Metro de Santiago

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Karta över tunnelbanan. Det inkluderar de planerade framtida linjerna 3 och 6 som bör invigas ca 2018

Metro de Santiago är ett tunnelbanesystem i Santiago, Chile, som invigdes 1975 och består av fem tunnelbanelinjer (linje 1, 2, 4, 4A och 5) som tillsammans är totalt 103 kilometer och 108 stationer. Linje 4A har direkt anslutning till linje 4 men trafikeras separat. Linje 1 byggs ut från Escuela Militar i ostlig riktning och linje 5 byggs ut västerut från Quinta Normal. Dessa förlängningar beräknas vara klara 2009 och då kommer tunnelbanan då att vara 104,5 km lång. Det finns även ett pendeltågsnät vid namn Metrotrén.

Metro Santiago, logo

Santiago är inte längre den enda staden i Chile med en spårvägstrafik, även Valparaiso och Concepción har spårvägssystem, se Metro de Valparaíso respektive Biotrén.

Santiago de Chiles tunnelbana anses vara Latinamerikas modernaste och en av världens bästa.[1] Under 2006 använde 1,6 miljoner människor tunnelbanan dagligen, vilket idag har ökat till 2,3 miljoner genom införandet av Transantiago. Rekordsiffran för antalet uppmätta passagerare per dag uppgår till 2 504 089 den 30 maj 2008.

Utöver de nuvarande fem linjerna planeras ytterligare två, linje 3 och linje 6, som skall vara igång mellan 2016 och 2018. Linje 6 komemr att gå mellan Cerillos och Providencia och presenterades 2009 och kommer att ha 10 nya stationer på 15,3 kilomter. Linje 3 kommer att gå mellan kommunerna Huechuraba och La Reina och kommer att bestå av 18 nya stationer på totalt 20 kilometer.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Utveckling av tunnelbanan[redigera | redigera wikitext]

Idén att bygga en tunnelbana föddes år 1944 när man försökte att lösa de trafikproblem staden led av efter den stora befolkningsökningen på 1930-talet. Idéerna blev mer konkreta under 1960-talet och 1968 presenterades en idé om fem nya tunnelbanelinjer och totalt 60 kilometer spår, som skulle stå klart till 1990 och 1969 börjades sedermera bygget av tunnelbanan.

Den 15 september 1975 invigdes den första linjen, vilket blev linje 1, som gick mellan San Pablo och La Moneda och gick främst längs den stora huvudgatan i Santiago, Alameda. 1977 utökades linje 1 till El Salvador och senare Escuela Militar 1980. I mars 1978 invigdes linje 2 och gick från Los Héroes (som är en station på linje 1) söderut till Franklin som utvidgades ytterligare längre söderut i december 1978 då linjen till Lo Ovalle invigdes.

Då landet 1982 drabbades av en ekonomisk kris ändrades planerna något och planerade sträckningar lades om. Den 3 mars 1985 drabbades landet av en jordbävning som skadade stora delar av Chile och även Santiago. Mycket av pengarna som ämnades gå till tunnelbaneutbyggnaden fick gå till uppbyggandet av landet och de delar som förstördes i jordbävningen. Av de tidigare planerna var det enbart en som förverkligades under den här tiden utbyggnaden av linje 2 norrut, från Los Héroes till stationen Mapocho (bytte senare namn till Puente Cal y Canto) och innebar bara en invigning av två nya stationer. Samma år började även Metrobús rulla på gatorna, mellan Escuela Militar och Las Rejas.

Under 1980-talet ökade befolkningen i kommunen La Florida kraftigt vilket föranledde planer på att en tunnelbana skulle gå dit och de första konkreta planerna på tunnelbana dit presenterades 1989 och 1991 beslutades det att en tunnelbana skulle börja byggas. Detta var planerna på linje 5 som skulle gå mellan Baquedano och América Vespucio (den stora motorvägen som går runt Santiago) i söder.

Den 5 april 1997 invigdes den nya linjen (linje 5) och innebar en ökning på 10,3 kilomter och gick till Bellavista de La Florida. Några år senare, 2000, invigdes en förlängning av linje 5 norrut, från Baquedano till Santa Ana.

Därefter började en snabb utbyggnad av tunnelbanan under 2000-talet. Utbyggnaden av linje 2 och 5 presenterades och dessutom presenterades planer på två nya linjer, linje 4 och linje 4A. Först invigdes sträckan Santa Ana till Quinta Normal på linje 5 och senare även från Bellavista de La Florida till Vicente Valdés. Linje 2 invigdes både norrut och söderut: norrut från Puente Cal y Canto till Einstein (i två etapper, den första till Cerro Blanco, söderut från Lo Ovalle till La Cisterna. Alla nämnda utbyggnader invigdes mellan 2004 och 2005.

