Mellanhäger

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Mesophoyx)
Mellanhäger
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningPelikanfåglar
Pelecaniformes
FamiljHägrar
Ardeidae
SläkteArdea se text
ArtMellanhäger
A. intermedia
Vetenskapligt namn
§ Ardea intermedia
Auktor(Wagler, 1829)
Utbredning
Utbredningsområde:
Gult - häckningsområde
Grönt - årer runt
Blått - vinterkvarter
Synonymer
  • Egretta intermedia
  • Mesophoyx intermedia
  • Plymhäger

Mellanhäger[2] (Ardea intermedia) är en vida utbredd fågel i familjen hägrar inom ordningen pelikanfåglar.[3]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Mellanhägern är som namnet avslöjar en medelstor häger, mindre än ägretthägern men större än de små hägrarna silkeshäger och kohäger som den ofta delar miljö med. Fågeln mäter 56–72 centimeter i längd och 105–115 centimeter i vingbredd. Den är liksom sina släktingar helt vit i dräkten och den har oftast en relativt tjock gul näbb och mörka ben. I häckningstid är näbben rödaktig eller svart och tygeln gulgrön med lösa plymer från bröst och rygg.

Förutom storleken skiljer den sig från ägretthägern på proportionellt kortare hals, kortare och tjockare näbb och en svart mungipa som inte sträcker sig förbi ögat. Den mindre silkeshägern har gula fötter, i häckningsdräkt plymer från nacken och springer ofta efter fisk på grunt vatten, vilket mellanhägern aldrig gör.

Mellanhägern skiljer sig från nära släktingarna plymhäger och gulnäbbad häger (alla tre tidigare behandlad som samma art, se Systematik nedan) genom att ha svart näbb i häckningsdräkt istället för gulrosa, helsvarta ben istället för svarta ben med rött inslag på övre delen av benen och genom att ha mycket gulare tygel.

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Mellanhägern är vida spridd i södra och östra Asien, från Japan till södra Indien och Stora Sundaöarna. Arten är en mycket sällsynt gäst i Europa med endast två fynd, ett i Italien 2001 och ett i Frankrike 2003.[4] I Mellanöstern är den en relativt vanlig förbipasserande flyttfågel och övervintrare i Oman och har även påträffats i Israel, Jordanien, Förenade Arabemiraten, Qatar och Jemen.[5]

Släktskap och släktestillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Australiska plymhägern (A. plumifera) och afrikanska gulnäbbad häger (A. brachyrhyncha) behandlas traditionellt som del av mellanhägern. Sedan 2014 urskiljs de tre dock som egna arter av Birdlife International och IUCN, sedan 2023 även av tongivande IOC och eBird/Clements.[1][3][6]

Även mellanhägerns släktskap med andra hägrar har varit under diskussion. Tidigare placerades artkomplexet i Egretta, men DNA-studier visar att de är snarare släkt med hägrarna i Ardea, ägretthäger samt kohäger.[7] Vissa för de därför till det egna släktet Mesophoyx (Sharpe, 1894) men de allra flesta väljer att inkludera dem numera i släktet Ardea, däribland Birdlife Sverige.[8]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Mellanhägern lurar metodiskt på sitt byte i grundvatten vid kuster eller inåt landet, inklusive översvämmade fält. Den lever av fisk, grodor, kräftdjur och insekter. Den häckar i kolonier, ofta med andra hägerarter, vanligtvis på en plattform av kvistar i träd eller buskar. Den lägger mellan två och fem ägg beroende på region.

Mellanhägerns ägg.

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN listar arten som livskraftig (LC).[1]

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2021 Ardea intermedia . Från: IUCN 2021. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 1 januari 2021.
  2. ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Clements, J. F., P. C. Rasmussen, T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, A. Spencer, S. M. Billerman, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2023. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2023 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2022-10-26
  4. ^ Tarsiger.com Fynd av mellanhäger i Västpalearktis
  5. ^ Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 192. ISBN 978-84-941892-9-6 
  6. ^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen  (Eds). 2024. IOC World Bird List (v14.1). doi :  10.14344/IOC.ML.14.1.
  7. ^ Sheldon (1987) Auk, nr.104, sid:97-108
  8. ^ Svensson, L., Tyrberg, T., Fromholtz, J., & Jirle, E. (2012) Förändringar i listan över holarktis fåglar: Rapport nr 4 från SOF:s Taxonomikommitté, Vår fågelvärld, vol.71, nr.6, sid:42-49, issn 0042-2649

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]