Metylfenidat

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Metylfenidat
Strukturformel
Molekylmodell
Systematiskt namn Metyl-2-fenyl-2-(2-piperidyl)etanoat
Övriga namn Ritalin, Concerta
Kemisk formel C14H19NO2
Molmassa 233,306 g/mol
CAS-nummer 113-45-1
SMILES COC(=O)C(C1CCCCN1)c1ccccc1
Löslighet (vatten) Löslig
Faror
Huvudfara
Hälsovådlig Hälsovådlig
(Xn)
LD50 367 mg/kg
SI-enheter & STP används om ej annat angivits
Ritalin sålt i Tyskland
Ritalin Uno depot sålt i Danmark, producerad av Novartis.

Metylfenidat ('metylfenidathydroklorid') är ett centralstimulerande medel. Metylfenidat används för att behandla personer med (ADHD/ADD). Läkemedlet används även för att behandla människor med kraftiga hjärnskador, svår Aspergers syndrom, narkolepsi, vid ME/CFS samt vid kraftig depression som visat sig resistent mot antidepressiva läkemedel. I studier har man även kunnat visa att metylfenidat har kunnat användas för att patienter snabbare skall vakna efter Generell anestesi.[1]

Läkemedel i Sverige som innehåller metylfenidathydroklorid är:

  • Medikinet
  • Equasym Depot
  • Ritalin
  • Concerta

Metylfenidat beskrivs emellanåt som en amfetaminliknande substans, vilket är en beskrivning som inte är helt tillfredsställande. En mer passande benämning är snarast centralstimulerande preparat. Metylfenidat och amfetamin påverkar primärt samma signalsubstanser i hjärnan och ger i viss grad likartade effekter, men det finns stora skillnader i substansernas potens, verkningsmekanism, och kemiska struktur. I själva verket har metylfenidat mer likheter med kokain än amfetamin, men trots det är inte kokainliknande substans en vidare givande beskrivning då det även mellan metylfenidat och kokain finns betydande skillnader på många punkter.

Förskrivningen av preparat innehållande metylfenidat har ökat på senare år. Enligt ett pressmeddelande från Socialstyrelsen den 29 oktober 2012 ökar förskrivningen av preparaten framförallt till vuxna och skrivs också ofta ut tillsammans med andra narkotikaklassade läkemedel, vilket enligt Socialstyrelsens utredare Peter Salmi är anmärkningsvärt. Läkemedlet är inte godkänt för vuxna men får ändå skrivas ut till vuxna genom så kallad off label-förskrivning, vilket innebär att den förskrivande läkaren får skriva ut ett preparat för en åkomma eller till en grupp människor som medicinen inte är godkänd för. [2]

Metylfenidat är narkotikaklassat och ingår i förteckning P II i 1971 års psykotropkonvention, samt i förteckning II i Sverige.[3]

Historia[redigera | redigera wikitext]

1954 tog läkemedelsföretaget Ciba patent på metylfenidathydroklorid som en substans för att behandla depressioner, kronisk trötthet, narkolepsi och andra åkommor. I början av 60-talet uppmärksammades det att metylfenidathydroklorid hade en positiv effekt på barn med ADHD som då var känt som hyperaktivitet eller 'minimal brain dysfunction'(MBD). Ciba slogs 1996 ihop med Sandoz och bildade det som idag heter Novartis. Novartis säljer än idag metylfenidathydroklorid i formen Ritalin.

Effekt[redigera | redigera wikitext]

Metylfenidathydroklorid är ett centralstimulerande preparat vars effekt tros vara framförallt dopaminerg. Det reducerar impulsivt beteende och har en psykiskt lugnande effekt på personer med ADHD och ADD. Enligt forskning gör metylfenidat det lättare att koncentrera sig på sina skol- eller arbetsuppgifter, och därför används det som preparat vid ADHD eller ADD. Förklaringen till detta tros vara en höjning av vakenhetsgrad, varför koncentrationen blir lättare att upprätthålla.

Metylfenidat är beroendeframkallande om det missbrukas, men inte i de doser som förskrivs av läkare för behandling av ADHD eller ADD. Till skillnad från antidepressiva läkemedel och bensodiazepiner finns ingen risk för utsättningssympton och behöver därför ingen nedtrappning innan man slutar med medicinen.[4]

Biverkningar[redigera | redigera wikitext]

Biverkningarna är liksom alla mediciner individuella och brukare kan reagera olika på de olika metylfenidatpreparaten. Skillnaderna förklaras främst av de olika frisättningskurvorna, men även hur biverkningarna registrerats och hur länge och omfattande preparaten använts.

Vanliga biverkningar är bland annat huvudvärk, nervositet, insomningssvårigheter, muntorrhet, hjärtklappning, humörförändringar, och ångest.[5] Biverkningarna är ofta övergående, särskilt de vanligaste. Att patienten biter ihop och gnisslar tänder är det vanligaste tecknet på att dosen concerta är för hög. En orsak till att vissa drabbas av biverkningar i högre grad än andra har föreslagits bero på att vissa inte dricker tillräckligt och blir dehydrerande då de medicineras, i och med att substansen är ett vätskedrivande medel innebär det att man behöver dricka mer vatten samt få i sig tillräckligt natrium, kalium och kalcium genom maten man äter, för att undvika dehydrering.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3178041/
  2. ^ ”Kraftig ökning av adhd-läkemedel till vuxna”. http://www.socialstyrelsen.se/nyheter/2012oktober/kraftigokningavadhd-lakemedeltillvuxna. Läst 15 juni 2013. 
  3. ^ Läkemedelsverkets föreskrifter (LVFS 1997:12) om förteckningar över narkotika, konsoliderad version t.o.m. LVFS 2010:1
  4. ^ ”Är det farligt att avbryta Ritalin-behandling utan nedtrappning?”. http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Fragor-och-svar/Hitta-fragor-svar/Beroende/Lakemedel/Ar-det-farligt-att-avbryta-Ritalin-behandling-utan-nedtrappning-/. Läst 15 juni 2013. 
  5. ^ ”fass”. http://www.fass.se/LIF/produktfakta/artikel_produkt.jsp?NplID=20081010000048&DocTypeID=7&UserTypeID=2. Läst 16 juni 2013. 

Källor[redigera | redigera wikitext]