Michail Tuchatjevskij

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Michail Tuchatjevskij
Född 16 februari 1893
Alexandrovskoje, Guvernementet Smolensk
Död 12 juni 1937 (44 år)
Moskva
Yrke/uppdrag Militär
Känd för Chef för Röda armén 1925–1928

Michail Nikolajevitj Tuchatjevskij (ryska Михаил Николаевич Тухачевский), född 16 februari 1893 i Alexandrovskoje, Guvernementet Smolensk, död 12 juni 1937 i Moskva, var en sovjetisk militär, som var chef för Röda armén från 1925 till 1928. Han utnämndes till marskalk av Sovjetunionen år 1935. Tuchatjevskij betraktades som en stor militärbegåvning.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Från 1919 till 1920 deltog Tuchatjevskij i det polsk-sovjetiska kriget men stoppades av polackerna utanför Warszawa i augusti 1920. Tuchatjevskij spelade en viktig roll i Röda arméns utveckling efter inbördeskriget 1917–1923. Bland annat förespråkade han en mekanisering och expansion av armén.[1]

Tuchatjevskij arresterades 1937 under den stora terrorn. Han och åtta andra militärer, Iona Jakir, Ieromin Uborevitj, Robert Eideman, August Kork, Vitovt Putna, Boris Feldman, Vitalij Primakov och Jan Gamarnik, påstods tillhöra ett antisovjetiskt trotskistcentrum och anklagades för landsförrädisk verksamhet och samarbete med Nazityskland. Gamarnik begick självmord innan processen inleddes. Tuchatjevskij och de kvarvarande sju medanklagade dömdes till döden och avrättades i juni 1937. Tuchatjevskij sköts med nackskott av kaptenen inom NKVD, Vasilij Blokhin, som under sin karriär personligen avrättade tiotusentals fångar,[2] bland annat i samband med Katynmassakern.[3]

Enligt vissa teorier var det tyskarna som spred ryktet om Tuchatjevskijs förräderi för att försvaga den ryska armén. Andra teorier gör gällande att han verkligen konspirerade för att få bort Stalin.[4] En tredje och mera trolig förklaring är att NKVDs och Stalins terror helt enkelt hade spårat ur. En fjärde teori vill göra gällande att Tuchatjevskijs konflikt med fältmarskalken Vorosjilov bidrog till hans fall.[5]

År 1957 blev Tuchatjevskij och hans kollegor rehabiliterade.[källa behövs]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Frankson, Anders (2013), ”Michail Tuchatjevskij – den röde Napoleon?”, i Frankson, Anders; Nyberg, Andreas, Legendariska fältherrar: från Hannibal till Rommel, Sundbyberg: Semic, s. 200–202, ISBN 978-91-552-5901-3 
  2. ^ Parrish, Michael (1996). The Lesser Terror: Soviet state security, 1939–1953. Westport, CT: Praeger Press. ISBN 0-275-95113-8
  3. ^ Frankson, s. 204
  4. ^ Lukes, Igor (1996). Czechoslovakia Between Stalin and Hitler: The Diplomacy of Edvard Beneš in the 1930s. New York: Oxford University Press. ISBN 0-19-510266-5
  5. ^ Chaney, Otto Preston (1996). Zhukov. Norman, OK: University of Oklahoma Press, s. 24. ISBN 0-8061-2807-0 Google Books.