Merlene Ottey

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Merlene Ottey
Merlene Ottey

Merlene Ottey

Friidrott, damer

Nation:  Jamaica (till 2001)

Nation:  Slovenien (från 2002)

Olympic rings with transparent rims.svg Olympiska spel
Brons Moskva 1980 200 meter
Brons Los Angeles 1984 100 meter
Brons Los Angeles 1984 200 meter
Brons Barcelona 1992 200 meter
Silver Atlanta 1996 100 meter
Silver Atlanta 1996 200 meter
Brons Atlanta 1996 4 x 100 meter
Silver Sydney 2000 4 x 100 meter
Brons Sydney 2000 100 meter
Världsmästerskap
Silver Helsingfors 1983 200 meter
Brons Helsingfors 1983 4 x 100 meter
Brons Rom 1987 100 meter
Brons Rom 1987 200 meter
Guld Tokyo 1991 4 x 100 meter
Brons Tokyo 1991 100 meter
Brons Tokyo 1991 200 meter
Guld Stuttgart 1993 200 meter
Silver Stuttgart 1993 100 meter
Brons Stuttgart 1993 4 x 100 meter
Guld Göteborg 1995 200 meter
Silver Göteborg 1995 100 meter
Silver Göteborg 1995 4 x 100 meter
Brons Aten 1997 200 meter
Samväldesspelen
Guld Brisbane 1982 200 meter
Silver Brisbane 1982 100 meter
Guld Auckland 1990 100 meter
Guld Auckland 1990 200 meter

Merlene Joyce Ottey-Page, aktiv och känd som Merlene Ottey, född 10 maj 1960 i Cold Spring, Jamaica, är en jamaicansk friidrottare. Hon tävlar sedan 2002 för Slovenien. Ottey är den elitsprinter som haft längst internationell karriär.

Hon har tagit 9 OS-medaljer och 14 VM-medaljer, varav 3 VM-guld (4 x 100 meter 1991, 200 meter 1993 och 1995).

Ottey flyttade till Slovenien 1998 och blev slovensk medborgare 2002. Efter att ha blivit fälld för dopning 1999 friades hon ett år senare, efter att laboratoriet som genomfört testet blivit hårt kritiserat.

Hon deltog 1980–2004 i sju raka olympiska spel. Till och med olympiska sommarspelen 2000 tog hon medalj vid alla tävlingarna utom 1988, då hon blev fyra på 100 meter.[1]

Liv och tävlingskarriär[redigera | redigera wikitext]

Ottey föddes som Hubert och Joan Otteys fjärde (av sju) barn. Hon introducerades till idrotten genom sin mor som köpte en manual om friidrott till henne. I de tidiga skolåren på 1970-talet tävlade hon ofta barfota i lokala lopp. Hon inspirerades av att lyssna på friidrottssändningarna från OS i Montreal 1976 där Donald Quarrie från Jamaica sprang i sprintfinaler.

Hennes friidrottskarriär tog fart när hon emigrerade till USA och började på University of Nebraska 1979 där hon tog en plats i deras friidrottslag. Samma år representerade hon Jamaica och tog en bronsmedalj vid de panamerikanska mästerskapen på 200 m. Hon utexaminerades från universitetet med en fil kand-examen.

Under OS i Moskva 1980 blev Ottey den första engelskspråkiga kvinnan från Karibien/Västindien att vinna en olympisk medalj. Väl tillbaka i Jamaica fick hon utmärkelsen "Officer of Nation" för sina "tjänster inom idrotten". Under samväldsspelen 1982 i Brisbane vann Ottey guld på 200 m respektive silver på 100 m. 1984 gifte Ottey sig med friidrottskollegan Nathaniel Page och använde sig under en begränsad tid av namnet Merlene Ottey-Page. Paret skiljde sig senare.

Under samväldsspelen 1990 i Auckland, vann hon guld i båda sprintgrenarna. Hon utnämndes till "Ambassador for Jamaica" efter hennes guldmedalj i 1993 års världsmästerskap i Stuttgart. 15 gånger mellan åren 1979 och 1997 utsågs hon till Jamaicas främsta idrottskvinna.

