Mesfåglar
| Mesfåglar | |
Blåmes (Cyanistes caeruleus) eller (Parus caeruleus)
|
|
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Mesfåglar Paridae |
| Vetenskapligt namn | |
| § Paridae | |
| Hitta fler artiklar om fåglar med | |
Mesfåglar (Paridae) är en familj av små tättingar som häckar på norra halvklotet och i Afrika.
Innehåll |
Utseende och beteende [redigera]
Mesfåglarna är till större delen små kompakta skogslevande arter som ofta har en kort, rak och konisk näbb med små fjäderklädda näsöppningar. De häckar i hål och lägger vitspräckliga ägg. Många av arterna inom familjen är mycket anpassningsbara med en varierad föda som bland annat består av olika sädesslag och insekter. Många av arterna finns i människans närhet och de arter som är stannfåglar ses ofta vid fågelbord. Många arter har visat sig vara läraktiga och opportunister i sitt val av föda.
Systematik [redigera]
.jpg)
Merparten av arterna inom denna familj tillhör släktet Parus, som är en av de största fågelsläktena med 52 arter och åtskilliga hundra underarter.[1] Denna familj har nu splittrats upp i ett större antal släkten av olika taxonomiska kommittéer runt om i världen men kommittéerna förhåller sig än så länge olika till hur familjen ska delas upp. Exempelvis vidhåller SOF:s taxonomiska kommitté att behandla det som ett släkte.[2]
Molekylära analyser har visat att släktet Parus består av sex härstamningslinjer, klader, vilka är: blåmesar (Cyanistes), äkta mesar (Parus), gråmesar (Baelophus), tofsmesar (Lophophanes), svartmesar (Periparus) och titor (Poecile) som i USA kallas för "chickades".[1] Vissa taxonomer menar dock att de enda släktena inom familjen mesfåglar som är väl åtskiljda från den ursprungliga indelningen Parus är Pseudopodoces, Baeolophus, Melanochlora och Sylviparus[3]. Dessa molekylära analyser visar också på att blåmesen och azurmesen förmodligen var den första utvecklingslinjen som grenade ut från mesarnas stamträd.[1]
Den asiatiska fågeln markmes (Pseudopodoces humilis) behandlades tidigare som en kråkfågel och kallades då "markhackare". Genetiska studier visar att den tillhör mesfåglarna och placeras i familjen som enda art i släktet Pseudopodoces.
Ibland har även stjärtmesarna (Aegithalos) och pungmesarna (Remiz) förts till familjen mesfåglar men oftast behandlas de idag som två egna familjer.
Släkten och arter [redigera]
Här följer en lista som använder sig av indelningen där Parus delats upp i de sex släktena: blåmesar (Cyanistes), äkta mesar (Parus), gråmesar (Baelophus), tofsmesar (Lophophanes), svartmesar (Periparus) och titor (Poecile). Listan följer Clements et al. 2009.
- Släkte Poecile (titor / "chikadees") - förs fortfarande ofta till Parus
- Balkanmes (Poecile lugubris)
- Entita (Poecile palustris)
- Sikangtita (Poecile hypermelaenus)
- Hyrkanmes (Poecile hyrcanus)
- Talltita (Poecile montanus)
- Songarmes (Poecile songarus)
- Karolinatita (Poecile carolinensis)
- Amerikansk talltita (Poecile atricapillus)
- Bergtita (Poecile gambeli)
- Mexikansk tita (Poecile sclateri)
- Vitbrynad mes (Poecile superciliosus)
- Sichuanmes (Poecile davidi)
- Lappmes (Poecile cinctus)
- Rostmes (Poecile rufescens)
- Hudsontita (Poecile hudsonicus)
- Släkte Periparus (svartmesarna) - förs fortfarande ofta till Parus
- Svartmes (Periparus ater)
- Västlig simlames (Periparus rufonuchalis)
- Östlig simlames (Periparus rubidiventris)
- Himalayasvartmes (Periparus melanolophus)
- Släkte Pardaliparus
- Mandarinmes (Pardaliparus venustulus)
- Praktmes (Pardaliparus elegans)
- Palawanmes (Pardaliparus amabilis)
- Släkte Lophophanes (de eurasiska tofsmesarna) - förs fortfarande ofta till Parus
- Tofsmes (Lophophanes cristatus)
- Grå tofsmes (Lophophanes dichrous)
- Släkte Melaniparus
- Vitvingad mes (Melaniparus leucomelas)
- Guineames (Melaniparus guineensis)
- Afrikansk svartmes (Melaniparus niger)
- Carps svartmes (Melaniparus carpi)
- Vitbukad mes (Melaniparus albiventris)
- Vitryggad mes (Melaniparus leuconotus)
- Rostbukad mes (Melaniparus rufiventris)
- Skiffermes (Melaniparus funereus)
- Finkmes (Melaniparus fringillinus)
- Ruwenzorimes (Melaniparus fasciiventer)
- Somalimes (Melaniparus thruppi)
- Miombomes (Melaniparus griseiventris)
- Akaciames (Melaniparus cinerascens)
- Sydlig gråmes (Melaniparus afer)
- Släkte Parus (de stora mesarna)
- Talgoxe (Parus major)
- Turkestanmes (Parus bokharensis)
- Orienttalgoxe (Parus monticolus)
- Vitnackad mes (Parus nuchalis)
- Västlig gyllenmes (Parus xanthogenys)
- Östlig gyllenmes (Parus spilonotus)
- Släkte Macholophus
- Gulmes (Macholophus holsti)
- Släkte Cyanistes (de blå mesarna) - förs fortfarande ofta till Parus
- Blåmes (Cyanistes caeruleus)
- Koboltmes (Cyanistes teneriffae)
- Azurmes (Cyanistes cyanus)
- Gulbröstad mes (Cyanistes flavipectus)
- Släkte Sittiparus
- Vitpannad mes (Sittiparus semilarvatus)
- Samurajmes (Sittiparus varius)
- Släkte Baeolophus (de nordamerikanska tofsmesarna)
- Östlig gråmes (Baeolophus bicolor)
- Kalifornisk gråmes (Baeolophus inornatus)
- Tallgråmes (Baeolophus ridgwayi)
- Östlig gråmes (Baeolophus bicolor)
- Svartkronad gråmes (Baeolophus atricristatus)
- Släkte Sylviparus
- Grönmes (Sylviparus modestus)
- Släkte Melanochlora
- Sultanmes (Melanochlora sultanea)
- Släkte Pseudopodoces
- Markhackare (Pseudopodoces humilis)
Källor [redigera]
- ^ [a b c] Lennart Nilsson, Hur många Cyanistes caeruleus har du i din trädgård?, Vår Fågelvärld, nr.8, 2005
- ^ Förändringar i listan över holarktiska fåglar, rapport Nr 2 från SOF:s taxonomikommitté, Vår Fågelvärld, nr 1, 2007
- ^ Harrap & Quinn, Tits, Nuthatches & Treecreepers, 1996, ISBN 0-7136-3964-4
Externa länkar [redigera]
- Wikimedia Commons har media som rör Mesfåglar
