Mensjevik

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Mensjeviker, även kallade Minimalister, kallades högerflygeln inom Rysslands socialdemokratiska arbetareparti efter partisplittringen 1903.[1] Mensjevikerna förespråkade, till skillnad från de revolutionära bolsjevikerna, att arbetarklassen genom sitt numerära överläge skulle ta makten i ett parlamentariskt system.[1]

Dessa motsatte sig på partikongressen i London 1903 Lenin-fraktionens maximalprogram och såg partiets främsta och närmaste mål i att i samarbete med andra revolutionära partier åstadkomma ett demokratiskt statsskick i Ryssland. Förespråkare för detta minimalprogram kallades minimalister. Då de under kongressens slutskede råkade i en obetydlig minoritet, tilldelades dem även benämningen mensjeviker (av ryskans меньшевик /mʲɪnʲʂᵻˈvʲik/), d.v.s. minoritetsmän. Trots att de i fortsättningen ägde majoritet såväl inom partiledningen som på kongresserna, bl.a. på Stockholm-kongressen 1906, blev namnet mer häftat vid dem. Mensjeviker bildade ursprungligen inte någon fraktion utan var sammanslutna i smärre grupper kring sina ledande män, Pavel Akselrod, Georgij Plechanov, Julij Martov m.fl. Under revolutionen 1905—07 tog mensjevikerna avstånd från våldsåtgärder, hälsade med tillfredsställelse 1905 års konstitution och deltog därefter i dumans arbete; 1912 bröt bolsjevikerna helt med partiet.

Revolutionen i mars 1917 gav mensjevikerna en ledande ställning, och på sommaren samma år ingick representanter för dem i Kerenskijs koalitionsregering. Efter den bolsjevikiska statskuppen i november samma år utsattes mensjevikerna för häftiga påtryckningar från den nya regeringens sida. 1920 upplöstes det socialdemokratiska partiet i Ryssland men fortsatte sin verksamhet utomlands. Dess centrum var 1920—33 förlagt till Tyskland, sedan 1933 till Frankrike.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Nationalencyklopedin: mensjeviker

Källor[redigera | redigera wikitext]