Under hela sin karriär har hon vunnit nio olympiska medaljer, mer än någon annan kvinna inom friidrottens historia. Dock ingen guldmedalj men hon förlorade med så lite som en tusendels sekund till Gail Devers, USA på 100 m 1996 och med en hundradel av en sekund vid flera tillfällen till olika idrottare.

Hon vann 14 VM-medaljer mellan 1983 och 1997, mer än någon annan friidrottare, manlig eller kvinnlig. Att hon inte vann flera guld gav henne smeknamnet "Bronze Queen" (Bronsdrottningen) inom sprintvärlden.

Kontroverser och Slovenien[redigera | redigera wikitext]

1999 lämnade Ottey ett positivt dopingtest (den förbjudna anabola steroiden Nandrolon) i samband med en tävling i Schweiz. Hennes B-prov innehöll också högre än normala värden av ämnet. Det internationella friidrottsförbundet IAAF förbjöd henne att delta i OS i Sydney 2000 och hon drog sig ur VM i Sevilla 1999. Ottey kämpade för att rentvå sig och hävdade att detta var "fruktansvärt fel" och att hon var helt oskyldig till att medvetet tagit steroider. Sommaren 2000 friades hon av IAAF samt det jamaicanska friidrottsförbundet. Det laboratorium som testat hennes prover fick hård kritik.

I de jamacianska uttagningarna inför OS i Sydney 2000 placerade sig Ottey på en fjärdeplats på 100 m, en besvikelse. Enligt det jamacianska friidrottsförbundets regler var bara de tre främsta kvalificerade för OS och Ottey bara kvalificerad för stafetten 4 x 100 m. Ottey bad då om att få ta någon av de andras platser, något som andra fått göra tidigare i det förflutna. Det jamaicanska friidrottsförbundets beslut därefter om att ersätta Peta-Gaye Dowdie med Ottey orsakade omfattade kontroverser.

Dowdies lagmedlemmar och många jamaicaner trodde att Ottey hade mobbat ut henne ur laget och såg henne som en åldrande ikon som försöker behålla makten, genom att tillskansa sig platsen på yngre och likvärdiga friidrottares bekostnad. Jamaicas 400 m olympiske och VM-medaljist Gregory Haughton ledde den ökända "Games Village"-protesten mot Ottey som ledde till internationella rubriker. Protesten slutade när Internationella olympiska kommittén (IOK) hotade med att kasta ut Jamaica ur spelen om inte lagledarna kunde kontrollera sina deltagare.

I OS i Sydney 2000 slutade Ottey på en fjärdeplats i finalen, slaget av Marion Jones, USA (10,75), Ekaterini Thanou, Grekland (11,12) och landsmaninnan Tanya Lawrence (11,18). Otteys tid var 11,19. Noterbart är att Marion Jones i efterhand funnits dopad och tvingats lämna tillbaka sina guldmedaljer. På korta stafetten tog hon sin åttonde OS-medalj (rekord för kvinnliga idrottare) i lag med Tanya Lawrence, Veronica Campbell och Beverly MacDonald, de tog silver.

På grund av kontroverserna beslöt Ottey att efter OS i Sydney 2000 sluta tävla för Jamaica eftersom hon kände att jamaicanerna försökte fördriva henne från idrotten och att hon behövde bevisa att hon kan vara 40 år och ändå vara konkurrenskraftig.

1998 flyttade Ottey till Slovenien och började träna för den slovenska tränaren Srdjan Djordjevic. I maj 2002 blev hon slovensk medborgare och bor numera i Ljubljana där hon representerar sitt nya land i internationella sammanhang. Under OS i Aten 2004 tävlade Ottey för Slovenien och nådde semifinalerna. Vid fyllda 46 år tävlade hon i 2006 års EM i friidrott där hon slutade fyra i semifinalen på 100 m men inte gick vidare till finalen som vanns av Kim Gevaert, Belgien.

Personliga rekord[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "Merlene Ottey-Page". Sports-reference.com. Läst 29 juli 2013. (engelska)