Linje 4 och 4A invigdes i etapper från november 2005 till augusti 2006. Först invigdes sträcken Vicente Valdés till Plaza de Puente Alto i söder, därefter sträckan Tobalaba till Grecia längre norrut. De kopplades senare ihop i och med när sträckan Grecia-Vicente Valdés invigdes. Därefter invigdes linje 4A i sin helhet, med invigningen av de sex stationerna mellan La Cisterna och Vicuña Mackenna. I slutet av 2006 invigdes även linje 2 norrut, från Einstein till Vespucio Norte.

I början av 2010 förlängdes linje 5 genom invigningen av fem nya stationer från Quinta Normal till Pudahuel, som senare år 2011 förlängdes ytterligare genom att gå till Plaza de Maipú. Även linje 1 förlängdes i början av 2010, då den förlängdes från Escuela Militar till Los Dominicos.

Invigningshistorik[redigera | redigera wikitext]

Linje Längd (km) Stationer Första invigning Stationstyper
L1lo.gif San Pablo - La Moneda 8,2 km 12 15 sep 1975 Underjordiska
L1lo.gif La Moneda - Salvador 3,2 km 5 31 mar 1977 Underjordiska
L2lo.gif Los Héroes - Franklin 4,9 km 4 31 mar 1978 Ytliga
L2lo.gif Franklin - Lo Ovalle 4,8 km 6 21 dec 1978 Underjordiska
L1lo.gif Salvador - Escuela Militar 4,5 km 6 22 aug 1980 Underjordiska
L2lo.gif Los Héroes - Puente Cal y Canto 1,7 km 2 15 sep 1987 Ytstationer
L5lo.gif Baquedano - Bellavista de La Florida 10,3 km 11 5 apr 1997 Underjordiska/Viadukter
L5lo.gif Baquedano - Santa Ana 2,7 km 2 4 mar 2000 Underjordiska
L5lo.gif Santa Ana - Quinta Normal 1,9 km 2 31 mar 2004 Underjordiska
L2lo.gif Puente Cal y Canto - Cerro Blanco 1,6 km 2 8 sep 2004 Underjordiska
L2lo.gif Lo Ovalle - La Cisterna 2,1 km 2 22 dec 2004 Underjordiska
L2lo.gif Cerro Blanco - Einstein 1,9 km 2 25 nov 2005 Underjordiska
L5lo.gif Bellavista de La Florida - Vicente Valdés 0,6 km 1 30 nov 2005 Underjordiska
L4lo.gif Vicente Valdés - Plaza de Puente Alto 10,9 km 9 30 nov 2005 Underjordiska/Viadukter
L4lo.gif Tobalaba - Grecia 7,7 km 7 30 nov 2005 Underjordiska
L4lo.gif Grecia - Vicente Valdés 6,1 km 5 2 mar 2006 Ytliga
L4Alo.gif Vicuña Mackenna - La Cisterna 7,7 km 6 16 aug 2006 Ytliga
L2lo.gif Einstein - Vespucio Norte 2,4 km 3 december 2006 Underjordiska
L4lo.gif San José de la Estrella 0 km 1 5 november 2009 Viadukt
L1lo.gif Escuela Militar - Los Domínicos 4 km 3 7 januari 2010 Underjordiska
L5lo.gif Quinta Normal - Pudahuel 5,8 km 5 12 januari 2010 Underjordiska
L5lo.gif Pudahuel - Plaza de Maipú 8 km 7 3 februari 2011 Viadukter
L6lo.gif Cerrillos - Los Leones 14,8 km 10 2016 Underjordiska
L3lo.gif Huechuraba - Larraín 21 km 18 2017 Underjordiska

Stationer[redigera | redigera wikitext]

Santiagos tunnelbana omfattar per 2012 fem linjer (1,2, 4, 4A och 5), men ytterligare två (3 och 6) är planerade att invigas i framtiden. De fetstilade är stationer med möjligt byte till andra linjer. De kursiva är under uppbyggnad eller planering.

L1lo.gif
Linje 1
Väst till öst
L2lo.gif
Linje 2
Norr till syd
L4lo.gif
Linje 4
Norr till syd
L4Alo.gif
Linje 4A
Väst till öst
L5lo.gif
Linje 5
Väst till sydöst

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Gobierno Regional Metropolitano de Santiago. ”Metro de Santiago”. http://www.gobiernosantiago.cl/universitario/capuniv/capital_content/moverse.php. Läst 11/12/2007. 

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]