Mellansork

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Mellansork
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
TundraVole23.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Gnagare
Rodentia
Överfamilj Musliknande gnagare
Myomorpha
Familj Cricetidae
Underfamilj Sorkar
Arvicolinae
Släkte Åkersorkar
Microtus
Art Mellansork
M. oeconomus
Vetenskapligt namn
§ Microtus oeconomus
Auktor Pallas, 1776
Hitta fler artiklar om djur med

Mellansork (Microtus oeconomus) är en art i underfamiljen sorkar.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Mellansorken är en stor sork, mycket lik åkersorken, och kan inte skiljas från denna utan en tandanalys. Den är 10 till 16 centimeter lång, har en svanslängd på mellan 3 och 7,5 centimeter och väger mellan 20 och 100 gram. Pälsen liknar åkersorkens men är mörkare; ovan mörkt gråbrun och på undersidan grå med relativt skarp färggräns. Även svansen är ofta tvåfärgad.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Mellansorken har en holarktisk utbredning som sträcker sig från Skandinavien och nordöstra Tyskland och österut genom Polen till norra Ryssland och de norra delarna av Asien (tundran och taigan). Asiatisk sydgräns är Kazakhstan. Det finns även en isolerad population längst Nederländernas kust. Vidare förekommer den i Alaska och Kanada.

Förekomst i Skandinavien[redigera | redigera wikitext]

I Skandinavien förekommer den framför allt i två områden. Ett i centrala Norge, från Hardangervidda till Trondheim och de angränsande delarna av Sverige, och ett omfattande utbredningsområde i nordligaste Sverige och Norge samt norra halvan av Finland med en utlöpare söderut längs med kusten.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Mellansorken föredrar våtmarker och fuktiga områden med tät undervegetation, även om den inför vintern tenderar att flytta upp till torrare områden (lägg märke till det tyska namnet Sumpfmaus). Längst i norr finns den också i barrskog och fjällvegetation. Där kan den också uppsöka mänskliga boningar (lador och dylikt). I Asien kan den även återfinnas på mer bevuxna stepper. I Nederländerna lever den i stranddyner. Den simmar och dyker bra, men klättrar inte gärna.

Föda[redigera | redigera wikitext]

Mellansorken livnär sig nästan uteslutande på växter som gräs, ängsull, gullris och mera sällan bark. Insekter ingår som en mycket obetydlig del i kosten. Curry-Lindahl uppger, att den i närheten av mänsklig bebyggelse även kan äta potatis och morötter.

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Den bygger ett klotformat bo av växtmaterial på eller strax under markytan. Fortplantningssäsongen är i norra Europa april till oktober (något kortare i fjällen). I Finland och Sibirien kan den även fortplanta sig vintertid.

Efter en dräktighet, som är omkring 3 veckor, föder den 6 till 8 (i undantagsfall 2 till 12) ungar. De blir seende efter 9 till 10 dygn, och är självständiga bara några dagar senare. Honorna, som kan bli könsmogna redan vid 2 veckors ålder, kan få upp till 5 kullar per år. Årshonor får dock maximalt 3 kullar det första året.

Predatorer[redigera | redigera wikitext]

Förutom allehanda rovfåglar och rovdjur som normalt livnär sig på smågnagare, utgör brunråttan ett hot.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Microtus oeconomus på IUCN:s rödlista, auktor: Linzey, A.V., Shar, S., Lkhagvasuren, D., Juškaitis, R., Sheftel, B., Meinig, H., Amori, G. & Henttonen, H. 2008, besökt 18 november 2010.

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]