legacy of Sound) (1993)
  • Woman in Me (Legacy of Sound) (1994)
  • How Crazy Are You? (1996)
  • Welcome to the Fanclub of Love (1996)
  • I Wanna Make Love (1996)
  • I'm Missing You (1996)
  • Rainbow (1996)
  • Pop & Television (1998)
  • All 'Bout the Money (1998)
  • Lay Me Down (1998)
  • Beautiful Girl (1998)
  • Radio Radio (1998)
  • Intimacy (1999)
  • Private Emotions – duett med Ricky Martin (2000)
  • Spirits (2000)
  • Hippies In the 60's (2000)
  • I'm Here Saying Nothing (2001)
  • Wake Up Call (2004)
  • Life Is a River (2004)
  • At the Rainbow's End (2009)
  • Regrets (I Have None) (2009)
  • Dance With Somebody (2010)
  • Totoro (2010)
  • Blame It On the Shadows (2013)

EP[redigera | redigera wikitext]

  • Stroboscope Sky (tbr 2013)

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Aftonbladet, intervju om bl a buddhism och vegetariskt
  2. ^ Hitmakarna, biografi
  3. ^ "Meja – All 'Bout The Money". Discogs.com. Läst 10 oktober 2013. (engelska)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]